Alkonblåvinge

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Maculinea alcon)
Alkonblåvinge
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljJuvelvingar
Lycaenidae
UnderfamiljÄkta juvelvingar
Polyommatinae
TribusBlåvingar
Polyommatini
SläkteMaculinea
ArtAlkonblåvinge
M. alcon
Vetenskapligt namn
§ Maculinea alcon
Auktor(Denis & Schiffermüller, 1775)
Hitta fler artiklar om djur med

Alkonblåvinge, Maculinea alcon,[3] är en fjäril i familjen juvelvingar. Arten förekommer från europeiska fastlandet österut bort till Sibirien och Mongoliet. I Norden finns den enbart i Sverige och Danmark. Som de flesta juvelvingar utsöndrar den som larv ett ämne som uppskattas av myror, i synnerhet släktet Myrmica.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Imago[redigera | redigera wikitext]

Alkonblåvingen har blå till violetta vingar med ett vingspann på runt 29-35 millimeter. Ovansidan är ganska matt. Hannen är klarare färgad än honan, som är mer brungrå. Antennerna är långa och klubbformade.[4]

Puppa[redigera | redigera wikitext]

Puppan, som bildas i myrboet, är gul med vingslidorna något mörkare. När fjärilen kläcks ur puppan, tar den sig ut ur myrboet genom dess gångar innan den vecklar ut vingarna.

Larv[redigera | redigera wikitext]

Larven skiljer sig i utseende före och efter adoptionen av myrorna. Under de första två till tre veckorna när den fortfarande lever nere på botten av blomman hos värdväxten är den köttröd med huvudet i svart. När den lever i myrboet blir den gulvit.

Ägg[redigera | redigera wikitext]

Äggen är vita och klotformiga, något tillplattade och med gropar. De läggs ett och ett på blomknoppen eller nedre delen av en redan utslagen blomma och syns som vita prickar på denna.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Alkonblåvingen lever på fuktiga öppna marker som till exempel en mager fuktäng eller i övergångszoner mellan kärr och skog. Den trivs i marker som utsätts för kontinuerlig påverkan, som lätt betade ängar och militära övningsfält.[4]

Alkonvingen är i vissa områden starkt beroende av att ängar hålls öppna av betande djur. På andra håll hotas arten av ett för kraftigt betande som decimerar antalet närings- och näktarväxter.[4]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Alkonblåvingen förekommer inom mycket begränsade områden och rör sig sällan utanför dessa.[4]

I Sverige använder den som värdväxt för äggen i princip uteslutande klockgentiana.[4] Nektar kan den emellertid hämta från ett stort antal blommande växter.[2]

Alkonblåvingen och myror[redigera | redigera wikitext]

Myrorna adopterar larven som mycket liten och bär hem den till sitt bo där larven livnär sig dels på myrornas byten och dels på myrlarver. Alkonblåvingelarven växer klart och förpuppas i myrboet. Alkonblåvingen har på olika platser i Europa adopterats av uteslutande Myrmica rubra (Ängsrödmyra).[4][5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar norra Spanien, fläckvis i Frankrike, norra Italien, Schweiz, Belgien samt norra och sydöstra Tyskland till Danmark och Sverige, och dessutom österut genom Central- och Östeuropa till Centralasien.[2]

Den har gått tillbaka i Sverige och finns numera (2015) endast i Skåne, Halland, Bohuslän och Västergötland.[2] I Skåne förekommer den på två kända platser, nämligen Hunnerödsmossen och nära Hällestad socken. I södra Halland finns den endast i Falkenbergs kommun och Halmstads kommun.[2] Den är Västergötlands landskapsinsekt.

Alkonblåvingen är rödlistad i Sverige. I 2000 och 2005 års rödlistor var den upptagen som sårbar ("VU"),[4] medan den i 2010 och 2015 års rödlistor anges som starkt hotad ("EN").[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gimenez Dixon, M. 1996. Maculinea alcon. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Arkiverad 24 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2007-01-27.
  2. ^ [a b c d e f] Thomas Appelqvist & Rickard Gimdal (1998, 2005, 2008, 2015). ”Alkonblåvinge Phengaris alcon. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101259. Läst 1 september 2017. 
  3. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/maculinea+alcon/match/1. Läst 1 september 2017. 
  4. ^ [a b c d e f g] Ohlsson, Anders; Wedelin Magnus, Liljeberg Göran (2006). Dagfjärilar i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län. sid. 36. Libris 10198854. ISBN 91-85363-95-2 
  5. ^ A. S. Pullin. Ecology and conservation of butterflies

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]