Marianne Lindberg De Geer

Marianne Lindberg De Geer
Marianne Lindberg De Geer 2018 (självporträtt).
Född	12 februari 1946 Engelbrekts församling, Stockholm
Make/maka	Carl Johan De Geer (g. 1987–)
Konstnärskap
Fält	Skulptur, teater
Verk	Jag tänker på mig själv
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Piglets, Storgatan i Skövde.

Gun Marianne Lindberg De Geer, född 12 februari 1946 i Engelbrekts församling i Stockholm, är en svensk konstnär, dramatiker, författare, teaterregissör och kulturskribent på Expressen.

Biografi

Bronskvinnorna, eller Jag tänker på mig själv, 2005, utanför Växjö konsthall.

A Study in Unhuman Sexual Expectations, Karl XII:s torg i Stockholm.

Marianne Lindberg De Geer är uppvuxen i Köping och Jönköping. Hon är dotter till överläkaren och violinisten Gösta Lindberg och Rödakorssjuksköterskan och distriktssekreteraren i Röda Korset, Gun, ogift Bergström, samt sondotter till kompositören Johan Olof Lindberg.

Många av Marianne Lindberg De Geers verk har provocerat och skapat debatt. Jag tänker på mig själv – Växjö har vandaliserats vid ett flertal tillfällen och skapat kulturdebatt i såväl press som teve. Även verket Mate Hunting i Borås, centralt placerat i Stadsparken, har utstått upprepad skadegörelse och lokal konstdebatt.

Hon visade på en helsida en målning föreställande Gudrun Schyman med namnet Jag tänker på mig själv – Gudrun, med Gudrun Schyman i Barack Obama-pose hämtad från en bild ur Barack Obamas valkampanj från Presidentvalet i USA 2008. Målningen skänktes sedan till Statens porträttsamling.

Hon debuterade som dramatiker 2007 på Dramaten med pjäsen Jag tänker på mig själv i regi av Andreas Boonstra. Regidebuterar på Stockholms stadsteater i september 2013 med egna pjäsen Johnny Boy , som bygger på hennes förhållande med musikern Björn Afzelius.

Marianne Lindberg De Geer är representerad på bland annat Moderna Museet, Nationalmuseum (Gripsholmssamlingen), Skissernas museum, Wanås Stiftelse, Norrköpings konstmuseum och Göteborgs konstmuseum. Hon var ledamot av Statens konstråds styrelse 1996–1999 och ledamot av Kulturrådet 2003–2010. Hon lämnade sin tjänst som chef för Konst & Design på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i januari 2016, vid 69 års ålder.

2017, vid 71 års ålder, debuterade hon som skönlitterär författare med romanen På drift, Brombergs förlag.

Hon har sonen Anders De Geer, game director (född 1973) med fotografen Björn Rantil, dottern Rebecca Lindberg Afzelius, maskör (född 1979), med sin tidigare sambo Björn Afzelius, och sonen Ernst De Geer, filmregissör (född 1989) med Carl Johan De Geer som hon är gift med sedan 1987.

Utmärkelser

• Stockholms stads hederspris 1997
• Årets konstnär i Aftonbladet 2009
• Ugglepriset, ett pris som delas ut av Humanistiska föreningen vid Stockholms universitet 2010
• TCO:s kulturpris för 2011, 2012, med motiveringen: ”Hennes ständigt samtida formspråk låser sig inte i konventioner eller tidsåldrar, men breddar och fördjupar och väjer inte för svåra eller förment banala ämnen i sin konst. En stark och nödvändig röst i den offentliga debatten”

Teater

Kostym

Hon har sedan 1970-talet frilansat som kostymör med början i frigruppen Nationalteatern, Tältprojektet och till bland annat Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten i Stockholm, där hon också gjort kostym till sina egna pjäser. Lindberg De Geer har också arbetat med film, bland annat tv-serier med Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson (Meyerateljéerna)

Scenografi

• På 1970-talet arbetade hon med Nationalteatern, Göteborg, med mask och kostym i ett flertal uppsättningar
• 1977: Kostym, för Tältprojektet
• Från 1986 har hon samarbetat med filmbolaget Meyerateljéerna i diverse tv- och filmproduktioner med mask, kostym och scenografi
• 1986: Unga Klara, "Affären Danton", mask
• Under 1990-talet: mask på ett flertal uppsättningar på teater Galeasen
• 1993 – I fru Vennermans fall av Marie-Louise Ekman, regi Gösta och Marie-Louise Ekman, Kilen, Kulturhuset, Stockholm
• 1996: Unga Klara, pjäsen Syrener samt Irinas nya liv, mask och kostym
• 2001: Unga Klara, JB (Jonas Birgersson), scenografi
• 2002: Riksteatern, Magister Bläckstadius, kostym
• 2004: Helsingborgs stadsteater, Land du välsignade, kostym
• 2004: Malmös dramatiska teater, Födelsedagsfesten, mask, kostym och scenografi
• 2007: Dramaten, Jag tänker på mig själv, kostym och mask
• 2010: Stockholms stadsteater, Full Speed Ahead, kostym
• 2013: Stockholms stadsteater, Johnny Boy, scenografi
• 2014: Dramaten, Under belägring, scenografi och kostym

Dramatik

• Under belägring, Dramaten 2014
• Full Speed Ahead, Stockholms Stadsteater 2010
• Johnny Boy, Stockholms Stadsteater, 2013
• Jag tänker på mig själv, Dramaten, 2007

Uppsättningar (regi)

• Flickvännen av Karolina Ramqvist; bearbetning för scenen: MLDG®
• Johnny Boy, Stockholms stadsteater 2014
• Under belägring, Dramaten 2013

Bibliografi

• Ingamaj Beck: Vingspeglar (Natur & Kultur, 1993)
• Marianne Lindberg de Geer: Jag tänker på mig själv (Tago Förlag, 1994)
• Lo Caidahl: Konstens anspråk (1999)
• Dan Jönsson, Olle Granath, Cilène Andréhn m fl: Jag fortsätter att tänka på mig själv (Galago Förlag, 2001)
• Marianne Lindberg de Geer: Vilse i kulturen (Mormor förlag, 2006)
• Sinziana Ravini: Marianne Lindberg De Geer och kritiken (Dunkers kulturhus, 2010)
• Marianne Lindberg De Geer: 5 pjäser av Marianne Lindberg De Geer (Orosdi-Back 2012)
• Johan Croneman: Marianne Lindberg De Geer (Orosdi-Back 2015)
• Marianne Lindberg De Geer: På drift. Roman (Brombergs förlag) juli 2017, ISBN 9789173379571
• Marianne Lindberg De Geer: "Under belägring" Roman (Brombergs förlag) augusti 2018 ISBN 9789173379427
• Marianne Lindberg De Geer "Tvära kast" Roman (Kaunitz-Olsson) november 2020

Referenser

Källförteckning

• Om Jag tänker på mig själv på Växjö konsthalls webbplats, läst 1 september 2011

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Marianne Lindberg De Geer.
  Bilder & media
• Marianne Lindberg De Geers webbplats