Hoppa till innehållet

Margit Sahlin

Från Wikipedia
Margit Sahlin
Margit Sahlin och norska biskopen Arne Fjellbu studerar det nya förslaget till ny kyrklig kvinnotjänst, 1952.
Född6 maj 1914
S:t Johannes församling[1][2]
Död1 mars 2003 (88 år)
Oscars församling[1][3]
BegravdUppsala gamla kyrkogård[4][5]
kartor
NationalitetSverigeSvenska
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
Sysselsättningpräst
författare
romanist
Befattning
Direktör, S:ta Katharinastiftelsen (1950–1970)
Kyrkoherde (1970–)
Känd fören av Svenska kyrkans tre första prästvigda kvinnor 1960
FöräldrarEnar Sahlin[3][2]
SläktingarAnna Bohlin (syskon)[3]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1978)
Redigera Wikidata

Margit Rigmor Sahlin, född 6 maj 1914[6] i Johannes församling i Stockholm, död 1 mars 2003[6] i Oscars församling i Stockholm, var en svensk präst, författare och romanist[7]. 1960 var hon en av de tre första prästvigda kvinnorna i Svenska kyrkan.[6] 1970 installerades hon som Sveriges första kvinnliga kyrkoherde.

Sahlin var en av pionjärerna för en utökad roll för kvinnor inom Svenska kyrkan. 1947 tog hon initiativ till Sveriges kyrkliga kvinnoråd, tre år senare S:ta Katharinastiftelsen.[8] Hon ingick i ett internationellt nätverk kring teologiska frågor och författade ett dussintal böcker i relaterade ämnen. 1978 blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidiga aktiviteter

[redigera | redigera wikitext]

Sahlin var dotter till Enar Sahlin och Rigmor Nettelbladt[9] samt syster till Anna Bohlin, Gunvor Sahlin[10] och Ingvar Sahlin.[11] Margit Sahlin var det tolfte och sista[6] barnet i syskonskaran och växte upp i ett akademikerhem. Fadern var skolman och skriftställare och modern lärare. Hennes farfar Carl Yngve Sahlin var mellan 1876 och 1889 rektor vid Uppsala universitet.[6]

Margit Sahlin började skolan något år tidigare än sina jämnåriga.[12] Efter studentexamen 1931 blev hon filosofie magister 1934, filosofie licentiat 1936[12] och filosofie doktor 1940.[12] Dessa studier genomfördes på den privata flickskolan Wallinska skolan (studentexamen) och Uppsala universitet (övriga tre examina).[6] Ämnet för doktorsavhandlingen (caroles, franska folkvisor) inspirerades av en spelman från Siljansnäs, under en vistelse vid en fäbod nära Leksand en sommar på 1930-talet.[12]

Under 1930-talet drabbades Sahlin av flera sjukdomsperioder med tuberkulos. Detta tvingade henne till återkommande besök på sanatorium. Under denna tid fick hon kontakt med Kristliga gymnasistförbundet, Frivilligkåren och Korstågsrörelsen. Därigenom kom hon att ingå i en grupp frivilliga studenter som reste landet runt på olika evangelisationsmöten, vid en tid då intresset för det kristna budskapet minskade i samhället. I Borlänge blev hon bekant med arbetare på Domnarvet, vars distansering mot Svenska kyrkan gav henne idén till det som senare skulle komma att formaliseras till S:ta Katharinastiftelsen.[12]

1940-talet, arbetet för kvinnliga präster

[redigera | redigera wikitext]

Sahlin, som disputerat i romanska språk,[6] studerade därefter teologi och blev teologie kandidat 1943,[13] det vill säga innan prästämbetet stod öppet för kvinnor. Även denna examen avlades på Uppsala universitet.[6] Därefter tillträdde hon den för henne instiftade tjänsten som "kvinnlig själasörjare" på Stockholms stadsmission,[6] en roll hon innehade mellan 1945 och 1970; tjänsten var den första för en kvinnlig teolog i Sverige.[12] Detta kombinerades med en roll som församlingssekreterare.[12] Sahlin var även 1945–1970 sekreterare i Svenska kyrkans centralråd.[14]

Möte inom Föreningen Nordens ungdomsledarkurs (1944), med Margit Sahlin två från vänster.

