Madagaskarrallhäger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Madagaskarrallhäger
Status i världen: Starkt hotad[1]
Ardeola idae.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Pelikanfåglar
Pelecaniformes
Familj Hägrar
Ardeidae
Släkte Ardeola
Art Madagaskarrallhäger
A. idae
Vetenskapligt namn
§ Ardeola idae
Auktor (Hartlaub, 1860)
Utbredning
Gult: Häckningsområde.Blått och Gult: Utbredningsområde utanför häckningen
Gult: Häckningsområde.
Blått och Gult: Utbredningsområde utanför häckningen
Hitta fler artiklar om fåglar med

Madagaskarrallhäger[2] (Ardeola idae) är en fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Madagaskarrallhäger övervintrande i Kenya.

Madagaskarrallhägern är en liten vit häger, 45-48 cm. I häckningsdräkt är den helvit med lång tofs och plymer från skapularerna samt med mörkspetsat blå näbb. Benen är rödaktiga. Utanför häckningstid har den en mörkbrun hätta och är lika mörkbrunt strimmig på manteln och undersidan. Den hittas ensam eller i smågrupper, ofta tillsammans med rallhägrar eller andra hägrar.

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar på Madagaskar, Aldabra i Seychellerna,[3] Mayotte och Europa.[1]

Madagaskarrallhägern bebor sötvattensvåtmarker, framför allt grunda områden kantade av vegetation och träd.[4] Vintertid rör den sig till Centralafrika och Östafrika. Där hittas den framför allt i risfält och utmed små vattendrag, även i skogsmark. Den lever av fisk, insekter, grodor och småreptiler som geckoödlor.[5][6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

På Madagaskar häckar den vid gräsbevuxna våtmarker, dammar, diken och risfält, ofta nära träd och buskar.[6] På Aldabra häckar den i mangroveträsk och på lagunstränder,[6] ibland även långt från vatten.[7]

Häckning sker mellan oktober och mars, framför allt med starten av regnsäsongen i november och december.[4] Den häckar i kolonier, historiskt i upp till 1000 par,[6] ofta tillsammans med andra hägerarter. Boet placeras 0,5-4 meter över marken.[4] När den häckar tillsammans med rallhägern tenderar madagaskarrallhägern att bo högre upp. [4] Den lägger tre ägg som den ruvar i 20 dagar, och från att ungen är fyra veckor gammal kan den söka föda på egen hand.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen uppskattas till endast 2000-6000 individer.[1] På Madagaskar är den vida utbredd, men överallt ovanlig. I södra delen är den sällsynt. De senaste 50 åren har den minskat i antal och på grund av exploatering vid häckningskolonierna tros det fortsätta. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Ida Laura Pfeiffer (1797-1858), österrikisk resenär och författare.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Ardeola idae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ Morris, P.; Hawkins, F. 1998. Birds of Madagascar: a photographic guide. Pica Press, Robertsbridge, UK.
  6. ^ [a b c d e] Kushlan, J.A. and Hancock, J.A. 2005. The herons. Oxford University Press, Oxford, U.K.
  7. ^ Benson, C. W.; Penny, M. J. 1971. The land birds of Aldabra. Philosophical Transactions of the Royal Society of London Series B: Biological Sciences 260: 417-527.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]