Marianne Aminoff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marianne Aminoff
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
Född Marianne Elisabet Aminoff
21 september 1916
Uddevalla
Död 14 april 1984 (67 år)
Stockholm
Andra namn Marianne Aminoff-Karlén
Make Carl-Gustaf Kruuse af Verchou
(1940-1942)
Sven Bertil Norberg
(1942-1951)
Frank Sundström
(1956-1966)
Anders Karlén
(1967-1984)
IMDb SFDb

Marianne Elisabet Aminoff, född 21 september 1916 i Uddevalla, död 14 april 1984 i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Aminoff studerade vid Dramatens elevskola 1935–1937. Efter studierna var hon engagerad vid bland annat Göteborgs Stadsteater, Dramaten och Vasateatern. Hon filmdebuterade 1937 i Gustaf Edgrens John Ericsson – segraren vid Hampton Roads och kom att medverka i drygt 40 film- och TV-produktioner.[1] Åren 1963–1968 var hon knuten till Dramaten, 1968–1975 till Stockholms stadsteater.[2]

Marianne Aminoff var gift första gången 1940–1942 med balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, andra gången 1942–1951 med skådespelaren Sven Bertil Norberg[3], tredje gången 1956–1966 med skådespelaren Frank Sundström och fjärde gången från 1967 med professor Anders Karlén (1910–1984).[4]

Aminoff är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[5]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1941 Avis Talley Skilda språk
Samuel Nathaniel Behrman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[6]
1942 Georgia Swanee Kid Jackson
Marcel Achard
Olof Molander Vasateatern[7]
Gatflickan Flykten från Paris
Lo Håkansson
Martha Lundholm Vasateatern[8]
Helene Kan man lita på Peter?
Johann von Bokay
Martha Lundholm Vasateatern[9]
Erica Mogensen Lille Napoleon
Paul Sarauw
Max Hansen Vasateatern[10]
1945 Cecily Cardew Bunbury
Oscar Wilde
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[11]
1946 Gloria Man kan aldrig veta
George Bernard Shaw
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[12]
1947 Tjuvarnas bal
Jean Anouilh
Bengt Ekerot Malmö stadsteater
Min fru går igen
Noël Coward
Arne Lydén Malmö stadsteater
1956 Tredje personen
Louis Verneuil
Mimi Pollak Malmö stadsteater
1957 Peer Gynt
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Malmö stadsteater
Anne Franks dagbok
Frances Goodrich och Albert Hackett
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
Arsinoe Misantropen
Molière
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[13]
1958 Herr Mississippis äktenskap
Friedrich Dürrenmatt
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
1959 Violet Venable Plötsligt i somras
Tennessee Williams
Frank Sundström Malmö stadsteater
Cornelia Någonting outsagt
Tennessee Williams
Frank Sundström Malmö stadsteater
Elvira Condomine Min fru går igen
Noël Coward
Frank Sundström Malmö stadsteater
1963 Emilie Paumelle, Victors mor Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi Pollak Dramaten
1964 Chi Yün Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[14]
1969 Nunnan Vita horan
Tom Eyen
Pi Lind Stockholms stadsteater
1973 Länsmanskan
Kari
Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974 Myran Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne Osten Stockholms stadsteater

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Marianne Aminoff”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60351&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMarianne+Aminoff%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 21 september 2012. 
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  3. ^ NORBERG, SVEN BERTIL, filmchef, Sthlm (forts) i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 965.
  4. ^ Marianne Aminoff på 78:or och film (webbplats av privat skivsamlare)
  5. ^ Marianne Aminoff, Hitta graven, hittagraven.stockholm.se.
  6. ^ ”Skilda språk”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22213&pos=114. Läst 22 april 2016. 
  7. ^ ”Kid Jackson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14216&pos=424. Läst 1 maj 2016. 
  8. ^ Oscar Rydqvist (18 februari 1942). ”'Flykten från Paris' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-18/48/9. Läst 24 augusti 2015. 
  9. ^ Teater Musik Film: Repris på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. 4 mars 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-03-04/61/7. Läst 24 augusti 2015. 
  10. ^ ”Lille Napoleon”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14259&pos=426. Läst 1 maj 216. 
  11. ^ ”Mister Ernest”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18890&pos=137. Läst 24 april 2016. 
  12. ^ ”Man kan aldrig veta”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22234&pos=142. Läst 24 april 2016. 
  13. ^ ”Misantropen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/misantropen. Läst 17 oktober 2015. 
  14. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]