Margit Sahlins namn förknippas med kvinnors tillträde till prästerlig tjänst i Svenska kyrkan. Hon skrev 1938 en artikel i kulturtidskriften Vår Lösen,[12] där hon föreslog en särskild tjänst, kvinnliga kaplaner, för kvinnligt medarbetarskap i Svenska kyrkan. Bakom förslaget låg den allmänna uppfattningen att det förutom syföreningar, karitativa diakonitjänster, missionärstjänster i utomeuropeiska länder samt sjukvårds- och socialvårdsuppgifter inte fanns tjänster för kvinnor i Svenska kyrkan.[15] I artikeln föddes också reformtankar omkring pastoraldiakonissor samt att prästämbetet skulle öppnas för kvinnor.[12]

I samband med den nya svenska lagen från 1945, kring kvinnor i statlig tjänst, gjordes alltjämt undantag för tjänster inom kyrkan. Detta väckte åter till liv en debatt kring möjligheten till kvinnliga präster i Sverige.[12]

Samtidigt växte hennes engagemang för en mötesplats mellan polerna i det hon kallade ”kyrkan och världen”. Sahlin märkte hur den profana kvinnorörelsen, inklusive Fredrika Bremer-förbundet, agerade avogt mot kyrkan.[12] Margit Sahlin var därför initiativtagare till bildandet av stiftskvinnoråd, som kom att bli verklighet i alla stift utom i Göteborgs. Hon tog vidare initiativ till bildandet av riksorganisationen Sveriges kyrkliga kvinnoråd (SKKR), där hon 1947[16] blev dess första ordförande.[17] Riksorganisationen skulle fungera som ett samarbetsorgan för stiftskvinnoråden, men också vara delaktig i utvecklingen av kvinnors möjligheter i hela samhället och som diskussionsforum och opinionsbildning.[15] SKKR emottogs dock med måttlig entusiasm inom Svenska kyrkan,[12] vid en tid då kvinnliga teologer ännu inte kunde bli präster.

Borgenkursen, S:ta Katarinastiftelsen, 1950-talet

[redigera | redigera wikitext]
Möte 1947 i Stockholms stifts kvinnoråd, med Sahlin tvåa från vänster och Kerstin Hesselgren längst till höger.

Kvinnorådet tog initiativ till en kurs för kvinnlig kyrkotjänst. Den första kursen, Borgenkursen, startade 1948.[12] Kursens genomförande var en central bakgrund till den år 1950 bildade S:ta Katharinastiftelsen, som kom att bli Margit Sahlins livsverk och stora kulturinsats. Stiftelsen utvecklades till ett forum och mötesplats för tvärtänkande och diskussion.[14] Hon var stiftelsens direktor 1950–1993 (efter pensioneringen som kyrkoherde på heltid[12]),[18] och förblev därefter dess ordförande till sin död 2003.[15] Grundläggande för S:ta Katharinastiftelsen och för Margit Sahlins egen övertygelse var att möta samtidens frågor och samtidigt vara förankrad i bön, gudstjänstliv och nattvardsfirande.[6]

Margit Sahlin (t.v.) vid dammen i slottsparken i Sparreholm (1954), där S:ta Katharinastiftelsen länge bedrev sin verksamhet.

