Malignt melanom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malignt melanom
latin: melanoma malignum
Melanom. Tumörens mörkare delar är mer aggressiva stadier av cancern.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 C43
ICD-9 172.9
OMIM 155600
DiseasesDB 7947
MedlinePlus 000850
eMedicine derm/257  med/1386
ent/27
plastic/456
MeSH engelsk

Malignt melanom är den farligaste formen av hudcancer och består av cancer i pigmentbildande melanocyter. Melanom uppträder som oftast på huden men kan också förekomma i andra pigmenterade organ som i ögat, vulva och slemhinnor. Melanom utvecklas liksom annan cancer stegvis, och det är först när tumören blivit en elakartad cancer som den heter melanom. Eftersom melanom lätt bildar metastaser är det den dödligaste formen av hudcancer.[1]

Incidens[redigera | redigera wikitext]

Drygt 2000 personer drabbas varje år i Sverige av malignt melanom.[2] Antalet fall har under tiden 1984 till 2003 ökat årligen med cirka 1,7 % för kvinnor och 2,1 % för män, enligt statistik från cancerregistret. En orsak är ett förändrat beteende i solen, där individer är mera benägna att ligga i solen i syfte om att bli brun.[källa behövs] En annan omdiskuterad orsak till ökningen kan vara lokalt förtunnat ozonskikt,[källa behövs] eftersom ett tunnare ozonskikt medför att människan utsätts för mer UV-strålning från solen.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

De viktigaste kända riskfaktorerna för att utveckla melanom är förutom ljus hud, och gärna blont eller rött hår, att ha exponerat sig mycket för UV-strålning i form av solstrålning och/eller solarium, och att ha bränt sig i solen särskilt som barn.

8–10 % av alla fall av malignt melanom har tydlig ärftlighet. [3]. Den som har minst en förstagradssläkting som haft malignt melanom löper ungefär 8 gånger större risk än andra att drabbas av cancerformen. Den gen som är muterad vid ärftligt melanom är vanligtvis CDKN2A, även känd som p16.[3]. Ungefär 40 % av de ärftliga fallen beror på förändringar i denna gen. p16 är en tumörsupressorgen som i normalfallet medverkar till regleringen av cellcykeln. När genen är muterad så den inte fungerar är det första viktiga steget i cancerutvecklingen taget. Mutationen kan även disponera för en ökad risk för bukspottkörtelcancer, dock mycket mindre ofta i dessa familjer än malignt melanom.

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

ABCDE[redigera | redigera wikitext]

Genom att titta på förändringen kan man skapa sig en uppfattning om dess karaktär, till sin hjälp kan följande mnemoteknik användas. [4]

  • A: Asymmetri
  • B: Oregelbunden kant (Border)
  • C: Oregelbunden färg (Colour)
  • D: Diameter >6mm
  • E: Förändring (Evolution)

Histopatologi[redigera | redigera wikitext]

Enda sättet att vara riktigt säker på diagnosen är att kirurgiskt skära bort förändringen och skicka den till patologen för en histopatologisk bedömning eller använda en speciell sorts penna som skickar ut en elektronisk puls.[4]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Ett malignt melanom måste opereras bort eftersom det annars finns risk att cancern sprider sig. Operationen görs vanligtvis med lokalbedövning, och patienten behöver då inte stanna kvar på sjukhuset. Ingreppets typ och omfattning beror på hur tumören ser ut. De tunnaste tumörerna skärs bort med en centimeters marginal i frisk vävnad. De tjockare, som vuxit ner på djupet, skärs bort med två centimeters marginal. För att täcka stora sår kan kirurgen ibland behöva transplantera hud från andra delar av kroppen. Vid de tjockare melanomen kombineras operationen med prov från portvakts-lymfkörteln (eng: sentinel lymf node) vilket definitionsmässigt är den första lymfkörteln som tar emot lymfa från ett visst område. Denna lymfkörtel är därför lämplig att analysera histopatologiskt för att avgöra om tumören har metastaserat till lymfkörtlar eller ej. Vid påvisad metastas i portvaktskörteln opereras vanligen samtliga lymfkörtlar i området bort, en så kallad lymfkörtelutrymning.

Cirka 80–85 % blir kvitt cancern efter kirurgi. Hos cirka 15–20 % av patienterna har sjukdomen spritt sig, oftast till de lymfkörtlar som sitter närmast det opererade stället. Sprider sig cancercellerna vidare via lymf- eller blodkärlen så uppstår det dottersvulster, metastaser. Dessa behandlas med cellgift och strålbehandling för att försöka bromsa sjukdomsförloppet. Den vanligaste platsen för dottertumörer är lungorna, och i sådana fall är överlevnaden ca 6 % efter 2 år och efter 5 år endast några promille. 40% av de som överlevt malignt melanom fortsätter att sola för att bli bruna trots att de känner till att de har extra stor risk att drabbas igen.[5]

Uppföljning[redigera | redigera wikitext]

För att upptäcka eventuella återfall får patienten gå på ett varierande antal efterkontroller efter operationen, med tätare besök den första tiden. På kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud och känner på lymfkörtlarna. Ibland kan andra undersökningar behövas, till exempel cellprover eller olika typer av röntgenundersökningar. Risken för återfall avtar med tiden.

Drabbade kända personer[redigera | redigera wikitext]

Bland de som har drabbats och dött av denna sjukdom är: Bob Marley, Tage Danielsson, Eva Cassidy, Danny Federici, Peter Rangmar och Jonas Ernelind.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vårdguiden
  2. ^ [1] Cancer i siffror, 2009. Socialstyrelsen/Cancerfonden
  3. ^ [a b] F Macdonald, C.H.J. Ford: Molecular biology of cancer, BIOS Scientific Publishers, första upplagan 1997
  4. ^ [a b] Paoli, John (14 juli 2012). ”Malignt melanom i huden”. Internetmedicin. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=3184. Läst 17 januari 2013. 
  5. ^ "Svenskar solar mest och skyddar sig minst", Sveriges Radio, 5 juli 2011. Läst den 5 juli 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]