Malaria

Malaria
Latin: malaria, paludismus
Plasmodium vivax i en mänsklig röd blodkropp.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	B50
ICD-9	084
OMIM	248310
DiseasesDB	7728
Medlineplus	000621
eMedicine	med/1385  emerg/305 ped/1357
MeSH	C03.752.250.552 svensk C03.752.250.552 engelsk

Malaria, äldre benämning sumpfeber, är en allvarlig och ibland dödlig sjukdom orsakad av encelliga parasiter från plasmodiumsläktet. Ordet stammar från italienskans mal aria, 'dålig luft', då man förr trodde att det var den dåliga luften från Po-floden^{[källa behövs]} som orsakade sjukdomen. Sjukdomen är mycket utbredd i de tropiska och subtropiska områdena i världen, framförallt i Afrika.

Bill Gates hävdar att det är möjligt att utrota sjukdomen globalt till år 2040.

Livscykel

En Anopheles albimanus-mygga som suger blod ur en människoarm.
Denna mygga är en malariaspridande insekt; att få kontroll över myggen är ett effektivt sätt att minska förekomsten av malaria.

En mänsklig infektion av malaria börjar med att en honmygga av släktet Anopheles suger blod. (Hanmyggor livnär sig enbart på växtsafter.) När myggan suger blod sprutar den samtidigt in saliv som är avsett att utvidga kärlen omkring stickstället samt förebygga koagulering. Tillsammans med myggans saliv följer det första stadiet i den mänskliga halvan av malariacykeln: sporozoiten. Redan en halvtimme efter att parasiterna tagit sig in i blodomloppet har de gömt sig i levern där de ombildas till schizonter. Schizonterna börjar dela sina cellkärnor och organeller för att bilda nya dotterceller. När många dotterceller bildats brister schizonten och släpper i blodomloppet ut de dotterceller, merozoiter, som den har bildat. Detta tar omkring 5-7 dagar. I blodomloppet tar sig merozoiterna in i de röda blodkropparna där de bildar sitt ringstadium: trofozoiten. Trofozoiten sönderdelar ("äter") hemoglobinet i blodkroppen för att tillgodogöra sig de näringsämnen den behöver för sin reproduktion (grek. trophe = näring). Efter detta kan den bilda två olika stadier; dels kan den bilda en ny schizont i blodcellen som bildar fler merozoiter, dels kan den (mera sällan) övergå till den haploida formen som är inblandad i könslig reproduktion: Gametocyten. Gametocyterna ligger kvar i blodkropparna och väntar på att en ny Anophelesmygga ska suga blod från den sjuke för att sedan i tarmen på myggan utvecklas till gameter som är de mogna könscellerna. En hanlig och en honlig könscell går ihop till en zygot. Zygoten utvecklas till en ookinet som har förmågan att röra sig. Den borrar sig in i myggans tarmvägg och bildar där ett slags sporozoiternas schizont, en ovocyst. Av varje ovocyst bildas runt tusen sporozoiter som släpps lösa när ovocyten brister. De färska sporozoiterna tar sig till myggans salivkörtlar och är efter det redo att börja om malariacykeln på nytt.

Symptom

Inkubationstiden är vanligtvis 1-4 veckor, men kan i undantagsfall vara flera år. Svår frossa och plötslig feber är det vanligaste symptomet, men ofta också illamående, kräkningar, huvudvärk, diarré, sjukdomskänsla och muskelvärk. Sjukdomsbilden är svår att särskilja från vanliga virusinfektioner i tarmen och influensa. Eftersom det krävs laboratorieutrustning för att ställa en säker diagnos är det viktigt i malariadrabbade områden att alltid söka omedelbar sjukvård om feber skulle uppkomma.

I de klassiska (men ovanliga) malariasymptomen går febern i cykler. Mellan feberattackerna som varar i några timmar mår patienten relativt bra. Cyklerna orsakas av att parasiterna samtidigt spränger de röda blodkropparna och släpper ut toxiner och antigener som kroppen reagerar på. När parasiterna sedan tar sig in i blodkropparna och kroppen rensat bort föroreningarna i blodet försvinner symptomen tills parasiterna spränger blodcellerna igen. Betydligt vanligare vid allvarlig malariainfektion är att symptomen är kontinuerliga och förvärras snabbt.

Eftersom malarian förstör röda blodkroppar orsakar parasiterna anemi (blodbrist) hos den infekterade. Parasiterna, främst P. falciparum, skjuter ut ett slags "proteinklister" på ytan av blodcellerna vilket får dem att dels klumpa ihop sig, dels fästa vid kärlväggarna. Detta har de utvecklat för att motverka att blodkropparna passerar genom mjälten, som är kroppens främsta försvar mot infekterade blodkroppar. Dessa klumpar gör dock att kapillärer täpps till vilket kan orsaka blodproppar med allvarliga komplikationer som följd. Kärlen täpps även till av att hemoglobin släpps fritt i blodet när de röda blodkropparna sprängs av parasiterna. Hemoglobinet täpper igen tunna blodkärl och kan ställa till med stor skada, bland annat kan det skada blodtillförseln till hjärnan och orsaka njursvikt. Skador på njurarna leder i allvarliga fall till att slaggprodukter läcker ut i urinen och ger den en svart färg, så kallad svartvattenfeber.