Sahlin hade många internationella kontakter och ett stort nätverk i vilket bland andra Sigtunastiftelsens grundare och sedermera biskopen Manfred Björkquist samt prästen och författaren Olof Hartman ingick. De hade alla haft kontakt med Eberhard Müller, grundare av den första Evangeliska Akademien i Västtyskland. Denna akademi var ett forum för samtal om existentiella frågor och tjänstgjorde som en inspirationskälla för Margit Sahlin.[6] I hennes ekumeniskt inriktade verksamhet var det viktigaste inte om man var katolik, pingstvän eller företrädare för Svenska kyrkan, så länge det pågick en öppen dialog.[8]

På Sparreholms slott verkade under 1950-talet Sahlin och andra, inom S:ta Katharinastiftelsen, med gästhemsverksamhet och konfirmandundervisning. Att Sahlin, som inte var prästvigd, ägnade sig åt sommarläsning för konfirmander, krävde tillstånd från ärkebiskopen och helst hela biskopsmötet. Tidningen Vår Kyrka (utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelse) fick order om att inte fotografera Sahlin och hennes konfirmander, något som förstärkte den ovanliga kyrkliga belägenheten.[12]

Beslutet om kvinnliga präster fattades vid Svenska kyrkans allmänna kyrkomöte 1958, men att ingen kvinna ännu prästvigts vållade året därpå debatt i pressen.[12] Sahlins engagemang och gärning var dock vidare än prästämbetet. Hon hade långt innan beslutet 1958 på olika sätt verkat för en vidgad yrkesroll för kvinnor i Svenska kyrkan. Här stod hon i en tradition av andra kvinnor, såsom Ida Granqvist, Siri Dahlquist och Ester Lutteman. Sahlin var till skillnad från Elisabeth Djurle Olander och Ingrid Persson under hela sitt yrkesverksamma liv och även som pensionär aktiv i den offentliga debatten med opinionsbildning, författande och teologiska samtal.[6]

1960-talet och senare år

[redigera | redigera wikitext]
Margit Sahlin 1965, fem år efter hennes prästvigning.

På palmsöndagen 10 april 1960 prästvigdes Sahlin som en av de tre första kvinnorna i Svenska kyrkan. Vigningsgudstjänsten hölls på S:ta Katharinastiftelsen i Österskär, under ledning av ärkebiskop Gunnar Hultgren.[19][20] Samtidigt vigdes Elisabeth Djurle av biskop Helge Ljungberg i Storkyrkan för Stockholms stift och Ingrid Persson av biskop Ruben Josefson i Härnösands domkyrka för Härnösands stift.[15][21] Vigningen skedde alltså i Sahlins fall inte i någon domkyrka, och Sahlin hade dessförinnan – tvärtemot seden – varken prövats eller antagits av något domkapitel. Sahlin var först tveksam till sin prästvigning men föll till föga, eftersom den allmänna debatten började svänga till kvinnoprästernas fördel.[12]

Margit Sahlin blev Sveriges första kvinnliga kyrkoherde 1970,[22] då hon installerades i Engelbrekts församling. Den tjänsten, som hon utnämndes till av dåvarande kyrkominister Alva Myrdal,[12] innehade hon fram till sin pensionering 1979.[6]

Som författare bidrog Sahlin med ett antal teologiskt fördjupande böcker. Bland dessa kan nämnas Ordets tjänst i en förändrad värld (1959), Dags för omprövning – kring bibel, kyrka och kvinnliga präster (1980) och Den hemlighetsfulla bilderboken – Att läsa bibeln idag (1994).[6]

Sahlin utnämndes 1978 till teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet[23] och blev 1990 jubeldoktor där[12] (50 år efter sin doktorsexamen vid lärosätet). Hon var den 15 juni 1995 sommarvärd för Sveriges Radios program Sommar i P1.[24]

Margit Sahlin förblev ogift. Hon avled 2003,[6] i 88 års ålder, och ligger begravd på släkten Sahlins familjegrav på Uppsala gamla kyrkogård.[6]

Eftermäle och i kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Sahlin har haft stor betydelse för Svenska kyrkan och var en framstående teolog.[6] Detta gäller inte bara hennes arbete för kvinnors tillträde till prästämbetet, utan även för dialogen kyrka-samhälle.

År 2015 bildades Margit Sahlin-akademin,[20] en plattform för meningsutbyte mellan forskning, samhälle, kultur, och kyrka i Margit Sahlins anda, av Madeleine Åhlstedt och Annika Borg.[25] Akademins syfte är även att stimulera till forskning om Margit Sahlin.

