Madeirapetrell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Madeirapetrell
Status i världen: Starkt hotad[1]
Zino's petrel sketch.png
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljProcellariidae
SläktePterodroma
ArtMadeirapetrell
P. madeira
Vetenskapligt namn
§ Pterodroma madeira
AuktorMathews, 1934
Utbredning
Zinospetrelrangemap.png
De gula fläckarna markerar häckningsområden. Övrig tid befinner de sig ute till havs.
Synonymer
  • Pterodroma mollis madeira
Hitta fler artiklar om fåglar med

Madeirapetrell[2] (Pterodroma madeira) är en liten hotad havsfågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3] Den är endemisk för Madeira där den häckar högt uppe i bergen. Utanför häckningssäsongen lever den pelagiskt, men det är okänt var.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna art är mycket lik atlantpetrell-komplexet (som numera oftast delas upp ytterligare i desertaspetrell och kapverdepetrell) och därför mycket svåra att åtskilja i fält. Madeirapetrellen är något mindre, 30–35 centimeter med en vingbredd på 80–84 centimeter.[4] Vingen kan vara något trubbigare och möjligen är handen kortare.[5] Näbben är också något klenare.[5] Vidare är den grå på ryggen och vingarna, med ett mörkt "W" tecknat över vingarna och grå färg på översidan av stjärten. På vingarnas undersida är den nästan svart, med undantag för en vit triangel nära kroppen vid den främre kanten och en vit mage med grått längst ut från mitten.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Madeirapetrell yttrar läten endast i närheten av häckningskolonin, då vanligast ett klagande, ylande läte som är något mer ljusröstat och vekt jämfört med deserta och feae. Klangen är vibrerande, vilket kan föra tanken till en avlägsen kattuggla.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Madeirapetrellen häckar endast på några få klipphyllor bland bergen på centrala Madeira. Den ansågs tidigare tillsammans med desertaspetrellen (Pterodroma deserta) och kapverdepetrellen (Pterodroma feae) vara en underart till sammetspetrell, men dessa två är inte nära besläktade, varför madeirapetrell idag behandlas som en egen art.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Madeirapetrell häckar i gropar som den endast besöker nattetid, under utstötande av spöklika lockrop. Den lägger ett vitt ägg per häckningssäsong vilket ruvas av båda föräldrarna. När den ena ruvar ägget under dagen födosöker den andra efter fisk och bläckfisk till havs.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Madeirapetrellen är Europas mest hotade sjöfågel.[källa behövs] Katter och råttor som introducerats på ön av människorna har gått hårt åt såväl ägg, ungar och adulta madeirapetreller. De har också använts som mat av lokala herdar. Rovdjursbekämpning, liksom andra åtgärder som till exempel förbud mot betande djur som trampar i bogroparna har gjort att populationen stigit till 65–80 häckande par. Den är fortfarande hotad på IUCN:s rödlista. Arbetet med att skydda arten hade ett betydande bakslag i augusti 2010, då bränder dödade tre av de vuxna och 65% av ungarna.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the WOrld, CD-rom

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2012 Pterodroma madeira Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Shirihai, H., Bretagnolle, V. & Zino, F. (2010) Identification of Fea’s, Desertas and Zino’s Petrels at sea. Birding World 23(6): 239-275.
  5. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 72. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]