Hoppa till innehållet

Mannagryn

Från Wikipedia
Från Bilder ur Nordens Flora
1. En del av stråets nedliggande och rotslående del
2. Vippa
3. Småax. Förstoring × 2
4. Dito med alla blommorna borttagna utom två. Förstoring × 2
5 Frukt. Förstoring × 5

Mannagryn kallas vanligtvis mjölkärnan av proteinrika och hårda vetesorter och andra sädesslag, till exempel hirs.

De gryn som finns i handeln är vanligtvis tillverkade av vete, och erhålls som mellanprodukt vid mjölberedning. Mannagryn används framförallt till gröt (mannagrynsgröt) och puddingar, men även soppor.

Mannagryn kallas ibland för semolina.

Historia i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Mannagryn som såldes i Sverige fram till år 1915 var äkta mannagryn, ofta importerade från Polen. Detta året började en kvarn i Norrköping att tillverka "mannagryn" av vete.

Äkta mannagryn bereddes ursprungligen av mannagräsets frön (Glyceria fluitans).[1][2] Enligt uppgift insamlades de mogna fröna med håvar, vilka användes till att skumma vattenytan där mannagräset växer. Fröna torkades och skalades ("skräddes") sedan i en kvarn.

Den bibliska mannan, som regnade från himlen, har ingen koppling till mannagryn.[3]