Magellan (rymdsond)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Magellan (olika betydelser).
Magellan
Magellan i rymden
Magellan i rymden
StatusUppdrag slutfört
TypKretsare
OrganisationNASA, CNES
Större entreprenörHughes Aircraft Company
Martin Marietta Corporation
Uppkallad efterFerdinand Magellan
NSSDC-ID1989-033B[1]
Uppdragets varaktighet4 år, 2 månader
Sista kontakt13 oktober 1994, 10:05:00 UTC
Uppskjutning
UppskjutningsplatsKennedy Space Center LC-39B
Uppskjutning4 maj 1989
UppskjutningsfarkostAtlantis STS-30
(Inertial Upper Stage)
Omloppsbana runt Venus
Gick in i bana10 augusti 1990
Excentricitet0,4014
Banlutning85.5°
Omloppstid3,257 h
Apoapsis2,4116 RV
Periapsis1,0301 RV
Krasch
Kraschade13 oktober 1994
Egenskaper
Massa1 035 kg
Effekt1 029 W

Magellan var den första interplanetära rymdsonden som skickades upp med hjälp av en rymdfärja. Uppskjutningen skedde från Kennedy Space Center i Florida ombord på Atlantis den 4 maj 1989 under uppdraget STS-30. Magellans uppdrag var att gå i omloppsbana runt planeten Venus, vilket den gjorde mellan 1990 och 1994.

Efter att ha tillbringat drygt fyra år i omloppsbana runt Venus lät man den brinna upp i planetens atmosfär.

Magellan namngavs efter den portugisiske upptäcktsresanden Ferdinand Magellan.

Uppskjutning[redigera | redigera wikitext]

När rymdsonden utvecklades planerade man att använda en variant av raketsteget Centaur, kallat Centaur-G för att skjuta iväg rymdsonden från den omloppsbana runt jorden som rymdfärjan placerat den i.

Men efter olyckan med rymdfärjan Challenger insåg dock NASA att det var för stora risker att använda Centaur tillsammans med rymdfärjorna.

Då Centaur var ute ur bilden valde man istället att använda ett Inertial Upper Stage raketsteg. Detta raketsteg var inte lika kraftigt som Centaur, vilket ledde till att man fick använda sig av en 15 månader lång resrutt mellan Jorden och Venus istället för den 6 månader långa rutten som man planerat från början.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NSSDC Master Catalog, läst 31 juli 2016.