Hoppa till innehållet

Magnus Brahe (1849–1930)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Magnus Per Brahe)
Magnus Brahe
FöddMagnus Per Brahe[1]
1 oktober 1849[2][1]
Östra Ryds församling[1], Sverige
Död29 maj 1930[1] (80 år)
Östra Ryds församling[1], Sverige
BegravdÖstra Ryds kyrka
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
MakaAnna Brahe
(g. 1897–1929)[2]
FöräldrarNils Fredrik Brahe[2]
Amalia Piper[2]
SläktingarNils Brahe (syskon)[2]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Magnus Per Brahe, född den 1 oktober 1849 i Östra Ryds församling, Stockholms län, död den 29 maj 1930 i Östra Ryds församling, Stockholms län,[3] var en svensk greve och överstekammarherre samt den siste medlemmen av den svenska Braheätten.[4] Han var son till hovstallmästare greve Nils Fredrik Brahe (1812–1850) och grevinnan Hedvig Elisabeth Maria Amalia Piper.[5]

Brahe blev underlöjtnant vid Livgardet till häst 1873 och ryttmästare 1889.[6] Han blev kammarherre vid kungliga hovstaterna 1888,[7] överstekammarjunkare 1907 och överstekammarherre hos kung Gustaf V:s hovstat 1911.[8] 1912 blev Brahe underkansler vid Kungl. Maj:ts orden, en post han behöll fram till 1923 då han efterträddes av greve Adam Lewenhaupt.[9][10][11]

Brahe innehade som fideikommiss, Skoklosters slott och samlingar samt ägde Skoklosters gods, Rydboholms slott och Krageholms slott.

Magnus Brahe var gift med friherrinnan Anna Augusta Nordenfalk[4] (1863–1929), tidigare hovfröken hos kronprinsessan Victoria, dotter till friherren och riksdagsmannen Johan Nordenfalk (1830–1901) och hans andra hustru Emelie Augusta född Reuterskiöld (1840–1901).

Genom Brahes död utslocknande Braheätten och dess gravkor i Östra Ryds kyrka i Uppland stängdes för gott. Vapenskölden krossades[4] och nyckeln till koret samt bitarna av skölden sänktes under högtidliga former i Kyrkviken av Stora Värtan av ärkebiskop Nathan Söderblom.

Fideikommissegendomen Skoklosters slott övergick till greve Magnus Brahes systerson, kabinettskammarherren friherre Gustaf Fredrik von Essen. Den siste private ägaren fram till 1967 var friherre Rutger Fredrik von Essen. Slottet förvärvades 1967 av Svenska staten.

Rydboholms slott ägs numera av grevinnan Elisabeth Douglas (född friherrinnan von Essen) och hennes man, greve Gustaf Douglas.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ a b c d e Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ a b c d e Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 1, Norstedts Förlagsgrupp, 1925, s. 561, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Brahe, Magnus Per (1849-10-01) DB, FS (sida: 52)?
  4. ^ a b c ”Brahes krossade sköld : Riddarhuset”. www.riddarhuset.se. https://www.riddarhuset.se/brahes-krossade-skold/. Läst 28 juni 2021. 
  5. ^ a b c d e f g h i j k l m n Adelsvapen.com: Brahe nr 1 Läst 15 juli 2016
  6. ^ Brahe, Magnus Per i Vem var det? (1944)
  7. ^ a b c d e f Kungl. Svenska Hofstaterne. i Sveriges statskalender 1905
  8. ^ a b c d e f Kungl. Hovstaterna. i Sveriges statskalender 1915
  9. ^ Officianter vid Kungl. Maj:ts orden. i Sveriges statskalender 1915
  10. ^ Officianter vid Kungl. Maj:ts orden. i Sveriges statskalender 1921
  11. ^ Officianter vid Kungl. Maj:ts orden. i Sveriges statskalender 1925
  12. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1925
  13. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915
  14. ^ Riddare af Kungl. Nordstjärneorden. i Svensk rikskalender 1908
  15. ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1915
  16. ^ Kungl. Hovstaterna. i Sveriges statskalender 1925
  17. ^ Sveriges statskalender för året 1928. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. sid. 56 
  18. ^ a b Svensk rikskalender 1910. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. 1909. sid. 38 
  19. ^ a b Kungl. Svenska hofstaterna. i Svensk rikskalender 1908
  20. ^ Kungl. Svenska hofstaterna. i Svensk rikskalender 1909