Manne Hofrén

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Manne Hofrén (till höger) och Axel Lekander (till vänster) studerar en modell av en öländsk väderkvarn.

Sigurd Emanuel (Manne) Hofrén, född 6 september 1895 i Härnösand, död 4 augusti 1975 i Kalmar[1], var en svensk konsthistoriker och museiman. Han var son till snickarmästaren Sigurd Hofrén och Emma Jansson samt far till Erik Hofrén.

Hofrén blev filosofie licentiat 1923 och filosofie doktor 1937.[2]. Han ägnade sig till att börja med åt arbete vid Nordiska museet och Statens historiska museum. Han ordnade därefter friluftsmuseet i Bjärka-Säby och var från 1924 till 1961[2] landsantikvarie och intendent och vid Kalmar läns museum och 1926-39 stadsbibliotekarie i Kalmar. Hofrén bidrog verksamt till restaureringen av Kalmar slott och ordnandet av länsmuseet.

Han var en flitig kulturhistorisk forskare framför allt vad gäller den östsmåländska högreståndskulturen under 1700-talet, med publikationer om såväl vad gäller byggnader som bostadskultur, bl.a. om Helgerums slott i Västrums socken i Tjust (1949). Grundläggande är där han över 500-sidiga doktorsavhandling Herrgårdar och boställen. En översikt över byggnadskultur och heminredning å Kalmar läns herrgårdar 1650-1850 (1937), utgiven av Nordiska museet. Han utforskade också den småländska bondeseglationen och dess förhållande till kustbygdens näringar, och skeppsvarven och det östsmåländska militärväsendet. Om de kända öländska konstnärerna Per Ekström och Ivan Hoflund utgav han biografier 1947. Till kalmartidningen Barometerns 125-årsjubileum 1966 utgav han tidningens historik. En betydande insats gjorde han för utforskandet av Kalmar stads historia, där han utgav en historik 1936 och 1970 monografin Karolinska borgarhus i sten. Han utgav de omfattande topografiska historikerna Pataholm Kulturhistoriska notiser kring smålandskustens köpingsväsen (1946) Ålems socken (1949) och Oskarshamn 1856-1956 (1956). Till den svenska hantverksväsendets historia utgav han Byskomakaren Jonas Stolts minnen. Anteckningar från Högsby socken i Kalmar län (1956). Han var redaktör för Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård och Kalmars stadshistoriska skriftserie S:te Christophers gilles chroenika. under nära 40 år[3]

Han var korresponderande ledamot av Vitterhetsakademien och Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. År 1949 tilldelades han Illis quorum.

Tryckta skrifter[redigera | redigera wikitext]

  • Brita von Zweigbergk, Manne Hofréns tryckta skrifter under femtio år. En bibliografi upprättad till sjuttioårsdagen. Kalmar 1966, 87 sid
  • Brita von Zweigbergk, "Manne Hofréns tryckta skrifter åren 1966-1975" [supplement till ovanstående] i Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård 62 1977, sid. 117-122.

Källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Forsberg Warringer, Gunnel, "Manne Hofrén - ett personligt porträtt." S:te Christophers Gilles Chroenica XXXVIII (1995), s. 7-28
  • Britt-Marie Hammarskiöld, "Mina Manne-minnen". tidskriften Stenmuren 2021 nr 4. Jubileumanummer. Utg. av Kalmar läns hembygdsförbund, s. 44–47.
  • Barbro Johnsson, "Westrin, Hofrén och Viking i museets arkiv." Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård 74 (1989), s. 133-141.
  • Bengt Bengtsson, "Manne Hofrén lyfte kulturlivet i Kalmar." S:te Christophers Gilles Chroenica L (2021), s. 51–56.
  • Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 175.
  • Manne Hofrén. En minnesskrift. Kalmar 2017. ISBN 978-91-884-990-28


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Döda 1970-1976 i Vem är det 1977
  2. ^ [a b] Hofrén, S Manne i Vem är det 1969
  3. ^ Barometern 9 april 1974