Maraboustork
| Maraboustork Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Storkfåglar Ciconiiformes |
| Familj | Storkar Ciconiidae |
| Släkte | Krävstorkar Leptoptilos |
| Art | Maraboustork L. crumenifer |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leptoptilos crumenifer | |
| Auktor | (Lesson, 1831) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Maraboustork[2] (Leptoptilos crumenifer) är en fågelart i släktet krävstorkar.[3] De lever på savannen i centrala Afrika och deras föda består bland annat av as. Maraboustorken är vanligen grå eller grönaktig på ryggen och har vitt bröst.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Maraboustorken är en mycket stor fågel, upp till 150 cm lång och med ett vingspann upp till 3,20 meter. Hos de flesta exemplar är vingspannet däremot 2,25 till 2,87 meter.[4] Arten har en lång, mycket grov och spetsig näbb som är smutsgul till färgen. Dess delvis fjäderlösa huvud och hals är rödrosa med mörka fläckar, främst i pannan. Uppe på hjässan har den ett yvigt vitt dun. Vingarna är blåsvarta och resterande är smutsvitt. Dess långa ben är ljusgrå.
I motsats till de flesta storkar flyger de tre arterna i släktet krävstorkar med nacken tillbakaböjd som en häger.
Maraboustorkar i Sydafrika.
Maraboustork i Kenya.
.jpg)
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Maraboustorken lever på savann söder om Sahara. Se även karta längst ned i informationsrutan.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Maraboustorken är bland annat asätare, men äter även insekter, smågnagare och småfåglar. Maraboustorken jagar i grupp på ett för fåglar annorlunda sätt. På savannen går de bredvid varandra med utbredda vingar och tvingar på detta sätt bytet framför sig och fångar det med ett snabbt hugg med näbben. Favoritbyten vid denna form av jakt är vaktlar och springhöns. Maraboustorken häckar i 3-4 månader. Den är känd för att vara relativt argsint.
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Maraboustorken och människan
[redigera | redigera wikitext]En silhuettbild av storken användes som Marabous logga ända in på 60-talet, tills man kom på att en asätare inte var en vidare lämplig symbol. Namnet på fågeln kommer sannolikt av marbut.[5]
Fjädrarna har använts sedan slutet av 1800-talet för att tillverka marabou för dekorera klädesplagg.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Birdlife International 2025 Leptoptilos crumenifer . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 14 november 2025.
- ↑ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
- ↑ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ↑ Campbell, O'Neal (2015). ”Old World Vultures and other avian Scavangers”. Vultures: Their Evolution, Ecology and Conservation. CRC Press. sid. 147. ISBN 978-1-4822-2362-0
- ↑ maraboustork i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 januari 2017.
- ↑ Redmayne and Co. (ca. 1885). ”Mantle”. https://collections.vam.ac.uk/item/O122396/mantle-redmayne-and-co/. Läst 6 januari 2026.
Källförteckning
[redigera | redigera wikitext]- Anders Wirdheim, Maraboustorkarnas vaktelmarsch, Vår Fågelvärld, nr.7, 2005
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör maraboustork.- Läten på xeno-canto.org
|