Marcel Ophüls

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Marcel Ophüls (tidigare Marcel Wall-Ophüls), född 1 november 1927 i Frankfurt am Main, är en Oscarsbelönad fransk regissör och dokumentärfilmare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ophüls är son till filmregissören Max Ophüls och skådespelerskan Hilde Wall. Familjen, som har judiskt ursprung, lämnade Tyskland 1933 och bosatte sig i Frankrike. Efter Frankrikes nederlag mot Tyskland 1940 lyckades familjen ta sig till USA via Spanien och Portugal. De bosatte sig i Hollywood och återvände inte till Frankrike förrän efter tio år.

Efter studier på University of California och Sorbonne i Paris arbetade Ophüls som regiassistent åt bland annat John Huston (Målaren på Moulin Rouge) och Anatole Litvak (Möte med kärleken). Mellan 1956 och 1959 var han radio- och tv-redaktör hos Südwestfunk i Baden-Baden. År 1957 regisserade han sin första kortfilm. Sedan han återvänt till Paris 1960 gjorde Ophüls det tyska bidraget till den internationella episodfilmen Kärlek vid 20 år (1961/62). Med stöd av François Truffaut gjorde han 1963 Banaskalet med Jeanne Moreau och Jean-Paul Belmondo. Följande år regisserade han Eddie Constantine-komedin Brudar är farliga.

Från mitten av 1960-talet gjorde sig Ophüls framför allt bekant som dokumentärfilmare. I den egenskapen återkom han ständigt till nazitiden, bland annat i Munich ou la paix pour cent ans (1967), Minnet av rättvisan (1976) och den Oscarsbelönade Hôtel Terminus (1988). Filmen Ockuperat land (1969) om Frankrike under andra världskriget blev i Frankrike en kritisk vändpunkt för den tidigare överseende synen på Vichyregimen agerande under den nazityska ockupationsmakten. Filmen var producerad för televisionen. Chefen för det franska statliga tv-monopolet, Jean-Jacques Bresson, stoppade emellertid visningen av filmen och hävdade att filmen krossade myter som fransmännen fortfarande var i behov av. Först 1981 visades filmen i fransk television [1].

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1962 – Kärlek vid 20 år (L’Amour à vingt ans)
  • 1963 – Bananskalet (Peau de banane)
  • 1965 – Brudar är farliga (Faites vos jeux, mesdames)
  • 1967 – Munich ou la paix pour cent ans
  • 1969 – Ockuperat land (Le chagrin et la pitié)
  • 1973 - A sense of Love
  • 1976 – Minnet av rättvisan (The Memory of Justice)
  • 1988 – Hôtel Terminus – Klaus Barbie, sa vie et son temps
  • 1991 – November Days
  • 1994 - Veillées d`armes
  • 2013 - Un voyageur

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Marcel Ophüls, 11 juni 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göran Wennborgs artikel i Axess 2014 nr 8

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Memoarer av Marcel Ophüls; Mémoires d`un fils à papa, Calman-Levy 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]