Maoripipare
| Maoripipare | |
 Adult i vinterdräkt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Pipare Charadriidae |
| Släkte | Charadrius |
| Art | Maoripipare C. obscurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Charadrius obscurus | |
| Auktor | Gmelin, 1789 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Maoripipare[1] (Charadrius obscurus) är en vadarfågel i familjen pipare som enbart förekommer i Nya Zeeland.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Maoripiparen är en stor (26–28 cm) pipare, störst i släktet Charadrius (se dock släktestillhörighet nedan). Den har brun ovansida med ljuskantade fjäderspetsar, vit panna och vitaktig undersida. Ett mörk streck går genom ögat. Under häckningen är den rödaktig undertill, hanen rödare än honan på bröstet. Den kraftiga näbben är svart, benen ljusa till mellangrå och ögat mörkbrunt.[3]
Nordliga och sydliga populationer skiljer sig något åt, så pass att vissa auktoriteter behandlar dem som olika arter. Den nordliga aquilonius är något mindre men med något längre stjärt. Både ovan- och undersidan är ljusare med mer vitt på ansiktet, hakan och flankerna.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Maoripiparen är endemisk för Nya Zeeland och delas upp i två underarter:[2]
- Charadrius obscurus aquilonius – förekommer på Nordön.
- Charadrius obscurus obscurus – förekommer på Stewartön; flockar syns efter häckning på Sydöns sydspets[5]
Numera urskiljs underarten aquilonius som egen art av IUCN och Birdlife International, Charadrius aquilonius, vilket påverkar artens hotkategorisering (se nedan).
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Genetiska studier tyder på att maoripiparen är nära släkt med snednäbb (Anarhynchus frontalis).[6] Än så länge (2019) har det inte lett till några taxonomiska förändringar.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Maoripiparen börjar vanligtvis häcka under sitt andra levnadsår och lägger vanligtvis tre ägg.[3] De båda underarterna uppvisar olika val av häckningshabitat. På Nordön häckar den vanligtvis på vidsträckta havsstränder, estuarier och på tidvattenstränder. På Stewartön häckar den istället på hög höjd på kala kullar, vid öppna mossar eller på tuvig gräsmarker.[3] Den lever främst av ryggradslösa djur.[3] Den äldsta kända individen blev åtminstone 31 år.[3]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Maoripiparen är en fåtalig fågel. Eftersom internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar de båda underarterna som skilda arter hotkategoriseras de var för sig.
Den nordliga populationen, aquilonius, ökar i antal och beståndet uppskattades 2011 bestå av 1900 vuxna individer. Sedan 2022 kategoriserar IUCN den som livskraftig.[7]
Den sydliga populationen, nominatformen obscurus, förekom tidigare på Sydön, men försvann efter predation från hermelin och andra införda vesslor. Idag förekommer den endast på Stewart Island, där predation från katt decimerat beståndet med hela 80 % på 40 år, 1990-1991 ner till endast 62 fåglar, varav bara 18 häckande par på grund av skev könsfördelning (hanar ruvar på natten och är då mer sårbara för predatorer). Efter en utrotningskampanj av katt ökade beståndet gradvis, till 111 fåglar år 1997, 150 1999 och 250 2005. Därefter har den av oklar anledning minskat igen sedan 2012. Den senaste uppskattningen av beståndet är endast 120 fåglar, varav bara 30–40 häckande par.[3]
Bilder[redigera | redigera wikitext]
-
Adult hane i häckningsdräkt.
-
Adult i vinterdräkt.
-
Adult hona.
-
Kull med ägg.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ^ [a b c d e f] Birdlife International 2014 Charadrius obscurus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
- ^ del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Northern Red-breasted Plover (Charadrius aquilonius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467298 1 januari 2020).
- ^ Gill, B.J., Bell, B.D., Chambers, G.K., Medway, D.G., Palma, R.L., Scofield, R.P., Tennyson, A.J.D. & Worthy, T.H. (2010) Checklist of the Birds of New Zealand, Norfolk and Macquarie Islands, and the Ross Dependency, Antarctica. 4th edition. Ornithological Society of New Zealand & Te Papa Press, Wellington, New Zealand.
- ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068. [1]
- ^ Birdlife International 2022 Charadrius aquilonius . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 23 december 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör maoripipare.
Wikispecies har information om Charadrius obscurus.- Läten på xeno-canto.org
|