Marie Göranzon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marie Göranzon
Marie Göranzon i januari 2016.
Marie Göranzon i januari 2016.
Född Britt-Marie Elisabeth Göranzon
27 oktober 1942 (73 år)
Sverige Linköping, Sverige
Aktiva år 1962–
Make Lars Amble
(g. 1963–1971)
Jan Malmsjö
(g. sedan 1974)
Betydande roller
Margareta Oberg i Beck-serien.
IMDb SFDb

Britt-Marie Elisabeth Göranzon Malmsjö, född Göranzon 27 oktober 1942 i Linköping, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marie Göranzon är dotter till hotelldirektör Bengt Göranzon och Maria, född Sterner.[2] Hon utbildades vid Dramatens elevskola 1964–1967 och har därefter tillhört Dramatens ensemble. Bland hennes över fyrtio rolltolkningar kan nämnas Eleonora i Strindbergs Påsk, Nina i Tjechovs Måsen, titelrollen i Fröken Julie, Alice i Strindbergs Dödsdansen, Mary Tyrone i O’Neills Lång dags färd mot natt som gav henne O'Neill-stipendiet. Bland TV-produktioner kan nämnas Strindbergs Spöksonaten, samt Lars Noréns Löven i Vallombrosa och Ett sorts Hades. Utanför Dramaten har hon spelat bland annat på Scalateatern, Maxim och Vasan. På Vasan spelade hon i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf? och Lars Noréns Så enkel är kärleken.

Göranzon nominerades 2003 till en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Alla älskar Alice (2002).[1]

Göranzon medverkade i säsong 5 av SVT-programmet Stjärnorna på slottet 2010–2011.

Lena S Karlsson har skrivit boken Scenens lust och magi (Spencer förlag 2012) som bygger på samtal med Göranzon och maken Jan Malmsjö[3].

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Marie Göranzon är sedan 1974 gift med Jan Malmsjö och har med honom sonen Jonas Malmsjö. På 1960-talet var hon gift med Lars Amble, med vilken hon har dottern Lolo Amble.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1968 Moraklockan
Pims mamma
Varför är det så ont om Q?
Hans Alfredson
Lars-Erik Liedholm Dramaten
1969 Flickvännen Pojken i sängen
Vilgot Sjöman
Vilgot Sjöman Scalateatern[4]
1970 Elaine Harper Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[5]
1971 Signe Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten
1974 Ofelia Hamlet
Shakespeare
Dramaten
1975 Medverkande Staden spelar upp!
Carl Zetterström
Lars Amble Dramaten
1977 Liza Drozdova Onda andar
Fjodor Dostojevskij
Ernst Günther Dramaten
1979 Katija Kollontaj
Agneta Pleijel
Alf Sjöberg Dramaten
1983 Nina Måsen
Anton Tjechov
Dramaten
1984 En sommardag
Sławomir Mrożek
Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Lena, modern Stillheten
Lars Norén
Christian Tomner
1990 Ingrid Sjögren Skvaller
Neil Simon
Lars Amble Maximteatern
1991 Press! Ett obehagligt stycke
Ben Elton
Lars Amble Vasateatern[6]
1993 Alice Dödsdansen
August Strindberg
Lars Norén Dramaten
1995 Dubbeltrubbel
Marc Camoletti
Lars Amble Vasateatern[7]
1996 Martha Vem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee
Lars Norén Vasateatern
1997 Kate Keller Alla mina söner
Arthur Miller
Björn Melander Dramaten
Alma Så enkel är kärleken
Lars Norén
Christian Tomner Vasateatern[8]
1998 Mary Tyrone Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill
Thorsten Flinck Dramaten
1999 fru Markurell Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten
2000 Majvor Lysén-Axén Stulna juveler
Kristina Lugn
Hans Klinga Dramaten
2001 Mathilde Serpenoise Tillbaka till öknen
Bernard-Marie Koltès
Staffan Valdemar Holm Dramaten
2002 Anna Boston Marriage
David Mamet
Birgitta Englin Dramaten
2003 Viola Helvetet är minnet utan makt att förändra
Jonas Gardell
Jonas Gardell Dramaten
2005 Giselle Tryck stjärna
Bodil Malmsten
Christian Tomner Dramaten
2006 Fru Gunhild Borkman John Gabriel Borkman
Henrik Ibsen
Hilda Hellwig Dramaten
Röst – Ultra Violet Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika
Sara Stridsberg
Klaus Hoffmeyer Dramaten
2007 Arkadina Måsen
Tjechov
Stefan Larsson Dramaten
Kvinnan Gäckanden
Marie-Louise Ekman
Gösta Ekman
Marie-Louise Ekman
Dramaten
2008 Bernarda Bernardas hus
Lorca
Christian Tomner Dramaten
2009 Charlotte Höstsonaten
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2010 En familj - August: Osage County
Tracy Letts
Stefan Larsson Dramaten
2012 Helena Ekdahl Fanny och Alexander
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2013 Polly Other Desert Cities - Andra ökenstäder
Jon Robin Baitz
Stefan Larsson Dramaten
2014 Modern Dödspatrullen
Marie-Louise Ekman
Marie-Louise Ekman Dramaten
2015 Madamde de Montreuil, Renées mor Markisinnan de Sade
Yukio Mishima
Stefan Larsson Dramaten
2016 Lear Kung Lear
William Shakespeare
Linus Tunström Uppsala stadsteater

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Marie Göranzon”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66567&iv=OVERVIEW. Läst 2 april 2014. 
  2. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 413. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0413.html 
  3. ^ ”Om Scenens lust och magi”. Tidningen Kulturen. http://tidningenkulturen.se/index.php/scenkonst/reportage-om-scenkonst/14516-om-scenens-lust-och-magi-lena-s-karlsson-i-samtal-med-anna-nyman. Läst 4 oktober 2015. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (20 september 1969). ”'Pojken i sängen' på Scala: Förnyad Malmsjö i vag Sjömanpjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-20/255/14. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  6. ^ Lars-Olof Franzén (1 februari 1993). ”En obehaglig överdrift”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/en-obehaglig-overdrift. Läst 28 juni 2015. 
  7. ^ Pia Huss (17 september 1995). ”Skrattfars för höstrusk”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/skrattfars-for-hostrusk. Läst 28 juni 2015. 
  8. ^ Leif Zern (27 januari 1997). ”Norén med högt skvallervärde. "Så enkel är kärleken" på Vasateatern är en komedi som tappar bort sin tragiska kärna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/noren-med-hogt-skvallervarde-sa-enkel-ar-karleken-pa-vasateatern. Läst 28 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]