Marceline Loridan-Ivens
| Marceline Loridan-Ivens | |
.jpg) Marceline Loridan-Ivens, 1989. | |
| Född | Marceline Rozenberg 19 mars 1928 Épinal |
|---|---|
| Död | 18 september 2018 (90 år) Paris[1] |
| Nationalitet |  Frankrike |
| Yrke/uppdrag | dokumentärfilmare författare skådespelare |
| Känd för | Och du kom inte tillbaka |
| Make | Francis Loridan Joris Ivens |
| Utmärkelser | Césarpriset, bästa kortdokumentär (1977) |
.jpg)
Marceline Loridan-Ivens, född Rozenberg 19 mars 1928 i Épinal i Frankrike, död 18 september 2018 i Paris, var en fransk författare, dokumentärfilmare, skådespelare och förintelseöverlevare.[2]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hon föddes 1928 som Marceline Rozenberg, det tredje barnet i en syskonskara av fem.[3] Föräldrarna var immigranter från Polen och fadern, Szlhama Froim Rozenberg, öppnade en liten tröjfabrik medan modern startade affär.[2] När Andra världskriget kom och tyskarna gick in i Frankrike flydde familjen söderut.[3] De bosatte sig i regionen Vaucluse men 1944 fängslades Loridan-Ivens tillsammans med sin far och de togs till koncentrationsläger i Polen,[2] fadern till Auschwitz och Loridan-Ivens till Birkenau. Hon fick fångnummer 78750 intatuerat på vänstra armen.[3] På tåget till Auschwitz träffade hon Simone Veil och de kom att bli vänner för livet.[2]
Efter kriget försökte hon vid två tillfällen att ta livet av sig, har Loridan-Ivens själv berättat. Två av hennes syskon begick självmord. Loridan-Ivens kunde inte känna sig bekväm med sin egen kropp efter tiden i koncentrationsläger och under en lång tid kom hon att förknippa avklädande med död och Josef Mengele.[4]
Hon gifte sig efter återkomsten till Frankrike med ingenjören Francis Loridan men giftermålet kom att bli kortvarigt, dock behöll hon hans efternamn då hon ville fjärma sig från sitt förflutna.[3] Hon bodde i Paris och kom genom Edgar Morin och Jean Rouch i kontakt med filmvärlden då hon deltog i inspelningen av Den sommaren (Chronique d'un été) och hon fortsatte sedan att engagera sig inom film livet ut. Hon gjorde flera filmer tillsammans med sin andre man, Joris Ivens, bland annat om Vietnam och Kina.[2]
Sitt sista årtionde ägnade Marceline Loridan-Ivens åt att skriva tre böcker och turnera i skolor och ge intervjuer om sin tid i koncentrationslägren och sin oro över den framväxande antisemitismen i Frankrike.[3]
Hennes näst sista bok, Och du kom inte tillbaka, kom på svenska 2018 och handlar om hur hon och hennes far togs till Auschwitz.[5] Den är skriven som ett brev till fadern, som dog i koncentrationslägret.[2] Boken blev en bästsäljare och har översatts till flera språk.[6]
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Césarpriset för bästa kortdokumentär för Une histoire de ballon, lycée n° 31 Pékin, 1977.[7]
- Lilac Academy Award, 2015.
- Prix Jean-Jacques Rousseau för Och du kom inte tillbaka, 2015.[8]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 17e parallèle : la guerre du peuple (deux mois sous la terre), med Joris Ivens, les Éditeurs français réunis, 1968
- Ma vie balagan, med Élisabeth D. Inandiak, Eds Robert Laffont, 2008, ISBN 9782221106587
- Och du kom inte tillbaka, med Judith Perrignon och i översättning av Lotta Riad, Natur & Kultur, 2018, ISBN 9789127150447
- Originaltitel: Et tu n'es pas revenu, Librairie générale française, 2016, ISBN 978-2-253-09506-4
- L’amour après, med Judith Perrignon, Grasset, 2018, ISBN 978-2-246-81243-2
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
- Regi
- Algéria Année Zero (1962, som medregissör)
- Le 17e parallèle: La guerre du peuple (1968)
- Comment Yukong déplaça les montagnes (1976)
- Une histoire de ballon (1976)
- Les ouigours (1977)
- Les kazaks (1977)
- La petite prairie aux bouleaux (2003)
- Skådespelare
- Golem, l'esprit de l'exil (1992)
- Peut-être (1999)
- Leve kärleken (Éloge de l'amour, 2001)
- La fabrique des sentiments (2008)
- Les bureaux de Dieu (även under titeln God's Offices, 2008)
- Les beaux jours (även under titeln Bright Days Ahead, 2013)
- Som sig själv (urval)
- Den sommaren (Chronique d'un été, 1961)
- Le peuple et ses fusils (1970)
- En historia om vinden (Une histoire de vent, 1988)
- Comme un juif en France, dans la joie ou la douleur (2007)
- Un été +50 (2011)
- The Camera That Changed the World (2011)
- Reprendre l'été (2017)
- La vie balagan de Marceline Loridan-Ivens (2018)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Marceline Loridan – Svensk Filmdatabas”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=208304. Läst 5 juni 2019.
- ^ [a b c d e f] Rubin, Alissa J. (19 september 2018). ”Marceline Loridan-Ivens, 90, Dies; Wrote of Holocaust’s Enduring Toll” (på engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2018/09/19/obituaries/marceline-loridan-ivens-dead.html. Läst 5 juni 2019.
- ^ [a b c d e] Olivier Holmey (18 oktober 2018). ”Marceline Loridan-Ivens: Auschwitz survivor and writer who educated about the horrors of the Holocaust” (på engelska). The Independent. https://www.independent.co.uk/news/obituaries/marceline-loridan-ivens-writer-dead-holocaust-survivor-france-a8588741.html. Läst 5 juni 2019.
- ^ Erlanger, Steven (1 januari 2016). ”Jewish Deportee on Persecution, Past and Present” (på engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2016/01/02/books/a-french-deportee-life-at-auschwitz-and-history-repeating.html. Läst 5 juni 2019.
- ^ ”Marceline Loridan-Ivens: ”Den nya antisemitismen oroar mig””. DN.SE. 26 januari 2018. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/marceline-loridan-ivens-den-nya-antisemitismen-oroar-mig/. Läst 5 juni 2019.
- ^ Francis Hoch (24 mars 2015). ”International Hot Book Properties: Week of March 24, 2015: Concentration Camp Memoir Goes Global” (på engelska). www.publishersweekly.com. https://www.publishersweekly.com/pw/by-topic/international/international-deals/article/65982-international-hot-book-properties-week-of-march-24-2015.html. Läst 5 juni 2019.
- ^ ”Awards - Académie des Arts et Techniques du Cinéma”. www.academie-cinema.org. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141018013409/http://www.academie-cinema.org/en/ceremony/awards.html. Läst 5 juni 2019.
- ^ Andre (28 november 2015). ”Prix Jean-Jacques Rousseau: PRIX ROUSSEAU 2015 décerné à MARCELINE LORIDAN-IVENS pour ET TU N'ES PAS REVENU (GRASSET)” (på franska). Prix Jean-Jacques Rousseau. https://prixjjrousseau.blogspot.com/2015/11/prix-rousseau-2015-decerne-marceline.html. Läst 5 juni 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Marceline Loridan-Ivens.- Marceline Loridan-Ivens på Internet Movie Database (engelska)
- Marceline Loridan-Ivens på Svensk Filmdatabas
|