Madeleine Leijonhufvud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Madeleine Leijonhufvud i januari 2014

Tyra Madeleine Leijonhufvud, tidigare Löfmarck, född Frick 2 juli 1942 i Norrköping, är en svensk jurist och professor emerita i straffrätt. Hon är känd som en flitig deltagare i samhällsdebatten.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter juris kandidatexamen följd av tingstjänstgöring 1964–1965 arbetade hon vid länsåklagarmyndigheten i Jönköping 1965–1966. Hon inledde sedan sin forskarutbildning, blev juris licentiat 1971 samt disputerade samma år vid Lunds universitet för juris doktorsgrad. Hon blev 1971 extraordinarie docent i straffrätt i Lund och hade sedan 1972–1978 samma tjänst vid Stockholms universitet. Från sistnämnda år hade hon en forskartjänst vid Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Från 1984 var hon professor i straffrätt vid Stockholms universitet. I sin forskning har hon främst arbetat med ekonomisk brottslighet men också med sexualbrott och våldsbrott.[1]

Leijonhuvud har haft betydelsefulla administrativa uppdag av universitets- och forskningsadministrativ art. Under åren 1988–1995 var hon prorektor vid Stockholms universiet och med tjänstledighet från professuren var hon 2001–2004 biträdande generaldirektör vid det då nybildade Vetenskapsrådet. Under åren 1995–2001 var hon ordförande för fackförbundet Jusek.[2]

Hennes forskning har främst rört ekonomisk brottslighet, som borgenärs-, förfalsknings-, insider-, trolöshets- och korruptionsbrott. Hon har även forskat om sexual- och våldsbrott.

Leijonhufvud har deltagit i flera av Statens Offentliga Utredningar och har varit ledamot av Statens ansvarsnämnd samt av Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd. Hon är vice ordförande i etiknämnden vid Institutet mot mutor.[3]

Uppmärksammande insatser[redigera | redigera wikitext]

Under sin tid som ordförande för Jusek uppstod en kontrovers i samband med att Leijonhufvud beslöt att Jusek inte skulle företräda en av sina medlemmar i Arbetsdomstolen vid en konflikt med sin arbetsgivare. Orsaken var att medlemmen, Kenneth Sandberg, kandiderade till riksdagen för Sverigedemokraterna. Enligt Leijonhufvud hade det varit absurt av Jusek att försvara Sandbergs rätt att arbeta på Invandrarverket när han aktivt verkar för att människor, inklusive många Jusekmedlemmar, ska utvisas ur Sverige på grund av sitt etniska ursprung. Detta beslut fick kritik av juris professor Gunvor Wallin, som menade att Jusek bröt sitt med Kenneth Sandberg ingångna avtal. Förbundsstyrelsen var dock enhällig då beslutet fattades.[4]

Leijonhufvud har också väckt uppmärksamhet genom olika debattinlägg i dagspress och television; hon har deltagit i utredningar som velat förbjuda all form av pornografi genom att låta koppleriansvar gälla även vid framställning av pornografi och anordnande av pornografisk föreställning.[5] Hon är motståndare till samkönad adoption.[6] Hon har vidare kritiserat den dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz för dennes utspel om att det finns oskyldigt dömda i svenska fängelser.[7] Hon har dessutom kritiserat ateism-förespråkare som Richard Dawkins och Christer Sturmark.[8] Vidare har hon framfört åsikten att det skall vara straffbart för föräldrar att dricka sig "fulla" inför sina barn.[9]

I samband med det uppmärksammade mangamålet mot Simon Lundström (2010–2012) ansåg Leijonhufvud att lagen behövde ändras, så att fiktiva bilder av barn, till exempel teckningar, inte skulle kunna vara straffbara.[10]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Madeleine Leijonhufvud är dotter till direktör Carl Axel Frick och hans maka gymnastikdirektör Maj Frick, född Pålmark. Hon är mor till tre barn i sitt första äktenskap. Sedan 1992 är hon gift med journalisten och författaren Sigfrid Leijonhufvud.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Löfmarck, Madeleine, i Vem är det, 1993
  2. ^ Etiskt engagerad vice GD slutar, Tidskriften Forska nummer 4,2004. Läst 2015-09-04.
  3. ^ Etiknämndens medlemmar 2016-01-26
  4. ^ Storm, Ulf (13 mars 2002). ”– Antidemokrater kan inte räkna med vårt stöd”. Tidningen Karriär. http://www.tidningenkarriar.se/Arkivet/1998/11/8211-Antidemokrater-kan-inte-rakna-med-vart-stod/. Läst 19 juni 2015. 
  5. ^ Leijonhufvud, Madeleine (29 december 2008). ”Hemma-porren stärker sexindustrin”. newsmill. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100820163155/http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/29/hemma-porren-starker-sexindustrin. Läst 19 juni 2015. 
  6. ^ Leijonhufvud, Madeleine (13 december 2001). ”Madeleine Leijonhufvud om lagförslag: "Homoadoptioner diskriminerar barn"”. DN. http://www.dn.se/arkiv/debatt/dn-debatt-madeleine-leijonhufvud-om-lagforslag-homoadoptioner-diskriminerar-barn. Läst 19 juni 2015. 
  7. ^ Bergman, Lisa. ”Mina åsikter var provocerande”. Fokus. http://www.fokus.se/2010/04/mina-asikter-var-provocerande/. Läst 19 juni 2015. 
  8. ^ Leijonhufvud, Madeleine (15 augusti 2007). ”Etikfrågor viftas bort i jakten på religionen”. SvD. Arkiverad från originalet den 29 september 2008. http://web.archive.org/web/20070929130750/http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_16695462.asp. 
  9. ^ Goldberg, Leonard (18 februari 2014). ””Okej att dricka inför sina barn””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/wendela/article16261623.ab. Läst 19 juni 2015. 
  10. ^ Upplandsnytt (2010-08-02): "Barnporrlag upp till debatt igen". Sverigesradio.se. Läst 22 oktober 2013.