Malmö–Genarps Järnväg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Malmö–Genarps Järnväg
Linjekarta
km  v  r 
Head station
0 Malmö C
Station on track
2 Östervärn
Unknown BSicon "ABZgl"
Malmö–Tomelilla Järnväg mot Tomelilla
Station on track
4 Hohög
Stop on track
6 Virentofta1923–1931
Station on track
7 Kvarnbyf d Qvarnby
Stop on track
8 Sallerup1899–1915
Station on track
10 Bjärshögf d Bjäreshög
Station on track
13 Bara
Station on track
14 Bokskogen nedre
Unknown BSicon "KBHFaq" Unknown BSicon "ABZgr"
+1 Bokskogen övre
Unknown BSicon "ABZg+r"
Lund–Trelleborgs Järnväg från Trelleborg
Station on track
18 Klågerup
Unknown BSicon "ABZgl"
Lund–Trelleborgs Järnväg mot Lund
Station on track
22 Kongsmarken
Station on track
26 Toppeladugård
End station
28 Genarp
Teckenförklaring
MGJ:s tre lok vid lokstallarna i Genarp år 1900. Från vänster: Genarp (2), A.F. Hörstedt (1) och Qvarnby (3).
Genarps järnvägsstation har besök av loket med samma namn. Vykort från 1901.
Järnvägsstationen i Genarp är numera förskola.
MGJ ses här passera Bulltofta flygplats tre hangarer någon gång på 1930-talet. Spåret går från mitten av högra bildkanten (notera tankvagnen - bensinleverans till flyget) bortåt (österut) i bilden, där det korsar Sallerupsvägen strax innan det når Hohögs station.
Stationen i Klågerup 2018. Idag förskola.[1]

Malmö–Genarps Järnväg (MGJ) var en normalspårig och 28 kilometer lång enskild järnvägslinje, vilken sträckte sig mellan Malmö och Genarp och korsade Lund–Trelleborgs Järnväg (LTJ) vid Klågerup. Banan öppnades 1894 och lades ned 1948.

Efter att koncession för sträckan Östervärn–Genarp beviljats den 26 mars 1892[2][3] invigdes MGJ högtidligt den 14 juni 1894[4] (med mässingsorkester, landshövding Dickson med flera prominenta personer och påföljande festmiddag i Kungsparkens restaurang) och öppnades för allmän trafik dagen efter.[5] I linjen ingick den två kilometer långa sträckan ÖstervärnMalmö (lokalstation), vilken tillhörde Malmö–Tomelilla Järnväg (MöToJ), senare Malmö–Simrishamns Järnvägar (MSJ). Ursprungligen diskuterades olika förslag till förlängning av MGJ österut, men detta blev aldrig verklighet, och Genarp förblev därigenom ändstation utan andra anslutande banor. 1903 öppnades ett 1,2 kilometer långt sidospår till Bokskogen, vilket endast trafikerades sommartid.[6]

Banan hade tre sexhjuliga ånglok ("A.F. Hörstedt"[7], "Genarp" och "Qvarnby"[4], senare bara kallade 1, 2 och 3[8], eller i folkmun "Svanen", "Godstågaren" och "Rullebören"[9]), fem personvagnar och sammanlagt 107 godsvagnar. De tio stationerna var från väster till öster: Malmö lokalstation - Östervärn - Hohög - Kvarnby - Bjärshög - Bara - Klågerup - Kongsmarken - Toppeladugård - Genarp.[10][6][11] En hållplats "Bokskogen nedre" fanns vid huvudbanan vid norra änden av järnvägsstumpen till "Bokskogen övre".[6] En hållplats fanns också vid Virentofta fram till 1930-talet.[12] Persontrafiken till Bokskogen under sommaren var omfattande och bara under pingsthelgens två dagar kunde vid vackert väder 15 000 resenärer från Malmö vanligtvis räknas in, vilket ledde till att extratåg fick hyras in från SJ.[13]

Skälet till järnvägens tillkomst var kritbrotten vid Kvarnby och Södra Sallerup[14] och järnvägen utsträcktes till Genarp efter önskemål från godsägare som behövde transportera timmer och ved från sina skogar.[10][15] En viktig kund var under åren 1902–1938 Klagshamns Cementverk, som hämtade lera till cementtillverkningen från Kongsmarken och även tegelbruket i Bara och bettransporterna på höstarna (cirka 25 000 ton betor/år[13]) bidrog med stora fraktinkomster.[10] På järnvägen levererades även bensin till Bulltofta flygplats och tjära till Mataki i tankvagnar som gick sist i tåget till Genarp och kopplades av vid destinationen (vagnarna hämtades sedan tillbaka av lok från Östervärn eller av ett godståg från Genarp)[16]. Lönsamheten var dock dålig så aktiebolaget försattes i konkurs 1929, driften övertogs av Landskrona–Lund–Trelleborgs Järnväg och SJ och 1933 såldes banan på exekutiv auktion till Malmö–Genarps nya järnvägs AB[17].[10]

