Margit Norell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Margit Norell
Margit Norell 1958 cropped.jpg
Född23 februari 1914[1]
UppsalaSverige
Död28 januari 2005[1] (90 år)
StockholmSverige
BegravdDjursholms begravningsplats[1]
MedborgarskapSverige
SysselsättningPsykolog
MakeCurt Norell
FöräldrarPercy Quensel
Redigera Wikidata
Margit Norell (längst t.h.) vid en debatt på Medborgarhuset 1958.

Margit Sonja Annie Norell, ursprungligen Quensel, född 23 februari 1914 i Uppsala, död 28 januari 2005 i Stockholm,[2] var en svensk psykoanalytiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margit Norell växte upp i Uppsala och Stockholm som dotter till geologiprofessorn Percy Quensel och zoologen och journalisten Annie Weiss. Hon var barnbarn till teologiprofessorn Oscar Quensel.[3] Hon avlade filosofie kandidatexamen och utbildade sig till psykoanalytiker. Under 1960-talet utträdde hon ur Svenska psykoanalytiska föreningen och tog 1968 initiativ till bildandet av Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.[4] Efter motsättningar inom föreningen begärde hon sitt utträde 1977, men fortsatte därefter att samla terapeuter runt sig. Hon odlade också internationella kontakter.

Margit Norells sökande efter ett alternativ till ortodox psykoanalys gick via kontakten med den neofreudianska rörelsen, också benämnd interpersonell psykoanalys, med namn som Frieda Fromm-Reichmann och Erich Fromm. I ett föredrag, Wholly Awake and Fully Alive[5], som hon höll på ett symposium ett år efter Fromms död, kommenterar hon hans litterära produktion och hans bidrag till psykoanalytisk teori.

Under sextiotalet sökte sig Norell alltmer till brittisk objektrelationsteori, vars betoning på barnets tidiga beroende och de spår tidiga brister och trauman sätter på en persons liv, kom att prägla hennes syn på terapi och terapeutiska utvecklingsprocesser. De företrädare som påverkade henne mest var W.R.D. Fairbairn, D.W. Winnicott och Harry Guntrip. Några av de terapeuter som ingick i en av de grupperingar som omgav Norell på åttiotalet formulerade sin terapeutiska erfarenhet, baserad på Norells handledning och de teoretiska och kliniska seminarier som hölls tillsammans med henne, i en antologi: Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori (1999).[6]

Margit Norell blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas QuickRättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[7] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt Hanna Olsson, som skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[8]

Hösten 2018 publicerades I denna kusliga tomhet : en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning av psykoterapeuten Cajsa Lindholm.[9] Central i boken är en fallbeskrivning baserad på Thomas Quick/Sture Bergwalls självbiografi Kvarblivelse (1998).[10] Margit Norells roll för terapin med Quick/Bergwall beskrivs, liksom den objektrelationsteori som låg till grund för terapin. Efter Quicks frikännande 2013 kom Norells idéer i vanrykte, och så även Norell själv.[11]

Margit Norell gifte sig 1939 med Curt Norell, och paret fick tre barn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Buber: Jag och du, Bonniers, Stockholm 1962, översättning Margit och Curt Norell.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] FinnGraven.se, omnämnd som: Margit* Sonja Annie Norell, läs online, läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Annie Norell Beach, dotter till Margit Norell, på webbplatsen swedickson.nu, oktober 2007 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-10-24
  4. ^ Föreningen har omkring 40 år senare, år 2010, efter ett mellanliggande namnbyte till Svenska psykologiska sällskapet, slagits samman med Svenska psykologiska föreningen
  5. ^ Margit Norell (1981. Vol 17, no 4). ”Wholly awake and fully alive”. Contemporary Psychoanalysis. Thoughts on some of Erich Fromm´s Contribution to Psychoanalytic Theory. 
  6. ^ Andersson, Brattbakk-Göthberg, Liljeström, Lindholm, Ståhle, Turstedt (1999). Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori 
  7. ^ Stefan Lisinski: "Psykoanalytiker styrde nyckelpersonerna i Quick-affären" Dagens Nyheter 19 oktober 2013, läst 2013-10-21
  8. ^ Josefsson D. (2013). Mannen som slutade ljuga. (s 204-6)
  9. ^ Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning 
  10. ^ Quick, Thomas (1998). Kvarblivelse 
  11. ^ Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga. sid. 210-222 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. Stockholm: Lind & Co. Libris 14221525. ISBN 9789174612103 
  • Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning. Dualis.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]