Magdalena Eriksson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Magdalena Eriksson
Magdalena Ericsson SWE x CHN Rio 2016.jpg
Magdalena Eriksson 2016.
Personlig information
Fullständigt namnMagdalena Lilly Eriksson
SmeknamnMagda, Mags
Födelsedatum8 september 1993 (28 år)
FödelseortStockholm, Sverige
Längd1,73 m[1]
Klubbinformation
KlubbEngland Chelsea
Tröjnummer16
PositionFörsvarare
Kontraktslut2023
Juniorlag
0000–2008
2009–2010
Sverige Enskede IK
Sverige Hammarby IF DFF
Seniorlag*
År
2011
2012
2013–2017
2017–
Klubb
Sverige Hammarby IF DFF
Sverige Djurgårdens IF
Sverige Linköpings FC
England Chelsea
SM (GM)
19 0(0)
19 0(1)
88 0(5)
68 0(5)
Landslag**
År
2008–2010
2011–2012
2013
2014–
Landslag
 Sverige U17
 Sverige U19
 Sverige U23
 Sverige
SM (GM)
18 0(3)
24 0(0)
4 0(0)
81 0(10)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 08 Maj 2022.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 27 Mars 2022[2].

Magdalena Lilly Eriksson, född 8 september 1993[3] i Stockholm, är en svensk fotbollsspelare (försvarare). Hon spelar sedan 2017 klubbfotboll för Chelsea, och 2014 debuterade hon i svenska landslaget. I november 2020 tilldelades hon Diamantbollen.[4]

I december 2021 rankades Eriksson som 11:e bästa fotbollsspelaren i The Guardians lista över de 100 bästa kvinnliga fotbollsspelarna[5] och tog 2022 en plats i världslaget, utsett av Fifa och FIFPro[6].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]

Erikssons moderklubb är Enskede IK.[3] Hon gick 2009 över till Hammarby IF och debuterade där i A-laget 2011. Efter 19 matcher i Damallsvenskan fortsatte hon elitsatsningen året därpå i Djurgårdens DFF.[7]

2013 skedde en övergång till Linköpings FC. I början av 2014 fick hon en knäskada efter att ha kolliderat med sin egen målvakt. Detta lämnade henne skadad i 3 månader. Efter fem säsonger i Linköpings FC undertecknade Magdalena Eriksson i juli 2017 ett tvåårigt kontrakt med Chelsea Ladies.[8] Senare förlängdes kontraktet till 2023.[9][10] Den 6 september 2019 blev Eriksson ny lagkapten för laget. Hon har även hoppat in som lagkapten tidigare.

I december 2021 fick Eriksson en vristskada och tvingades bryta Champions League-matchen mot Wolfsburg. Det medförde att Chelsea-kaptenen tvingades avstå från alla klubb-matcher och missade Algarve Cup med landslaget i slutet av februari 2022. Först 5 mars blev hon återigen spelbar inför finalmatchen i FA Women's League Cup mot Manchester City[11].

Svenska landslaget[redigera | redigera wikitext]

Magdalena Eriksson har spelat 4 U23-landskamper och 24 F19-landskamper för Sverige.[7] Hon gjorde debut för A-landslaget den 8 februari 2014 i en 3–0-förlust mot Frankrike.[12]

Magdalena Eriksson var uttagen i den trupp som representerade Sverige och tog silver vid de olympiska spelen i Rio de Janeiro 2016.[13]

I juli 2017 lade Pia Sundhage till Magdalena Eriksson till Sveriges landslagstrupp till det kommande EM i Nederländerna.[14] Under den andra halvan av 2010-talet har hon fått en fast plats i landslaget,[15] och fram till våren 2019 har Magdalena Eriksson spelat 48 A-landskamper.[2]

I maj 2019 blev Eriksson uttagen i Sveriges trupp till Världsmästerskapet i fotboll 2019.[16] Sverige fick brons i mästerskapet där hon spelade sex av totalt sju matcher och gjorde ett mål.[17]