Med ökande konkurrens från bilismen, både vad gäller transport av såväl personer[18]) som gods, samtidigt med att verksamheten i Klagshamn upphörde, ansökte bolaget 1939 om att lägga ned trafiken på grund av allt större lönsamhetsproblem. Den dåliga lönsamheten medförde dock att staten inte var intresserad av att ta över banan, trots beslut om allmänt järnvägsförstatligande. På grund av andra världskrigets utbrott fick dock bolaget inte tillstånd att lägga ned trafiken, men banan klarade sig genom ett uppsving på grund av bensinransoneringen.[19] Trafiken till Bokskogen nedlades för gott i september 1947 och sista tåget på huvudbanan lämnade Malmö klockan 20:25 den 8 maj 1948[20]. Den 20 september 1948 började arbetet med att riva upp rälsen och arbetet var klart i januari året därpå.[21] Loket A.F. Hörstedt såldes till Jularbo–Månsbo Järnväg och finns sedan 1977 bevarat på Kristianstads järnvägsmuseum, medan de båda övriga såldes till skrot.[4]

Singelgatan, Genarpsgatan, Pärongatan och Hohögsgatan i Malmö går till stor del på den forna banvallen från Östervärns station till Husie och sedan 1973 går även cykelstigen från Husie till Bara på densamma.[22][23]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mats Amnell, Husen berättar byns historia – spåren är borta men de vackra byggnaderna kvar i Sydsvenskan 16 oktober 2016.
  2. ^ Björn Åstedt: Malmö-Genarps Järnväg 1894-1948 (1988), sid. 10.
  3. ^ Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009, sid. 161.
  4. ^ [a b c] Tåget kommer ur Åke Sundström, 1979, En bok om Genarp på Genarps kulturportal
  5. ^ H Andersson (1955), sid. 98.
  6. ^ [a b c] H Andersson (1955), sid. 101.
  7. ^ Efter industrimannen och konsuln Adolf Fredik Hörstedt som var Malmö–Genarps Jernvegs Aktiebolags förste verkställande direktör - se H. Andersson (1955), sid. 100.
  8. ^ H Andersson (1955), sid. 104.
  9. ^ H Andersson (1955), sid. 111.
  10. ^ [a b c d] G & H Andersson (1981), sid. 2.
  11. ^ Bansträckning från Hohög till Genarp på Wikimedia. Ur kartbladet Börringekloster (Serie A 13B) från Sveriges geologiska undersökning 1906.
  12. ^ H Andersson (1955), sid. 103.
  13. ^ [a b] H Andersson (1955), sid. 105.
  14. ^ i vilka bland andra A.F. Hörstedt hade ekonomiska intressen. Se även utdrag ur häradskartan 1915 visande kritbrott kring Kvarnby och Södra Sallerup (Kvarnby station i nedre vänstra hörnet och beigefärgade kritbrott mot nordost - det fanns även brott söderut). Kritbrotten kan idag beskådas bland annat på Kvarnby golfklubb och i form av Sallerups fiskedammar.
  15. ^ H Andersson (1955), sid. 97.
  16. ^ G & H Andersson (1981), sid. 14.
  17. ^ Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet Arkiverad 29 juni 2020 hämtat från the Wayback Machine.. SOU 1938:28, sid. 252 Arkiverad 29 juni 2020 hämtat från the Wayback Machine..
  18. ^ Busstrafik från Malmö till Bokskogen inleddes 1924, liksom spårvägstrafik till Håkanstorp (på gångavstånd från Hohög) samma år och stadsbuss till Virentofta 1929. Se Helge Andersson, 1988, Hohög - Stationssamhälle 1894-1948 i Elbogen - Malmö fornminnesförenings tidskrift 1988, sid. 32. Se även sid. 42-43.
  19. ^ G & H Andersson (1981), sid. 3.
  20. ^ H Andersson (1955), sid. 108.
  21. ^ H Andersson (1955), sid. 110.
  22. ^ Cykla i TorupSvedala kommun.
  23. ^ G & H Andersson (1981), sid. 1.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]