Maj-Britt Lindholm

	Maj-Britt Lindholm
Född	Maj-Britt Lindholm; 24 maj 1933; Stockholm
Död	4 augusti 2022 (89 år);
Andra namn	Maj-Britt Graffman
Make	Göran Graffman ; (1960–1974; skilda)
Barn	Mats Graffman ; Per Graffman
Betydande roller
	fru Kolmodin i Den vita stenen
	IMDb SFDb

Maj-Britt Graffman, känd under flicknamnet Maj-Britt Lindholm, född 24 maj 1933 i Stockholm,^[1] död 4 augusti 2022,^[2] var en svensk skådespelare. Hon spelade bland annat skomakarhustrun i Den vita stenen.^[3]

Hon var dotter till direktör Harry Lindholm och Lilly Cederqvist. Maj-Britt Lindholm var 1960–1974 gift med regissören Göran Graffman (1931–2014). De fick två barn: företagsledaren Mats Graffman (född 1961) och skådespelaren Per Graffman (född 1962).^[4]^[1] Hon är gravsatt i minneslunden på Lidingö kyrkogård.^[5]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1959		Major Barbara George Bernard Shaw	Keve Hjelm	Göteborgs stadsteater^[6]
1961	Pepita	Vårmodellen (Blaise) Claude Magnier	Herman Ahlsell	Göteborgs stadsteater^[7]
1961		Lögnhalsen (Billy Liar) Keith Waterhouse och Willis Hall	Michael Elliott	Uppsala stadsteater^[8]
1962	Katarina Leczinska	Karl XII August Strindberg	Frank Sundström	Uppsala stadsteater^[9]
1964	Leila	Skärmarna (Les Paravents) Jean Genet	Per Verner-Carlsson	Stockholms stadsteater
1965	Lilo	Offret Lennart F. Johansson	Göran Graffman	Stockholms stadsteater på Lilla Teatern^[10]
1965	Medverkande	13 quinnor Sandro Key-Åberg, Sonja Åkesson, Robban Broberg, Björn Lindroth , Lars Löfgren och Carl Anton	Christian Lund	Stockholms stadsteater
1966	Clara	Fruar på vift (Le dindon) Georges Feydeau	Etienne Glaser	Stockholms stadsteater
	Medverkande	Sedan vi gått Lars-Levi Laestadius	Lars-Levi Laestadius	Stockholms stadsteater
	Stina	Nya Wermländingarne Sandro Key-Åberg	Christian Lund	Stockholms stadsteater
1967	Medverkande	Viet Rock Megan Terry	Sten Lonnert	Stockholms stadsteater
1967	Läkaren	Leva som svin (Live Like Pigs) John Arden	Sten Lonnert	Stockholms stadsteater
1968	Paula	Jaktscener (Jagdszenen aus Niederbayern) Martin Sperr	Ernst Günther	Stockholms stadsteater
1971		Karl Svenssons underbara öden Pi Lind och Jolo	Pi Lind	Stockholms parkteater^[11]

Referenser

1 2 Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
↑ http://w.minnesrummet.se/#/Case/796617/Dodsannons
↑ ”Maj-Britt Lindholm”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64790&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMaj-Britt+Lindholm%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 16 juli 2014.
↑ GRAFFMAN, E GÖRAN, skådespelare, Lidingö i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 656.
↑ ”Maj-Britt Graffman”. Gravar.se. https://gravar.se/forsamling/lidingo-forsamling/lidingo-kyrkogard/ml-1/maj-britt-graffman-b02c9. Läst 24 januari 2023.
↑ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-01/30/20. Läst 26 september 2020.
↑ ”Vårmodellen”. Musik & Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF19493&pos=1. Läst 10 maj 2025.
↑ Barbro Hähnel (14 oktober 1961). ”Uppsala stadsteater: Farsartad engelsk tristess”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-14/279/12. Läst 27 maj 2018.
↑ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018.
↑ ”Offret”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14321&pos=57. Läst 21 juli 2025.
↑ Leif Zern (12 augusti 1971). ”Rapp och välspelad satir”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-08-12/11171-216/14. Läst 6 januari 2024.

[nitti-1] 1 2 Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).

[2] ttp://w.minnesrummet.se/#/Case/796617/Dodsannons

[3] ”Maj-Britt Lindholm”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64790&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMaj-Britt+Lindholm%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 16 juli 2014.

[4] GRAFFMAN, E GÖRAN, skådespelare, Lidingö i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 656.

[5] ”Maj-Britt Graffman”. Gravar.se. https://gravar.se/forsamling/lidingo-forsamling/lidingo-kyrkogard/ml-1/maj-britt-graffman-b02c9. Läst 24 januari 2023.

[6] ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-01/30/20. Läst 26 september 2020.

[7] ”Vårmodellen”. Musik & Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF19493&pos=1. Läst 10 maj 2025.

[8] Barbro Hähnel (14 oktober 1961). ”Uppsala stadsteater: Farsartad engelsk tristess”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-14/279/12. Läst 27 maj 2018.

[9] Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018.

[10] ”Offret”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14321&pos=57. Läst 21 juli 2025.

[11] Leif Zern (12 augusti 1971). ”Rapp och välspelad satir”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-08-12/11171-216/14. Läst 6 januari 2024.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]