2025 publicerades Margit Sahlin – kyrka, kultur, dialog. Boken samlar en mängd texter av olika författare, omkring Sahlins mångskiftande roll inom Svenska kyrkan från 1940-talet och fram till sin död.[26]

Vid fäboden Granberg utanför Leksand finns "Margit Sahlings plats".[27]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • (på franska) Étude sur la carole médiévale: l'origine du mot et ses rapports avec l'église. Uppsala. 1940. Libris 442585  (doktorsavhandling[12])
  • Evangelisation. Stockholm: Diakonistyr. 1947. Libris 1413856 
  • Man och kvinna i Kristi kyrka. Stockholm: Diakonistyr. 1950. Libris 1413857 
  • Ordets tjänst i en förändrad värld: några linjer till ett kyrkligt program. Stockholm: Diakonistyr. 1959. Libris 698063 
  • Sahlin Margit, red (1973). Jesus återupptäckt?: en antologi. Stockholm: Bonnier. ISBN 9100389056 
  • Dags för omprövning: kring bibel, kyrka och kvinnliga präster. Stockholm: Proprius. 1980. ISBN 9171183337 
  • Ansiktet. Stockholm: Bonnier. 1981. ISBN 9100454230 
  • Med Petrus ---: nio meditationer. Älvsjö: Skeab. 1982. ISBN 915260232X 
  • Bergens sånger: bibelmeditationer. Örebro: Libris. 1983. ISBN 9171943277 
  • Hurdan är Gud?: kristen tro i brytningstid. Örebro: Libris. 1985. ISBN 9171943900 
  • Bägaren och brödet: en liten bok om nattvarden. [S. l.]. 1987. Libris 716065 
  • Den hemlighetsfulla bilderboken: att läsa Bibeln idag. Stockholm: Verbum. 1994. ISBN 9152621731 
  • Jesus - Guds hemlighet. Stockholm: Sellin & partner. 1999. ISBN 9170552371 

