Magnetiska konstanten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Den magnetiska konstanten μ0 (även kallad tomrummets permeabilitet) är en fysikalisk konstant, som förbinder mekaniska och elektromagnetiska enheter med varandra. Inom SI är dess värde exakt

N/A2 = 4π×10−7 H/m, eller 1.2566×10−6 H/m.[1][2]

Detta värde är en konsekvens av definitionen av Ampere i termer av kraften mellan parallella ledare.[3]

I vakuum är den magnetiska konstanten lika med förhållandet mellan de båda sätten att beskriva magnetfält: B (till exempel för att räkna ut Lorentzkraft) och H (beräknat ur strömmar enligt Amperes lag):

Den magnetiska konstanten μ0 hänger ihop med den elektriska konstanten ε0 och med ljusets hastighet c genom .

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standardiseringsgruppen, STG (2000). Storheter och enheter - SI måttenheter. Stockholm: Standardiseringen i Sverige. ISBN 91-7162-516-X 
  2. ^ ”Magnetic constant”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?mu0. 
  3. ^ ”Unit of electric current (ampere)”. Historical context of the SI. NIST. http://physics.nist.gov/cuu/Units/ampere.html.