Margunn Bjørnholt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Margunn Bjørnholt, 2014

Margunn Bjørnholt, född 9 oktober 1958 i Bø, Telemark, är en norsk sociolog, nationalekonom och forskningsprofessor vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress (NKVTS).

Hennes forskning fokuserar på könsrelaterat våld, migration, jämställdhet, män och maskuliniteter, politikstudier och flera andra ämnen. Hon leder bl.a. ett EU-finansierat forskningsprojekt om sexuellt och könsbaserat våld mot kvinnliga flyktingar och migranter. Hennes tidigare forskning har berört etiska finansinstitut, pengar och pengasystem samt ledning och organisation av den offentliga sektorn. Hon har tidigare varit ordförande i Norsk Kvinnesaksforening och Norges kvinnelobby.

Bakgrund och karriär[redigera | redigera wikitext]

Hon studerade politik, samtidshistoria, regionplanering och nationalekonomi; hon är cand.mag. från Universitetet i Tromsø (1981), MA i europeiska ekonomiska studier från College of Europe (1982), mag.art. i ekonomisk sociologi från Universitetet i Oslo (1995), med avhandlingen Pengene mot strømmen, fil.dr. i genusvetenskap från Örebro universitet (2014), med avhandlingen Modern Men, och har professorskompetens i genusvetenskap (2015).[1][2][3]

Hon arbetat tidigare på den norska regionala utvecklingsfonden, vid Statens teknologiske institutt och som partner i ett konsultföretag, med att främja regional utveckling och kvinnors entreprenörskap.[4] Hon har sedan 1993 varit forskare vid bl.a. forskningsprogrammet Alternativ Framtid (Senter for utvikling og miljø vid Universitetet i Oslo), Arbeidsforskningsinstituttet och sociologiska institutionen vid Universitetet i Oslo, och är från 2016 forskningsprofessor vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress.

Hon har varit oberoende expert på jämställdhet för Europeiska kommissionen och gästforskare vid Feminism and Legal Theory Project vid Emory University School of Law, GEXcel Center of Gender Excellence i Sverige och Centre for Law and Social Justice vid University of Leeds.[3]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Hennes forskningsintressen omfattar könsrelaterat våld, migration, jämställdhet, män och maskuliniteter, politikstudier och flera andra ämnen.

Hennes forskning på 1990-talet fokuserade på etiska finansinstitut, pengar och pengasystem. Från slutet av 1990-talet forskade hon främst om ledning och organisation av den offentliga sektorn, med fokus på organisatorisk och rumslig flexibilitet. Sedan början av 2000-talet har hon forskat utförligt om förändringar över tid och generationer i mäns arbete–familj-anpassningar och könsrelationer, med sociologiska och socialpsykologiska perspektiv på generationsöverföring och samhällsförändring.[5][6][7][8] Hon har också forskat på kulturella anpassningar och transnationella praxisar bland polska invandrare i Norge, och hur migration bidrar till social förändring, och har varit involverad i flera projekt i Central- och Östeuropa.

Från 2010-talet har hennes forskning handlat om kön, våld och makt. Från 2016 ledde hon et projekt vid NKVTS om partnervåld på uppdrag från Justitie- och beredskapsdepartementet.[9][10] Från 2019 leder hon den norska delen av ett stort EU-finansierat projekt om sexuellt och könsbaserat våld mot kvinnliga flyktingar och migranter, i samarbete med Jane Freedman vid CNRS och forskare i sex andra länder i Europa, Mellanöstern och Kanada. Projektet undersöker hur politiska ramvillkor nationellt och internationellt kan förbättra kvinnors situation.[11]

Hon har även arbetat med teori om rättvisa i samarbete med rättsteoretikern Martha Fineman. År 2014 publicerade hon bland annat en bok om de senaste årens framsteg inom feministisk ekonomi, tillsammans med den skotska ekonomen Ailsa McKay.

Politik och samhällsengagemang[redigera | redigera wikitext]

Tidigt på 1980-talet var hon journalist i radiOrakel, världens första feministiska radiostation. Hon stod i spetsen i ett försök att starta en norsk JAK-bank tidigt på 1990-talet.[12]

Hon var ordförande i Norsk Kvinnesaksforening 2013–2016 och var den första ordföranden i Norges kvinnelobby 2014–2016.[2] Hon var kandidat för Miljøpartiet De Grønne i hemkommunen Bærum i kommunalvalet 2015.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bjørnholt, Margunn”. NKVTS. https://www.nkvts.no/ansatt/bjornholt-margunn/. Läst 25 februari 2016. 
  2. ^ [a b] ”Margunn Bjørnholt”. Norwegian Women's Lobby. http://www.kvinnelobby.no/en/people/margunn-bjornholt/. Läst 18 mars 2019. 
  3. ^ [a b] ”Biography”. http://www.margunnbjornholt.no/bio/. Läst 18 mars 2019. 
  4. ^ Evensen, Kjell (19 september 1987). ”Kvinner har de beste idéene”. Dagens Næringsliv: s. 20. http://urn.nb.no/URN:NBN:no-nb_digavis_dagensnaeringsliv_null_null_19870919_98_213_1. 
  5. ^ Belinda Luscombe (18 oktober 2010). ”Week-On, Week-Off Parenting”. TIME Magazine. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,2024208,00.html. Läst 15 april 2012. 
  6. ^ Anita Haslie (14 september 2010). ”A Successful Work-Life Balance”. Norges forskningsråd. Arkiverad från originalet den 27 september 2015. https://web.archive.org/web/20150927001209/http://kjonnsforskning.no/en/2010/09/successful-work-life-balance. Läst 15 april 2012. 
  7. ^ Johnny Gimmestad (3 oktober 2010). ”Vekker oppsikt internasjonalt”. Aftenposten. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101006050126/http://www.aftenposten.no/jobb/article3838161.ece. Läst 15 april 2012. 
  8. ^ Bosse Parbring (2011). ”Delat föräldraskap, delad arbetstid”. NIKK magasin (1): sid. 18–21. http://www.nikk.no/wp-content/uploads/NIKKmag20111.pdf. Läst 15 april 2012. 
  9. ^ ”Vold i parforhold – kjønn, likestilling og makt”. NKVTS. https://www.nkvts.no/prosjekt/vold-i-parforhold-kjonn-likestilling-og-makt/. 
  10. ^ Gir 50 millioner til forskning på vold i nære relasjoner, Aftenposten
  11. ^ ”Vold mot kvinnelige flyktninger og migranter”. NKVTS. http://www.nkvts.no/prosjekt/vold-mot-kvinnelige-flyktninger-og-migranter/. 
  12. ^ Hundre interesserte til alternativ bank”. Telemark Arbeiderblad: s. 5. 25 oktober 1991. https://urn.nb.no/URN:NBN:no-nb_digavis_telemarkarbeiderblad_null_null_19911025_69_247_1. 
  13. ^ Han topper Bærums grønne, Budstikka, 26. november 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Torild Skard
Ordförande i Norsk Kvinnesaksforening
2013–2016
Efterträdare:
Marit Nybakk
Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren
Ordförande i Norges kvinnelobby
2014–2016
Efterträdare:
Gunhild Vehusheia