Makalös

Version från den 29 december 2017 kl. 22.24 av Skivsamlare (Diskussion | Bidrag) (Fix död länk)
Uppslagsordet ”De la Gardieska palatset” leder hit. För andra betydelser, se de la Gardieska huset.
För fartyget Makalös, se Mars (skepp).

Makalös från Jakobs kyrka, ur Suecia antiqua et hodierna

Makalös var det gängse namnet på De la Gardieska palatset vid Norrström, söder om Kungsträdgården i Stockholm, vid platsen för nuvarande Karl XII:s torg. Palatset uppfördes 1635–1643[1] och revs efter en brand 1825.

Byggnaden

Arkitekt Hans Jacob Christler (Kristler) under arbete vid Palats Makalös, 1640-tal.
Vattenkastare i brons
Vattenkastare i brons från palatset Makalös
Modell av "Makalös" på Stockholms Stadsmuseum, byggd 1939 av Harald Åkerlund[2].

Palatset började byggas på 1630-talet vid dagens Karl XII:s torg på östra delen av den gamla kungliga stalltomten, som möjligen hade överlämnats av Gustav II Adolf till riksmarsken Jakob Pontusson De la Gardie.

År 1630 kontaktade De la Gardie arkitekten och byggmästaren Hans Jacob Kristler från Strassburg eller Thorn. Denne ansvarade även för ombyggnaden av Tyska kyrkan. Palatset, som vilade på 18 000 träpålar, var fem våningar högt med ett lusthus längst upp. Det var byggt i tegel och sten och hade ett koppartak med fyra torn och en trappa ned mot vattnet. Portalerna pryddes av kanoner huggna i sten. Byggnaden var översvallande rikt försedd med dekorativ stenhuggarkonst, skulpturer, fönsterinramningar, kartuscher och maskaroner. Invändigt fanns stuckarbeten, plafondmålningar, gobelänger, stenarbeten som öppna spisar samt mängder av porträtt av samtida kungar, furstar men även fältherrens motståndare från krigsskådeplatserna i norra Europa. Med sina många burspråk, de framträdande hörntornen och sina kolonnburna loggior bröt palatset på ett anmärkningsvärt sätt mot den påvra omgivningen. En del av utsmyckningen går igen i det konstnärliga programmet i Kungsträdgårdens tunnelbanestation.

Arkitektoniskt och storleksmässigt saknade huset motsvarigheter i Sverige; för att finna något liknande får man söka i den samtida högreståndsbebyggelsen bredvid slottet i Warszawa och i Italien. Byggnaden fick i folkmun namnet "Makalös", men i familjens egna handlingar kallas byggnaden uteslutande "Stora huset".

Bostadsdelen låg i bottenvåningen, över denna låg festsalen (piano nobile), sedan följde dans- och musikvåningen och på fjärde och femte planen låg förrådssalar och rustkammare. I källarvåningen förvarades och tillagades maten. Ekonomibyggnader, stall och trädgårdar är på kartor utsatta norr om byggnaden. Jakob De la Gardie dog 1652 och hans änka, Ebba Brahe, flyttade till Louis De Geers palatsGötgatan, uppfört två år tidigare av Louis de Geer. Makalös, liksom de omfattande egendomarna i Sverige och Finland ärvdes av sonen Magnus Gabriel De la Gardie, vars byggverksamhet och intresse för konst och litteratur kostade honom enorma summor. År 1684 drabbades han av reduktionen och merparten av hans slott och gods drogs in utom Wenngarn, där han dog 1686.

Arsenal och teaterbyggnad

I Kronans ägo blev Makalös först sädesmagasin, sedan arsenal och livrustkammare under mer än etthundra år. Gustav III bestämde att byggnaden skulle göras om till teater. Ombyggnaden till Dramatiska teatern ägde rum 1793 efter ritningar av operans maskinist Johan Schef. Makalös bytte namn till Nya Dramatiska Teatern, där många av tidens populära pjäser uppfördes. Teaterlokalen hade tre logerader (i ljusblått med vita ornament, från 1812 i rödgult) samt stor kunglig loge, amfiteater och parkett. Scenens maskineri var för sin tid mycket avancerat.

Branden 1825

Målning av Axel Fredrik Cederholm 1825

Under en föreställning av Kotzebues drama "Redlighetens seger öfver förtalet" den 24 november 1825 märktes röklukt på scenen under pågående föreställning. Från scenen underrättade skådespelaren Lars Hjortsberg publiken om elden och manade den att utrymma salen. Alla åskådare undkom oskadda, trots att teatern bara hade en smal utgång. Branden skördade ändå tre dödsoffer bland tjänstefolket.

Följande traditionen tjänstgjorde kungen, Karl XIV Johan, som högsta brandbefäl vid eldsvådor i Stockholm. Såväl den dramatiska branden som släckningsarbetena finns återgivna i samtida tryck.

Efter branden

En del av Makalös sitter idag inmurad i en bro inne på Kulturens gård i Lund.
Avgjutningar från skulpturer från Makalös ingår i den konstnärliga installationen i Kungsträdgårdens tunnelbanestation.

Skadorna efter branden var omfattande och resterna av byggnaden jämnades med marken. Några stenskulpturer togs till vara; vissa murades in i privathus, huvuddelen hamnade på museer, bland annat på Nordiska museet. En liten del av palatsets exteriör finns idag inmurad i en bro inne på Kulturen i Lund. Ett drakhuvud från en regnvattenspygatt samt en detaljerad modell av palatset finns på Stockholms stadsmuseum vid Slussen.

Göran Axel-Nilsson har författat en monografi om palatset Makalös och dess ägare under 1600-talet, utgiven i Stockholms stads skriftserie Monografier utgivna av Stockholms stad.[3]

Det har under 1900-talet funnits planer på att bygga en fullskalig replik av huset i Stockholms innerstad; planerna har dock skrinlagts på grund av brist på finansiering.[källa behövs]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Enligt Nationalencyklopedin, band 12. NF har andra uppgifter, och Hamberg är mer svävande på målet när det gäller exakta årtal
  2. ^ G. Axel-Nilsson, s 282
  3. ^ * Makalös : fältherren greve Jakob De la Gardies hus i Stockholm. Monografier utgivna av Stockholms stad, 51. Stockholm: Liber Förlag. 1984. Libris 7268456. ISBN 91-38-72612-2. https://stockholmskallan.stockholm.se/skblobs/e1/e1e35f7b-4b30-484f-8ebd-f5d21b654d29.pdf 

Tryckta källor

Litteratur

Externa länkar