Magnus Brahe (1790–1844)

Hans Excellens Högvälborne
Greve Magnus Brahe
RoKavKMO, RVO, RCXIII:sO, LVA, HedLHA, LFrKA, HedLLA, HedLKrVA, LSkS, HedLVS
Hans Excellens Högvälborne; Greve Magnus Brahe; RoKavKMO, RVO, RCXIII:sO, LVA, HedLHA, LFrKA, HedLLA, HedLKrVA, LSkS, HedLVS
	Magnus Brahe iklädd uniform, troligen för Konungens adjutant- och ordonnansofficerskår, och bärande runt halsen ordenskedjorna för Serafimerorden och Svärdsorden samt halskorset för Carl XIII:s orden. På dolman syns kraschanen för Serafimerorden, medaljen För tapperhet i fält samt riddartecknet av Svärdsorden. Samtliga ordenstecken är dessutom briljanterade.; Målning av Olof Johan Södermark 1831.
	Titlar
	Greve till Skokloster och Rydboholm
	Överhovstallmästare
Tidsperiod	1826 (hovstallmästare 1817)
	Generallöjtnant
Tidsperiod	1830
	Riksmarskalk
Tidsperiod	1834-12-02
Yrke	Militär och hovman
	Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Land	Sverige
Grad	Generallöjtnant
Utmärkelser	1813 guldmedalj För tapperhet i fält, RSO och RPrOPlemér; 1822 KSO; 1826 Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden; 1827 Serafimerorden; Carl XIII:s orden; 1828 HedLKrVA; 1829 Carl XIII:s orden; 1830 RPolskaHvÖO; 1830 LSkS; 1831 en av rikets herrar; 1844 Carl XIV Johans porträtt i briljanter att i guldkedja bäras om halsen
	Personfakta
Född	2 september 1790;
Död	16 september 1844 (54 år) ogift;
Begravd	familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Braheätten
Sätesgård	Rydboholms slott
Far	Magnus Fredrik Brahe
Mor	hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull
	Heraldiskt vapen
	;
	Den svenska grevliga Braheättens stamvapen

Magnus Brahe, född 2 september 1790 i Östra Ryds församling, död 16 september 1844 i Stockholm, var en svensk greve, militär och hovman samt riksmarskalk. Han var kung Karl XIV Johans främsta gunstling.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Magnus Fredrik Brahe i dennes första äktenskap med hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull.^[1] Efter studier i Uppsala började hans yrkeskarriär som 19-årig kornett vid livregementsbrigadens lätta dragonkår. Redan följande år (1810) kunde han titulera sig kabinettskammarherre. Tidigt fick han en nära relation till kung Karl XIV Johan, som i den gamla högadeln sökte ett stöd för sig och sin ätt.

Kungens gunstling[redigera | redigera wikitext]

Det dröjde inte länge förrän Magnus Brahe var kungens närmaste vän och hjälpte honom i kontakten med politiker och undersåtar; Karl Johan talade dålig svenska. 1817 utnämndes Brahe till hovstallmästare, 1826 till överhovstallmästare^[1] och 1828 utnämndes han till generaladjutant för armén och tillhörde därmed som kungens rådgivare de styrandes krets. År 1830 blev han generallöjtnant.

Brahe kom att bli Karl XIV Johans ojämförligen inflytelserikaste gunstling. "Ingenting", sade han till sin nära vän hovmarskalken Nauckhoff, "skall förmå mig att övergiva konungens person, så länge han andas, om jag ock skulle följa honom såsom kammartjänare."^[2] Inom hovet liksom i ämbetsmannakretsar blev det snart ett gängse talesätt att man skulle "tala med greve Brahe" om man behövde något. Vid hans mottagningar, vilka ägde rum vissa dagar i veckan i de så kallade riksmarskalksrummen, var det nästan alltid fullt med folk av alla stånd som kom med ansökningar och böneskrifter.^[3]

Vid 1828–1830 års riksdag blev Brahes inflytande tydligt. Statsråden fick i stor utsträckning vika sig för kungens åsikter, uttryckta av språkröret Brahe. Hans stora inflytande gjorde sig gällande framför allt inom militärens område, och när det gällde befordringar – inte minst prästerliga – vägde hans ord tungt.

