Margit Norell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Margit Norell (längst t.h.) vid en debatt på Medborgarhuset 1958.

Margit Sonja Annie Norell, född Quensel 23 februari 1914 i Uppsala, död 28 januari 2005 i Stockholm,[1] var en svensk psykoanalytiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margit Norell växte upp i Uppsala och Stockholm som dotter till geologiprofessorn Percy Quensel och zoologen och journalisten Annie Weiss. Hon var barnbarn till teologiprofessorn Oscar Quensel.[2] Hon avlade filosofie kandidatexamen och utbildade sig till psykoanalytiker. Hon utträdde ur Svenska psykoanalytiska föreningen på 1960-talet och tog 1968 initiativ till bildandet av Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.[3]

Margit Norell ansåg att djupliggande, bortträngda minnen kunde fås fram i terapi, och förespråkade en psykoanalytisk behandlingsmetod för att ta fram dessa.[4] Detta synsätt var populärt i USA under 1980-talet och låg till grund för expertvittnesutsagor i flera brottmål i Sverige under 1990-talet.[5]

Hon blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas QuickRättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt feministen Hanna Olsson, som på Norells inrådan skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]

Margit Norell gifte sig 1939 med Curt Norell, och paret fick tre barn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Buber: Jag och du , Bonniers, Stockholm 1962, översatt av Margit och Curt Norell

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Annie Norell Beach, dotter till Margit Norell, på webbplatsen swedickson.nu, oktober 2007 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-10-24
  3. ^ Föreningen har omkring 40 år senare, år 2010, efter ett mellanliggande namnbyte till Svenska psykologiska sällskapet, slagits samman med Svenska psykologiska föreningen
  4. ^ Margit Norells förord till Britt Andersson, Tulla Brattbakk-Göthberg, Gillan Liljeström, Cajsa Lindholm, Birgitta Ståhle och Kerstin Turstedt: Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori, Carlsson bokförlag, Stockholm1999, ISBN 91-7203-848-9
  5. ^ Johan Håkansson i Norrländska Socialdemokraten 23 maj 2013, läst 2013-10-18
  6. ^ Stefan Lisinski: "Psykoanalytiker styrde nyckelpersonerna i Quick-affären" Dagens Nyheter 19 oktober 2013, läst 2013-10-21
  7. ^ Josefsson D. (2013). Mannen som slutade ljuga. (s 204-6)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]