Marcel Ophüls
| Marcel Ophüls | |
| Född | 1 november 1927[1][2][3] (96 år) Frankfurt am Main[4] |
|---|---|
| Medborgare i | Frankrike och USA |
| Utbildad vid | Occidental College  |
| Sysselsättning | Filmregissör, skådespelare, manusförfattare, filmmanusförfattare[5] |
| Föräldrar | Max Ophüls Hildegard Wall |
| Utmärkelser | |
| Grimmepriset (1972) Peter-Weiss-Preis (1992) Riddare av Hederslegionen MacArthur Fellows Program Kommendör av Arts et Lettres-orden | |
| Redigera Wikidata | |
Marcel Ophüls (tidigare Marcel Wall-Ophüls), född 1 november 1927 i Frankfurt am Main, är en Oscarsbelönad fransk regissör och dokumentärfilmare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ophüls är son till filmregissören Max Ophüls och skådespelerskan Hilde Wall. Familjen, som har judiskt ursprung, lämnade Tyskland 1933 och bosatte sig i Frankrike. Efter Frankrikes nederlag mot Tyskland 1940 lyckades familjen ta sig till USA via Spanien och Portugal. De bosatte sig i Hollywood och återvände inte till Frankrike förrän efter tio år.
Efter studier på University of California och Sorbonne i Paris arbetade Ophüls som regiassistent åt bland annat John Huston (Målaren på Moulin Rouge) och Anatole Litvak (Möte med kärleken). Mellan 1956 och 1959 var han radio- och tv-redaktör hos Südwestfunk i Baden-Baden. År 1957 regisserade han sin första kortfilm. Sedan han återvänt till Paris 1960 gjorde Ophüls det tyska bidraget till den internationella episodfilmen Kärlek vid 20 år (1961/62). Med stöd av François Truffaut gjorde han 1963 Banaskalet med Jeanne Moreau och Jean-Paul Belmondo. Följande år regisserade han Eddie Constantine-komedin Brudar är farliga.
Från mitten av 1960-talet gjorde sig Ophüls framför allt bekant som dokumentärfilmare. I den egenskapen återkom han ständigt till nazitiden, bland annat i Munich ou la paix pour cent ans (1967), Minnet av rättvisan (1976) och den Oscarsbelönade Hôtel Terminus (1988). Filmen Ockuperat land (1969) om Frankrike under andra världskriget blev i Frankrike en kritisk vändpunkt för den tidigare överseende synen på Vichyregimen agerande under den nazityska ockupationsmakten. Filmen var producerad för televisionen. Chefen för det franska statliga tv-monopolet, Jean-Jacques Bresson, stoppade emellertid visningen av filmen och hävdade att filmen krossade myter som fransmännen fortfarande var i behov av. Först 1981 visades filmen i fransk television [6].
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1962 – Kärlek vid 20 år (L’Amour à vingt ans)
- 1963 – Bananskalet (Peau de banane)
- 1965 – Brudar är farliga (Faites vos jeux, mesdames)
- 1967 – Munich ou la paix pour cent ans
- 1969 – Ockuperat land (Le chagrin et la pitié)
- 1973 – A sense of Love
- 1976 – Minnet av rättvisan (The Memory of Justice)
- 1988 – Hôtel Terminus: The Life and Times of Klaus Barbie (Hôtel Terminus – Klaus Barbie, sa vie et son temps)
- 1991 – November Days
- 1994 – Veillées d`armes
- 2013 – Un voyageur
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Marcel Ophüls, 11 juni 2011.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ SNAC, Marcel Ophüls, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ filmportal.de, Marcel Ophüls, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Akademie der Künste, Marcel Ophuls, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Göran Wennborgs artikel i Axess 2014 nr 8
Övriga källor[redigera | redigera wikitext]
Memoarer av Marcel Ophüls; Mémoires d`un fils à papa, Calman-Levy 2014
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Marcel Ophüls på Internet Movie Database (engelska)
- Marcel Ophüls på Svensk Filmdatabas