Macruromys major
| Macruromys major Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Macruromys |
| Art | Macruromys major |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macruromys major | |
| Auktor | Rümmler, 1935 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Macruromys major[2] är en däggdjursart som beskrevs av Rümmler 1935. Macruromys major ingår i släktet Macruromys och familjen råttdjur.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet major (större).[5]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Vuxna exemplar är 22,5 till 26,3 cm långa (huvud och bål), har en 31,5 till 34,0 cm lång svans och väger cirka 350 g. Bakfötterna är 5,2 till 6,0 cm långa och öronen är 1,3 till 1,9 cm stora.[6] Liksom den andra arten i samma släkte påminner Macruromys major om en råtta i utseende. Den ganska styva pälsen på ovansidan har en spräcklig svartgul färg med undantag av ryggens topp som är mer svartbrun. Undersidan är täckt av ljusgrå till vitaktig päls. Den långa svansen är täckt av fjäll med tre korta hår vid varje fjällskiva som i princip är osynliga. Med undantag av den vita spetsen är svansen svart. Hos den andra arten i samma släkte, Macruromys elegans, är hela svansens undersida vitaktig. Arten har små molarer. Antalet spenar hos honor är fyra.[6]
Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]
Denna gnagare förekommer i bergstrakter på Nya Guinea. Den vistas vanligen mellan 1200 och 1500 meter över havet men når ibland 650 respektive 1900 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar. Individerna gräver sina bon nära vattendrag.[1]
På grund av de långa morrhåren antas att Macruromys major är nattaktiv.[6]
Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]
I delar av utbredningsområdet jagas Macruromys major för köttets skull. Hela populationen antas vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] 2008 Macruromys major Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Macruromys major
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/macruromys+major/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Conder & Strahan, red (2007). ”Macruromys major”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 74. ISBN 978-0-643-10006-0
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Macruromys major”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edition. sid. 691-692. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Macruromys major.
|