Magnus Brahe (1790–1844)

Magnus Brahe
Magnus Brahe iklädd uniform, troligen för Konungens adjutant- och ordonnansofficerskår, och bärande runt halsen ordenskedjorna för Serafimerorden och Svärdsorden samt halskorset för Carl XIII:s orden. På dolman syns kraschanen för Serafimerorden, medaljen För tapperhet i fält samt riddartecknet av Svärdsorden. Samtliga ordenstecken är dessutom briljanterade. Målning av Olof Johan Södermark 1831.
Titlar
Greve till Skokloster och Rydboholm
Generallöjtnant
Tidsperiod	1830
Riksmarskalk
Tidsperiod	1834-12-02
Yrke	Militär och hovman
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Land	Sverige
Grad	Generallöjtnant
Utmärkelser	1813 guldmedalj För tapperhet i fält, RSO och RPrOPlemér 1822 KSO 1826 Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden 1827 Serafimerorden Carl XIII:s orden 1828 HedLKrVA 1829 Carl XIII:s orden 1830 RPolskaHvÖO 1830 LSkS 1831 en av rikets herrar 1844 Carl XIV Johans porträtt i briljanter att i guldkedja bäras om halsen
Personfakta
Född	2 september 1790
Död	16 september 1844 (54 år) ogift
Begravd	familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland
Släkt
Frälse/adelsätt	Braheätten
Sätesgård	Rydboholms slott
Far	Magnus Fredrik Brahe
Mor	hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull
Vapensköld
Den svenska grevliga Braheättens stamvapen

Magnus Brahe, född 2 september 1790 i Östra Ryds församling, död 16 september 1844 i Stockholm, var en svensk greve, militär och hovman samt riksmarskalk.

Daguerreotypi-porträtt av Magnus Brahe taget fyra månader före hans död. Finns på Skoklosters slott.

Han var son till Magnus Fredrik Brahe i dennes första äktenskap med hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull. Efter studier i Uppsala började hans yrkeskarriär som 19-årig kornett vid livregementsbrigadens lätta dragonkår. Redan följande år (1810) kunde han titulera sig kabinettskammarherre. Tidigt fick han en nära relation till kung Karl XIV Johan, som i den gamla högadeln sökte ett stöd för sig och sin ätt. Det dröjde inte länge, förrän Magnus Brahe var kungens närmaste vän och hjälpte honom i kontakten med politiker och undersåtar; Karl Johan talade dålig svenska. 1828 utnämndes han till generaladjutant för armén och tillhörde därmed som kungens rådgivare de styrandes krets. År 1830 blev han generallöjtnant.

Vid 1828–1830 års riksdag blev hans inflytande tydligt. Statsråden fick i stor utsträckning vika sig för kungens åsikter, uttryckta av språkröret Brahe. Brahes stora inflytande gjorde sig gällande framför allt inom militärens område, och när det gällde befordringar – inte minst prästerliga – vägde hans ord tungt.

Samtidigt började en opposition höras tydligare. De liberala ledande männen, inspirerade av julirevolutionen i Frankrike, talade om "Braheväldet" eller "kamarillan", och det diktatoriska beslutsfattandet "allenastyrandet" eller sängkammarregementet kritiserades av bland andra Lars Johan Hierta, Magnus Jacob Crusenstolpe och Anders Lindeberg.

Karl XIV Johan svarade med att stoppa de politiska motståndarnas kritik genom indragningsmakten.

Brahe blev en av rikets herrar 1831 och riksmarskalk 1834 samt invaldes 1837 som ledamot nummer 455 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Han avled 1844 och begravdes i familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland.

Utmärkelser

• Riddare och kommendör av Kungl. Majt:s Orden (1827)
• Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1826, Kommendör 1822, Riddare 1813)
• Riddare av Carl XIII:s orden (1829)
• Medaljen i guld för tapperhet i fält (1813)
• En av rikets herrar

Källor

• Brahe i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)

Vidare läsning

• Andersson, Karl-Olof (2000). Svenska öden i ångans sekel. Stockholm: Bilda. Libris sids=42-60 länk. ISBN 91-574-5325-X 
• Stensson, Rune (1986). Magnus Brahe och Carl XIV Johan : konservatismen mot det "liberala ovädret". Uppsala: Carmina. Libris länk. ISBN 91-7528-031-0 

Företrädare: Claes Adolph Fleming

Sveriges riksmarskalk 1831–1844

Efterträdare: Arvid Mauritz Posse