Förebyggande åtgärder

Bästa sättet att undvika malaria är att undvika myggstick, exempelvis genom att på kvällarna bära långärmad tröja och långa byxor samt använda myggmedel. Vid längre resa i malariadrabbat område rekommenderas profylaktisk behandling med exempelvis Lariam eller Malarone.

Tidigare rekommenderades intag av klorokin-tabletter som förebyggande medel för personer, som skall besöka trakter med malariarisk. Behandlingen ska sättas in ett par veckor före avresa och sedan pågå under hela vistelsen plus ett par veckor därefter. Det finns fyra ortspecifika arter malariamyggor. Klorokin är verksamt mot tre av dessa.

I områden där malaria förekommer använder man ibland myggnät över sovplatser, ofta impregnerade med nervgift mot myggor, såsom Permetrin eller Deltametrin. Eftersom myggan ofta vilar inomhus på väggar under två meter så kan man årligen spreja väggarna upp till denna höjd inomhus och därmed försvåra för myggan att vila där. Utdikning av myggans kläckningsplatser är ett effektivt sätt att minska förekomsten av malariamyggan och därmed också själva malarian.

Tidigare sanerade man kläckningsplatserna med DDT, men det har visat sig att DDT har skadliga effekter på miljön, varför detta bruk av DDT numera har upphört.

Framtida lösningar

Ett protein kallat lectin som är funnet hos sjögurkor dödar malariaparasiter av olika slag i en av deras utvecklingsfaser kallad ookinet. Proteinet studeras i hopp om att hitta en användbar lösning.

Antal smittade

Länder med endemisk malaria har röd färg (2008).

Mellan 75 och 140 svenskar per år insjuknar i malaria. Då infekterade myggor saknas i Sverige har smittotillfället alltid skett utanför landet. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattade 2010 att det smittas över 220 miljoner människor globalt varje år, och ungefär 780 000 dör, främst barn under fem år. Smittan är mest utbredd i Afrika söder om Sahara.

Malaria i Uganda

Uganda har den tredje högsta siffran för dödsoffer i malaria i Afrika och landet har också den högsta andelen malariasmittade på kontinenten. Smittan är stor framförallt i centrala Uganda, men även i området kring sjön Kyogá. I genomsnitt får en person som bor vid sjön Kyogá 1 500 smittsamma bett per år. Detta skapar en tung börda på hälso- och sjukvårdssystemet. Malaria står för cirka 30% - 50% av fallen inom öppenvården, samt 15% - 20% av antalet patienter och 9% -14% av dödsfallen inom slutenvården. I ett försök att minska bördan av malaria har Malaria Consortium stärkt och breddat sin verksamhet i Uganda; ytterligare kontor har etablerats i West Nile och Karamoja, två av de mest avlägsna delarna av Uganda som har sämst tillgång till hälsovård. Malaria Consortium arbetar nu i nästan alla distrikt i landet.

Uganda är bland de 20 länder i världen med högst förekomst av tuberkulos, och därför har Malaria Consortium utökat sin verksamhet till att också innefatta kontroll av TBC. Malaria Consortium planerar nu att utöka programmet till att även hantera utmaningar som rör vatten, sanitet och hygien.

Malaria Consortiums verksamhet

Malaria Consortium arbetar med hälsoministeriet (MOH) i Uganda på nationell, distrikts- och lokalnivå för att minska bördan av malaria, tuberkulos och försummade tropiska sjukdomar. När det gäller malaria omfattar verksamheten bland annat malariaprevention, diagnostik, ärendehantering, opinionsbildning samt att stärka hälso- och sjukvårdssystem. En förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemet ökar tillgången till och kvaliteten av vården för smittsamma sjukdomarna, vilket särskilt gynnar utsatta befolkningsgrupper. Detta arbete är viktigt för framväxten av ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem och för att kunna kontrollera malaria.

Malaria som botemedel

I början av 1920-talet började den österrikiske läkaren Julius Wagner-Jauregg att behandla den dittills 100% dödliga könssjukdomen syfilis i dess tredje stadium med malaria-parasiter. Patienterna (vilka var på väg att bli sinnessjuka) smittades avsiktligt med malaria. Först efter tre veckor med hög feber (vanligen av 2-1 mönstret, det vill säga två dagar hög feber följt av en dag med lägre feber) satte man in kinin för att dämpa febern. Dödligheten förblev ungefär lika hög som normalt vid malaria, det vill säga runt 7% (om andningen ej påverkas). Omkring hälften av patienterna blev helt friska och resterande fick bestående hjärnskador av varierande grad. Upptäckten ansågs dock så viktig att Wagner-Jauregg tilldelades Nobelpriset i medicin 1927.

Källor

• Smittskyddsinstitutet: Statistik för malaria – Malariasmittade per land

Se även

• Medicinsk entomologi