Makoto Onodera

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Makoto Onodera
Makoto Onodera på besök i befästningsanläggningarna i Fjells kommun i det tyskockuperade Norge den 26 december 1942.
Född 1897
Död 1987
Nationalitet Japansk
Yrke/uppdrag Underrättelseofficer
Makoto Onoderas paraduniform, generalmajors rang i den japanska arméns generalstab, donerad till Armemuseum hösten 1945.[1]

Makoto Onodera, född 1897, död 1987, var en japansk underrättelseofficer.

Makoto Onodera var Japans militärattaché i Riga i Lettland 1936-38. Mellan 1938 och 1940 hade han uppdrag i Kina bland annat för förhandlingar med Chiang Kai-shek. Han utsågs i oktober 1940 till japansk militärattaché med generalmajors rang i Stockholm, som vid denna tid var en betydelsefull spioncentral.[2] Han talade både tyska och ryska flytande. Han arbetade i Stockholm under Japans minister i Stockholm Suemasa Okamoto från januari 1941 till efter krigsslutet i augusti 1945. Japan upprätthöll en kraftfull underrättelseverksamhet i Stockholm under hela kriget,[3] och allt att döma var han framemot krigsslutet ansvarig för Japans underrättelsetjänst för hela Europa, och en av tre kanaler som användes för de trevare mellan USA och Japan, som föregick den amerikanska bombningen av två japanska städer med atombomber i augusti 1945.[4]

Efter andra världskrigets slut arresterades han av USA, som var angeläget att efterforska hur japanerna i september 1944 delvis lyckats knäcka amerikanska koder. Onodera hade under kriget i Stockholm inköpt exemplar av Boris Hagelins kodmaskiner från AB Cryptoteknik i Stockholm, vilket anses ha haft en viktig roll i detta sammanhang.[5] Även USA hade använt en licenstillverkad Cryptoteknikmaskin, den på Hagelin C-38 baserade modell M-209, under andra världskriget.[6]

Makoto Onodera anses ha övertagit en del av det mikrofilmade finländska signalspaningsmaterialet beträffande Sovjetunion, som inför hot om rysk ockupation smugglades ut ur Finland hösten 1944 av den finländska arméns underrättelsetjänst i samråd med Försvarets radioanstalt i Sverige i Operation Stella Polaris, och ha vidarebefordrat det till tyskarna.[7]

Han var gift med Yuriko Onodera, som var behjälplig i kodnings- och avkodningsarbete, och som 1999 gav ut en bok om maken.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Onodera Yuriko: An den Gestaden der Ostsee – Onodera Makoto als japanischer Heeresattaché in Riga und Stockholm, i serien Deutsche Gesellschaft für Natur- und Völkerkunde Ostasiens, OAG-Taschenbuch, Gerhard Krebs, Tokyo 1999, ISBN 9784872380149

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vapenrock på Digitalt museum
  2. ^ Wilhelm Agrell (2006). Stockholm som spioncentral. Historiska Media. ISBN 91-85377-09-0 
  3. ^ Reinhard R. Doerries (redaktör): Hitler's Last Chief of Foreign Intelligence: Allied Interrogations of Walter Schellenberg, Frank Cass Publishers, London 2003, sidan 292, not 126 ISBN 0-7146-5400-0
  4. ^ Gar Alperovitz: The Decision to Use the Atomic Bomb, Random House 1995. ISBN 978-0-307-77312-8
  5. ^ Bengt Beckman: Codebreakers: Arne Beurling and the Swedish Crypto Program During World War II, sidorna 24-25 (svenskt original: Bengt Beckman: Svenska kryptobedrifter: hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken, Bonniers, Stockholm 1996, pocketupplaga 2006 med ISBN 978-91-0010619-5
  6. ^ US M-209 Simulator 3.0 på users.telenet.be
  7. ^ Stella Polaris-affären i Uppslagsverket Finland Arkiverad 3 september 2014 hämtat från the Wayback Machine.