Malcolm Dixelius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johan Malcolm Dixelius, född 23 april 1948 i Frösö församling i Jämtland, är en svensk journalist, dokumentärfilmare och Rysslandskännare[1].

Journalist- och filmkarriär[redigera | redigera wikitext]

Malcolm Dixelius studerade ryska och engelska vid Uppsala universitet 1969-1970 och därefter Journalisthögskolan i Göteborg 1970-1972. Han började sin bana som TV- och radioreporter vid Västnytt i Göteborg följt av Mittnytt i Sundsvall. Han har varit biträdande chef och utrikeschef för Aktuellt, samt Moskvakorrespondent 1979-1984 och 1990-1994.

Efter sin tid på Sveriges Television och Sveriges Radio övergick Dixelius 1993 till att göra dokumentärfilm på eget bolag, Dixit International. Bland de filmer han regisserat eller producerat återfinns Rysk maffia, CCCP Hockey, Lasermannen – dokumentären och Frihetens bittra smak. För TV4 producerade han under 1999-2001 det utrikesmagasinet pangea.nu. Från 2003 har Dixelius också varit engagerad i Deep Sea Productions där han bland annat producerat serien Vrakletarna (2007), samt regisserat och producerat dokumentärfilmer som DC-3:ans sista färd, Kokvinnorna och Mars Makalös.

Dixelius har skrivit två böcker om rysk organiserad brottslighet tillsammans med den ryske journalisten och författaren Andrej Konstantinov. Han är också verksam som föreläsare och reseledare.[2]

2015 blev han ordförande för filmfonden Stiftelsen Malik Bendjellouls minne. [3][4]

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • Rysslands undre värld, Malcolm Dixelius och Andrej Konstantinov, Stockholm 1994.
  • Maffians Ryssland, Malcolm Dixelius och Andrej Konstantinov, Stockholm 1997.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gorbatjov. Sovjetunionens sista ledare överraskade med sin reformpolitik Dagens Nyheter 2014-08-19
  2. ^ Malcolm Dixelius: Rysslandsexpert, Grand Tours, läst 2016-10-17
  3. ^ ”Fond till Malik Bendjellouls minne ska stödja oetablerade filmare”. TVdags. http://tvdags.se/artikel/fond-till-malik-bendjellouls-minne-ska-stodja-oetablerade-filmare. Läst 12 oktober 2015. 
  4. ^ ”Stiftelsen”. Stiftelsen Malik Bendjellouls minne. http://malikfund.org/sv/stiftelsen/. Läst 12 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]