Margit Norell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Margit Norell
Margit Norell 1958 cropped.jpg
Född23 februari 1914[1]
UppsalaSverige
Död28 januari 2005[1] (90 år)
StockholmSverige
BegravdDjursholms begravningsplats[1]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningPsykolog
Make/makaCurt Norell
FöräldrarPercy Quensel
Redigera Wikidata
Margit Norell (längst t.h.) vid en debatt på Medborgarhuset 1958.

Margit Sonja Annie Norell, född Quensel 23 februari 1914 i Uppsala, död 28 januari 2005 i Stockholm,[2] var en svensk psykoanalytiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margit Norell växte upp i Uppsala och Stockholm som dotter till geologiprofessorn Percy Quensel och zoologen och journalisten Annie Weiss. Hon var barnbarn till teologiprofessorn Oscar Quensel.[3] Hon avlade filosofie kandidatexamen och utbildade sig till psykoanalytiker. Hon utträdde ur Svenska psykoanalytiska föreningen på 1960-talet och tog 1968 initiativ till bildandet av Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.[4]

Margit Norells sökande efter ett alternativ till ortodox psykoanalys gick via kontakten med den neofreudianska rörelsen, också benämnd interpersonell psykoanalys, med namn som Frieda Fromm Reichmann och Erich Fromm. Under sextiotalet sökte hon sig mer och mer till Brittisk objektrelationsteori, vars betoning på barnets tidiga beroende och de spår tidiga brister och trauman sätter på en persons liv kom att prägla hennes syn på terapi och på terapeutiska utvecklingsprocesser. De företrädare som påverkade henne mest var W.R.D. Fairbairn, D.W. Winnicott och H. Guntrip[5].

Margit Norell blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas QuickRättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt feministen Hanna Olsson, som skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]

Hösten 2018 publicerades I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning[8] av psykologen och psykoterapeuten Cajsa Lindholm. Central i boken är en fallbeskrivning baserad på Thomas Quick/Sture Bergwalls självbiografi Kvarblivelse (Kaos press 1998). Margit Norells roll för terapin med Quick/Bergwall beskrivs, liksom den teori - Brittisk objektrelationsteori - som låg till grund för terapin.

Margit Norell gifte sig 1939 med Curt Norell, och paret fick tre barn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Buber: Jag och du , Bonniers, Stockholm 1962, översatt av Margit och Curt Norell

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] FinnGraven.se, omnämnd som: Margit* Sonja Annie Norell, läs online, läst: 7 januari 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Annie Norell Beach, dotter till Margit Norell, på webbplatsen swedickson.nu, oktober 2007 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-10-24
  4. ^ Föreningen har omkring 40 år senare, år 2010, efter ett mellanliggande namnbyte till Svenska psykologiska sällskapet, slagits samman med Svenska psykologiska föreningen
  5. ^ Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning 
  6. ^ Stefan Lisinski: "Psykoanalytiker styrde nyckelpersonerna i Quick-affären" Dagens Nyheter 19 oktober 2013, läst 2013-10-21
  7. ^ Josefsson D. (2013). Mannen som slutade ljuga. (s 204-6)
  8. ^ Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]