Mandola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mandola
För ett släkte av insekter, se Mandola (djur).

Mandolan är ett gammalt stränginstrument som har sitt ursprung i den medeltida mandoran, ett instrument inom lutfamiljen. Mandolan har givit upphov till instrumenten inom mandolin-familjen.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mandolan (tenormandolan) blandas ofta ihop med mandolinen, som båda ingår i samma instrumentfamilj. Den förhåller sig till mandolinen som altfiolen till fiolen och har historiskt sett stämts en kvint lägre än denna (mandolin: gd1a1e2, mandola: cgd1a1). Grundutförandet är fyra strängpar eller körer som stäms unisont och slås an med plektrum. Mensuren är omkring 42 cm (16,5 tum).

Bakgrund och användning[redigera | redigera wikitext]

Mandolan har sitt ursprung i mandoran ([man'do:ra]. Namnet kommer från senlatinets pandura ('tresträngat instrument'), ursprungligen från det grekiska pandoura med samma betydelse. Mandoran, även kallad mandola, var en liten luta som var i bruk cirka 1100–1800. På 1600-talet utvecklades varianterna pandurina och mandolino milanese (se mandolin).[1] Utifrån mandolinen utvecklades (med förebild i violin-familjen) under senare hälften av 1800-talet en hel familj av besläktade instrument. Där fick de större instrumenten namnen tenormandola, oktavmandola, mandocello och mandobas.[2]

Mandolan används mest i folkmusik, men även i medeltidsmusik och världsmusik. Instrumentet har gått igenom många förändringar genom historiens lopp, och framförallt irländska och svenska musiker har utvecklat olika varianter av mandolan.

Instrumentgränserna är dock flytande mellan de olika mandola-/mandolinvarianterna:

Stämning[redigera | redigera wikitext]

Enligt internationell standard förekommer följande storlekar i mandolin-/mandolafamiljen, räknat från den minsta till den största:

Alla dessa är snarlika, och stämningen kan också variera. Stämningen ner till kontrabas kallas mandolone.[2]

Alla dessa är snarlika, och förutom standardstämningen finns stämningsvarianter.

Den nordiska mandolan kan både vara fyr-, fem- och sex-körig. Den senare är utvecklad av multiinstrumentalisten Ale Möller tillsammans med instrumentbyggaren Christer Ådin.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mandola, 26 augusti 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "mandora". NE.se. Läst 3 maj 2014.
  2. ^ [a b] "mandolin". NE.se Läst 3 maj 2014.
  3. ^ [a b c d e f] "The Mandolin Family". Theacousticmusicco.co.uk. Läst 3 maj 2014. (engelska)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Troughton, John (2005). Mandolin Manual: The Art, Craft and Science of the Mandolin and Mandola. United States: Crowood Press, Limited, The. ISBN 1-86126-496-8  — A comprehensive chord dictionary.
  • Richards, Tobe A. (2005). The Tenor Mandola Chord Bible: CGDA Standard Tuning 1,728 Chords. United Kingdom: Cabot Books. ISBN 0-9553944-2-2  — A comprehensive chord dictionary.
  • Loesberg, John (1989). Chords for Mandolin, Irish Bango, Bouzouki, Mandola, Mamdocello. Rep. of Ireland: Random House. ISBN 0-946005-47-8  — A chord book featuring 20 pages of popular chords.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]