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 Sveriges dödbok, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Johannes kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker för Johannes kyrka, SE/SSA/6022/C I a/3 (1913-1916), bildid: 00035291_00098, sida 95, födelse- och dopbok, läs online, läst: 14 september 2020.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 Margit Rigmor Sahlin 1914-05-06 — 2003-03-01 Präst, pionjär, opinionsbildare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: MargitSahlin, läst: 14 september 2020.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Svenskagravar.se, läs online, läst: 14 september 2020.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Margit Sahlin 1914-2003. Präst, teolog, författare., Svenska kyrkan, läs online, läst: 3 juni 2019.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Hössjer Sundman, Boel (8 mars 2018). ”Margit Sahlin”. skbl.se. https://www.skbl.se/sv/artikel/MargitSahlin. Läst 15 februari 2026.
  7. ↑ ”Margit Sahlin Kyrka, kultur, dialog”. www.svenskakyrkan.se. https://www.svenskakyrkan.se/engelbrekt/nyheter/margit-sahlin-kyrka-kultur-dialog. Läst 12 februari 2026.
  8. 1 2 Bonnier, Åke (6 juli 2010). ”Margit Sahlin - en föregångare och förebild.”. svenskakyrkan.se. https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2010/07/06/margit-sahlin-en-foregangare-och-forebild/. Läst 10 mars 2026.
  9. ↑ Sahlin, Margit Rigmor i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522.
  10. ↑ Sahlin, Gunvor i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522.
  11. ↑ Sahlin, Ingvar Vilhelm i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522.
  12. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Åhlstedt, Madeleine (2004). Margit Sahlins kulturinsats och livsverk. Svensk Kyrkotidning. https://margitsahlinakademin.wordpress.com/wp-content/uploads/2015/01/sahlin-artikel.pdf. Läst 15 februari 2026
  13. ↑ ”Pionjärprästen Margit Sahlin död”. www.dagen.se. 4 mars 2003. https://www.dagen.se/nyheter/pionjarprasten-margit-sahlin-dod/3606853. Läst 12 februari 2026.
  14. 1 2 Bra Böckers lexikon, 1979.
  15. 1 2 3 4 Boel Hössjer Sundman (8 mars 2018). ”Margit Rigmor Sahlin”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/MargitSahlin. Läst 20 september 2023.
  16. ↑ ”Kvinnor i Svenska Kyrkan”. www.kvinnorisvenskakyrkan.se. https://www.kvinnorisvenskakyrkan.se/. Läst 10 mars 2026.
  17. ↑ Boel Hössjer Sundman (8 mars 2018). ”Margit Rigmor Sahlin”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/MargitSahlin. Läst 12 februari 2026.
  18. ↑ ”Margit Sahlin”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/margit-sahlin. Läst 12 februari 2026.
  19. ↑ Jonson, Jonas (5 maj 2014). ”Sahlin blev symbol för en kvinnligare kyrka | Jonas Jonson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/1f5e97fc-1b8a-34ca-9c54-dab2fc198681/sahlin-blev-symbol-for-en-kvinnligare-kyrka. Läst 12 februari 2026.
  20. 1 2 ”Margit Sahlin-akademin firar jubileum”. www.kyrkanstidning.se. 2 maj 2022. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/margit-sahlin-akademin-firar-jubileum/369085. Läst 12 februari 2026.
  21. ↑ Bynert, Simon (26 september 2008). ”Jubileum för kvinnliga präster”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/e969301b-3193-3016-b1ff-f7a7a14faa95/jubileum-for-kvinnliga-praster. Läst 20 september 2023.
  22. ↑ Olsson, Mats (6 oktober 2016). ”"Vad kan män i förskolan lära av kvinnliga präster?"”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2016-10-06/vad-kan-man-i-forskolan-lara-av-kvinnliga-praster. Läst 22 april 2019.
  23. ↑ ”Margit Sahlin | Uppsala Kvinnohistoriska förening”. www.uppsalakvinnorshistoria.se. https://www.uppsalakvinnorshistoria.se/margit-sahlin/. Läst 12 februari 2026.
  24. ↑ 1959-2022 Sommar & Vintervärdar. Sveriges Radio. 2022. sid. 40. https://www.sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/2071/5e5c162a-66ec-45e7-a058-e8a460c0223e.pdf. Läst 15 februari 2026
  25. ↑ Lennartsson, Rakel (15 oktober 2020). ”Margit Sahlin – banbrytare med dialogen som livsluft”. www.kyrkanstidning.se. https://www.kyrkanstidning.se/kultur/margit-sahlin-banbrytare-med-dialogen-som-livsluft/217916. Läst 17 februari 2026.
  26. ↑ Fagrell, Judith (14 april 2025). ”Recension: Många perspektiv på en arbetsam människas livsverk”. www.kyrkanstidning.se. https://www.kyrkanstidning.se/teologi/recension-manga-perspektiv-pa-en-arbetsam-manniskas-livsverk/102237. Läst 10 mars 2026.
  27. ↑ Åhlstedt, Madeleine (22 oktober 2025). ”Därför har Margit Sahlin en egen plats utanför Leksand”. Falu-Kuriren. https://www.falukuriren.se/2025-10-22/darfor-har-margit-sahlin-en-egen-plats-utanfor-leksand/. Läst 17 februari 2026.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Sven-Erik Brodd & Gunnar Weman, Prästgårdsteologi. Församlingspräster under 1900-talets senare hälft utmanar 2020-talets kyrka. (Skrifter utg. av Stiftelsen Fjellstedtska skolan 4.) Uppsala 2022, s. 75–84.
  • Kristenson, Olle, red (2025). Margit Sahlin: kyrka, kultur, dialog. Stiftelsen Sverige och kristen tro: skriftserien ; 33. Skellefteå: Artos. ISBN 9789177772903 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Margit_Sahlin&oldid=59229817”