Samtidigt började en opposition höras tydligare. De liberala ledande männen, inspirerade av julirevolutionen i Frankrike, talade om "Braheväldet" eller "kamarillan", och det diktatoriska beslutsfattandet "allenastyrandet" eller sängkammarregementet kritiserades av bland andra Lars Johan Hierta, Magnus Jacob Crusenstolpe och Anders Lindeberg.

Karl XIV Johan svarade med att stoppa de politiska motståndarnas kritik genom indragningsmakten.

Brahe blev en av rikets herrar 1831 och riksmarskalk 1834 samt invaldes 1837 som ledamot nummer 455 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Han avled 1844 och begravdes i familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland.

Omdömen[redigera | redigera wikitext]

Trolle-Wachtmeister beskrev hela Magnus Brahes väsen som "enkelt och anspråkslöst, fullt av välvilja och av artighet men utan fjäsk mot höga och låga, alltid med bibehållen värdighet."^[4] Landshövdingen och statsrådet Otto Palmstierna sade om Magnus Brahe att "hela det yttre väsendet var mera vekt än riktigt manligt. Men sinnet var fast, viljan bestämd, beslutet oryggligt, när det en gång var fattat. Hela uttrycket av hans ansikte bar en prägel av svårmod, fördragande livet men ej njutande det."^[4]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Boett av guld med miniatyrporträtt föreställande Karl XIV Johan av Johan W C Way. Porträttet skänktes som gåva till greve Magnus Brahe av Oscar I efter faderns död 1844, Skoklosters slott.
Magnus Brahe iklädd husars uniform med all sina ordnar i briljanter förutom, Vasaorden och För Tapperhet i Fält.
Magnus Brahe iklädd uniform för en Generallöjtnant i Konungens adjutant- och ordonnansofficerskår.
Daguerreotypi-porträtt av Magnus Brahe taget fyra månader före hans död. Finns på Skoklosters slott.
Magnus Brahe i Husars uniform som Sekundchef för Livgardet till häst, på bröstet bär han Sank Andreas Orden, Svarta Örns Orden och Hederslegionen alla i Briljanter.
I porträttet av Ryttar Kronprins Karl Johan syns Magnus Brahe i bakgrunden.
Karl XIV Johan på lit de parade, 1844. Bredvid Magnus Brahe. Tillskriven Karl S. Bennet.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Riddare och Kommendör av Serafimerorden, i Briljanter
Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden, i Briljanter
Kommendör med Stora Korset av Nordstjärneorden, i Briljanter
Riddare av Vasaorden,
Riddare av Carl XIII:s Orden, i Briljanter
Medaljen i guld För tapperhet i fält,
En af rikets herrar,
Miniatyrporträtt av Karl XIV Johan i Guld,
Hedersledamot vid Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Utländska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Riddare av Preussiska Svarta örns orden, i Briljanter
Riddare av Preussiska Röda örns orden,
Preussiska Pour le Mérite,
Storkors av Franska Hederslegionen, i Briljanter
Riddare av Ryska Sankt Andreas orden, i Briljanter
Riddare av Polska Vita Örnens Orden, med Kedja

Källor[redigera | redigera wikitext]

Brahe, 13. Magnus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_13
^ Grimberg, Carl. ”171 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0173.html. Läst 20 november 2022.
^ Grimberg, Carl. ”173 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0175.html. Läst 20 november 2022.
^ [a b] Grimberg, Carl. ”175 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0177.html. Läst 20 november 2022.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Andersson, Karl-Olof (2000). Svenska öden i ångans sekel. Stockholm: Bilda. Libris sids=42-60 7431725 sids=42-60. ISBN 91-574-5325-X
Stensson, Rune (1986). Magnus Brahe och Carl XIV Johan : konservatismen mot det "liberala ovädret". Uppsala: Carmina. Libris 7646753. ISBN 91-7528-031-0

Företrädare:
Claes Adolph Fleming

Sveriges riksmarskalk
1831–1844

Efterträdare:
Arvid Mauritz Posse

[adelsvapen-1] [a b] http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_13

[2] Grimberg, Carl. ”171 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0173.html. Läst 20 november 2022.

[3] Grimberg, Carl. ”173 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0175.html. Läst 20 november 2022.

[:0-4] [a b] Grimberg, Carl. ”175 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0177.html. Läst 20 november 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]