Magnus Nilsson (skådespelare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra personer med samma namn, se Magnus Nilsson.
Magnus Nilsson
FöddBjörn Magnus Nilsson[1]
25 december 1947 (71 år)[1]
Östra Eneby (Norrköping), Östergötland, Sverige[1]
NationalitetSverige Sverige, svensk
Yrke/uppdragSkådespelare, dramatiker, författare
UtmärkelserGuldbaggen-nominering (manus till 'Min store tjocke far)

Björn Magnus "Mankan"[2] Nilsson, född 25 december 1947[3] i Östra Eneby i Norrköping,[4][1] är en svensk författare, regissör och skådespelare. Han filmdebuterade 1967 och är sedan 1979 verksam vid Oktoberteatern i Södertälje.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och teater[redigera | redigera wikitext]

Nilsson utbildade sig till skådespelare vid Calle Flygare Teaterskola och därefter (1966–69[4][5]) Statens scenskola i Malmö . Hans filmdebut kom 1967 och 1968 i två Nyfiken-filmer, som vän till Lena Nymans rollfigur.[4]

Efter scenskoleexamen följde tre års skådespelande på Norrbottensteatern i Luleå.[4]

Under större delen av 1970-talet var han sedan verksam vid Folkteatern i Göteborg.[4] Under perioden i Göteborg var han också medlem (sångare, gitarrist och trumspelare) i musikgruppen Text & Musik.

Sedan 1979 är Nilsson verksam vid Oktoberteatern i Södertälje.[4] Han har blivit känd som dramatiker med pjäser och filmmanus som Knäckebröd med hovmästarsås, Min store tjocke far och Pepparrotslandet.

Elmer Diktonius[redigera | redigera wikitext]

Nilsson har intresserat sig mycket för författaren Elmer Diktonius, som figurerar i ett par av hans pjäser. Dessa är Nilssons debutpjäs 1980 – Heter Diktonius – och Guds djärvaste ängel.[6]

Den förstnämnda producerades 1990 som TV-film under titeln Solmomentet. Magnus Nilsson hade själv huvudrollen som Elmer Diktonius.[4]

Idrottsintresse[redigera | redigera wikitext]

Magnus Nilsson har också ett stort idrottsintresse och engagerat sig i Södertälje SK (ishockey) och IFK Norrköping (fotboll).[7] I den förstnämnda föreningen har han verkar som "kulturcoach".[källa behövs]

Nilsson utsågs 2011 till hedersmedlem i IFK Norrköping.[8] 2005 skrev han boken Nästa år tar vi guld, morsan (med foton av Brita Nordholm), beskriven som en kärleksförklaring till klubben.[9]

Verklista[redigera | redigera wikitext]

Filmroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater, ej komplett[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Regi Teater
1993 För evigt din
Magnus Nilsson
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater[10]
1999 Knäckebröd och hovmästarsås
Magnus Nilsson
Agneta Ehrensvärd Stockholms stadsteater[10]
2000 Pepparrotslandet
Magnus Nilsson
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater[10]
2001 Guds djärvaste ängel
Magnus Nilsson
Johan Huldt Stockholms stadsteater[10]
2015 Jag heter Mikael
Alan Drury
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater[10]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Nilsson, Björn Magnus
  2. ^ Kasurinen, Anton (2013-06-11): "Mankan hittar lugnet på Mörkö". lt.se. Läst 5 juli 2015.
  3. ^ "Magnus Nilsson – Grundfakta". sfi.se. Läst 5 juli 2015.
  4. ^ [a b c d e f g] "Magnus Nilsson – Beskrivning". sfi.se. Läst 5 juli 2015.
  5. ^ ”Tidigare studenter, 1969”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1969.pdf. Läst 28 november 2017. 
  6. ^ Paqvalén, Rita (1996-05-10): "Från middag till middag med hungerkonstären Elmer Diktonius". nytid.fi. Läst 5 juli 2015.
  7. ^ "”Mankan” Nilsson i gips". folkbladet.se, 2010-02-04. Läst 5 juli 2015.
  8. ^ Sandlin, Lasse (2011-07-10): "IFK suktar just nu något så enormt efter en seger". aftonbladet.se. Läst 5 juli 2015.
  9. ^ "En kärleksförklaring till IFK". corren.se, 2005-12-29. Läst 5 juli 2015.
  10. ^ [a b c d e] Magnus Nilsson (skådespelare)Stockholms stadsteaters webbplats