Magnus Lehnberg

	Biskop; Magnus Lehnberg
	Magnus Lehnberg
Kyrka	Svenska kyrkan
Stift	Linköpings stift, biskop
Period	1805–1808
Företrädare	Jacob Axelsson Lindblom
Efterträdare	Carl von Rosenstein
Akademisk titel	Teologie doktor 1800
Född	22 maj 1758; Södra Vi
Död	9 december 1808

Magnus Lehnberg, född den 22 maj 1758 i Södra Vi, Kalmar län, Småland, död den 9 december 1808, var en svensk teolog. Ledamot av Svenska Akademien 1789–1808, stol 5. Biskop i Linköpings stift 1805 - 1808.

Magnus Lehnberg var son till hovrättskommissarien Olof Lehnberg och dennes hustru Anna Elisabet Watzell.

Komministersadjunkt i Storkyrkan i Stockholm 1785. Kyrkoherde i Kungsholms församling 1789. Överhovpredikant hos änkedrottningen Sofia Magdalena 1792. Teologie doktor 1800. Kyrkoherde i Jakobs och Johannes församlingar, Stockholm 1802. Biskop i Linköping och kyrkoherde i Vreta klosters församling 1805–1808.

Gift 1792 med Charlotta Sofia Apelblad.

Som präst väckte Lehnberg uppmärksamhet genom sina tal och vann Svenska Akademiens stora pris i vältalighet 1787 för ett tal över Birger Jarl och 1788 för ett tal över Car Carlsson Gyllenhielm. Lehnbergs predikningar utgavs i tre band 1809-12.^[1]

Har sin gravplats på kyrkogården vid Vreta klosters kyrka. På gravstenen står inristat:

<<...I honom förlorade religionens läror

och stora mäns minnen

den vältaligaste tolk

som varit hos oss född.

Samtiden upvaknade och blev hans läriunge.

Tider som kommen afunnes

I läsen

Wi hörde honom>>

Det torde dock vara tveksamt om han någonsin lästs av eftervärlden i någon större omfattning. Med den inbrytande romantiken förändrades smaken redan kort efter hans död.