Ma (lok)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För ångloket med littera Ma, se M (ånglok).
Ma
TGOJ_Ma_405.jpg
Ett Ma i Mjölby. Detta lok är målat i TGOJ:s sista färgsättning.
FordonstypLok
Tillverkningsår1953–1960
Byggt antal9 (Ma till TGOJ)
32 (Ma till SJ)
TillverkareSverige ASEA
AxelföljdCo'Co'
Längd (över buffert)16,8 meter
Drivhjulsdiameter1 300 mm
DrivmedelEl 15 kV AC 16,7 Hz
Effekt3 960 kW
Största tillåtna hastighet100 km/h (SJ:s Ma)
105 km/h (TGOJ:s Ma)
Startdragkraft325 kN
Tjänstevikt104,4 ton (SJ:s Ma)
105 ton (TGOJ:s Ma)
OperatörerSJ, TGOJ
Museiföreningar samt några mindre aktörer utnyttjar Ma-lok

Ma är en loktyp som utvecklades av Statens Järnvägar för att trafikera stambanorna i norr och kunna dra stora laster.

Loktypen levererades också till privatbanan TGOJ, där de främst användes i malmtågstrafiken mellan Grängesberg och Oxelösund.[1]

SJ utnyttjade sina lok fram till och med 1990-talet. I samband med nittiotalskrisen blev loken överflödiga och TGOJ fick ta över dem. Några av loken är fortfarande i drift och loktypen kan bli den mest långlivade ellokstypen i Sverige.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Allteftersom godstrafiken ökade på norrlandslinjerna ökade också dragkraftsbehovet och mot slutet av 1940-talet var det dags att skaffa fler lok. SJ beslutade då att utveckla Ma-loket från de erfarenheter man hade från Mg-loket. Bland annat fanns det då tillgång till starkare motorer. Man placerade också om utrustningen i maskinrummet så att loket inte kom att se olika ut på utsidan. Tack vare de starkare motorerna kunde man skapa ett lok som klarade dra tunga tåg i 100 km/h vilket gjorde loket till ett allroundlok. Loktypen kom att vara den starkaste enkelloktypen i Sverige[2] fram till att NSB satte in El15-loken på malmbanan i slutet på 1960-talet.[3]

När TGOJ skaffade ellok föll valet på bland annat Ma. TGOJ:s lok skiljer sig från SJ genom att vara multipelkörbara och att de har runda maskinrumsfönster i stället för fyrkantiga. I övrigt är de identiska.[2]

Efter leveransen av Rc-loken fick Ma en mer undanskymd position hos SJ. Rc-loken förpassade Ma-loken till att enbart dra godståg. Behovet av Ma-loken minskade så mycket att SJ 1993 överlät loken på TGOJ. Många av loken kom att stå still under 1990-talet, men under 2000-talet ökade användningen igen. I början av 2011 avvecklades TGOJ som bolag och all materiel gick upp i Green Cargo. 2012 slopade Green Cargo sina kvarvarande Ma-lok. Flera av Ma-loken har bevarats av museiföreningar.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sundström, Erik; Fredriksson, Christer (2016). TGOJ lok och vagnar. Malmö: Stenvalls. sid. 168. ISBN 978-91-7266-192-9 
  2. ^ [a b c] Nordin, Tore; Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove (1998). Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-84-1 
  3. ^ Diehl, Ulf; Nilsson, Lennart (2003). Svenska Lok och Motorvagnar 2003. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. ISBN 91-85098-98-1 
  4. ^ Karlsson, Lars Olov; Nilsson, Lennart (2014). Ellok vid Sveriges järnvägar. Malmö: Stenvalls. ISBN 978-91-7266-189-9 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Nordin, Tore, Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove Svenska Ellok Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 67 1998, ISBN 91-85098-84-1
  • Diehl, Ulf, Nilsson, Lennart Svenska lok och motorvagnar 2003 Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 77 2003, ISBN 91-85098-98-1