Hoppa till innehållet

Mariatistel

Från Wikipedia
Mariatistel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteMariatistelsläktet
Silybum
ArtMariatistel
S. marianum
Vetenskapligt namn
§ Silybum marianum

Mariatistel (Silybum marianum) är en växtart i familjen korgblommiga växter.

Mariatistel är en ett- eller tvåårig ört som kan bli över en meter hög. Den har en vanligen grenig stjälk med strödda, vitfläckiga blad, som har tandad kant med vassa tornar. De rödvioletta blomkorgarna sitter ensamma och har taggiga holkfjäll. [2]

Mariatisteln är en odlad art som sällsynt kan finnas förvildad. Den har sitt ursprung i Medelhavsområdet.[2] Förutom Medelhavsregionen finns glest fördelade vilda populationer i västra Ryssland, i norra Afrika över bördiga halvmånen fram till nordvästra Indien och i östra Etiopien. Mariatistel växer i låglandet och i bergstrakter upp till 1700 meter över havet. Arten är uthärdligt mot torka och den kan hittas vid sandiga platser nära kusten, kanter av diken, betesmarker och ödemark. Myran Messor semirufus lever ofta på mariatistel. Den söker närheten till oljan som bildas i växtens frön.[1]

Medicinsk användning

[redigera | redigera wikitext]

Mariatistel används inom folkmedicinen som medel till skydd mot levergifter, till exempel alkohol och svampförgiftning. Örtens huvudsakliga aktiva ämne kallas silymarin. Örten används också till att motverka lindrigare gallbesvär, förstorad lever, förhöjda levervärden (leverenzymer och bilirubin) samt skrumplever. Använda växtdelar är blad och blommor/frukt. [3]

Vanligen betraktas ursprungliga och introducerade populationer tillsammans och så är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c] Khela, S. & Roland, C. 2019 Silybum marianum . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 april 2025.
  2. ^ [a b] http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/silyb/silymar.html
  3. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]