Hon medverkade även vid OS 2021(2020) i Tokyo, där landslaget vann alla matcher utom finalen som slutade 2-3 till Kanada. Under hela turneringen spelade Eriksson totalt fem matcher och gjorde ett mål mot Japan.[18] Dessutom startade hon som lagkapten i sista gruppspelsmatchen mot Nya Zeeland.[19][20]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Magdalena Eriksson har en relation med den danska landslagsspelaren Pernille Harder sedan maj 2014. De två var under några år lagkamrater i Linköpings FC[21] och spelar sedan 2020 tillsammans i Chelsea Women.[22]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Magdalena Eriksson | Official Site | Chelsea Football Club”. ChelseaFC. https://www.chelseafc.com/en/teams/women/magdalena-eriksson?pageTab=biography. Läst 15 september 2021. 
  2. ^ [a b] "Magdalena Eriksson". Arkiverad 11 april 2019 hämtat från the Wayback Machine. svenskfotboll.se. Läst 11 april 2019.
  3. ^ [a b] ”Ericsson, Magdalena”. svenskfotboll.se. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/tidigare-ungdomslandslag/f93/spelarportratt/?profile=17264. Läst 11 april 2019. 
  4. ^ Louise Andersson (24 november 2020). ”Magdalena Eriksson vinner Diamantbollen 2020” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/fotboll/magdalena-eriksson-vinner-diamantbollen-2020. Läst 26 november 2020. 
  5. ^ Laverty, Rich. ”The 100 best female footballers in the world 2021” (på engelska). the Guardian. https://www.theguardian.com/football/ng-interactive/2021/dec/07/the-100-best-female-footballers-in-the-world-2021. Läst 6 februari 2022. 
  6. ^ Magdalena Eriksson med i Årets världselva”. Dagens Nyheter. 17 januari 2022. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/sport/magdalena-eriksson-med-i-arets-varldselva/. Läst 6 februari 2022. 
  7. ^ [a b] ”Linköpings Fotboll Club”. www.linkopingfc.com. http://www.linkopingfc.com/index.php?playerid=95. Läst 20 juli 2015. 
  8. ^ Fredriksson, Emelie (15 juli 2017). ”Magdalena Eriksson klar för Chelsea”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/oqPxK. Läst 11 april 2019. 
  9. ^ Norberg, Simon (20 augusti 2018). ”Magdalena Eriksson förlänger kontraktet med Chelsea”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/ngj29B. Läst 11 april 2019. 
  10. ^ ”Magdalena Eriksson | Official Site | Chelsea Football Club”. ChelseaFC. https://www.chelseafc.com/en/teams/women/magdalena-eriksson?pageTab=biography. Läst 14 september 2021. 
  11. ^ Sport, S. V. T. (4 mars 2022). ”Fotboll: Magdalena Eriksson nära comeback – med i Chelseas trupp till Ligacupfinalen”. SVT Sport. https://www.svt.se/sport/fotboll/magdalena-eriksson-nara-comeback-med-i-chelseas-trupp-till-ligacupfinalen. Läst 5 mars 2022. 
  12. ^ ”Ericsson, Magdalena”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/damer/tidigare-ar/spelaret-2014/spelarportratt/?profile=35940. Läst 8 april 2016. 
  13. ^ ”Svår uppgift att nominera Brasilientrupp — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2016/06/damernas-trupp-till-brasilien/. Läst 10 augusti 2016. 
  14. ^ TT (8 juli 2017). ”Sundhage öppnar för Eriksson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/sundhage-oppnar-for-eriksson. Läst 11 april 2019. 
  15. ^ Fagerlund, Frida (4 mars 2019). ””Den biten är man kanske inte så bekväm med””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/0EMKO2. Läst 11 april 2019. 
  16. ^ ”Gerhardssons VM-trupp presenterad”. svenskfotboll.se. 16 maj 2019. https://www.svenskfotboll.se/nyheter/landslag/2019/5/dam-vm-trupp/. Läst 19 maj 2019. 
  17. ^ ”VM-slutspelen 1991-”. www.svenskfotboll.se. https://www.svenskfotboll.se/landslag/dam/historik-dam/vm-slutspel-dam/. Läst 14 september 2021. 
  18. ^ ”Magdalena Eriksson - Spelarstatistik - Svensk fotboll”. www.svenskfotboll.se.. https://www.svenskfotboll.se./spelarfakta/magdalena-eriksson/9f286f67-a4be-49f9-9498-fc2131e16f1f/. Läst 14 september 2021. 
  19. ^ ”OS i Japan 2021”. www.svenskfotboll.se. https://www.svenskfotboll.se/landslag/dam/os-2021/. Läst 14 september 2021. 
  20. ^ ”Nya Zeeland - Sverige - Matchfakta - Svensk fotboll”. www.svenskfotboll.sehttps. https://www.svenskfotboll.se/matchfakta/nya-zeeland-sverige-landskamper-dam-senior/4952933/. Läst 14 september 2021. 
  21. ^ Wall, Johan Dolck (3 september 2018). ”Magdalena Eriksson och Pernille Harder gör upp om VM-platsen”. expressen.se. https://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/svara-motet-vi-har-gjort-det-forut/. Läst 11 april 2019. 
  22. ^ ”Pernille Harder joins Chelsea FC Women | Official Site | Chelsea Football Club”. ChelseaFC. https://www.chelseafc.com/en/news/2020/09/01/pernille-harder-joins-chelsea-fc-women. Läst 14 september 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]