Marmota camtschatica

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marmota camtschatica
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Marmota camtschatica01.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteMurmeldjur
Marmota
ArtMarmota camtschatica
Vetenskapligt namn
§ Marmota camtschatica
Auktor(Pallas, 1811)
Hitta fler artiklar om djur med

Marmota camtschatica[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1811. Marmota camtschatica ingår i släktet murmeldjur och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kännetecknande för detta murmeldjur är huvudets övre del som är täckt med svart päls. Även på ryggen är arten svartaktig eller mörkgrå. Främre halsen och bröstet har en orange färg och övriga kroppsdelar har sandfärgad päls. Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 44 till 51 cm och hanar är något större än honor. Svansens längd varierar mellan 12,5 och 15 cm. Hanar kan före vinterdvalan väga upp till 7,5 kg och vissa honor väger efter dvalan så lite som 2 kg. Artens tandformel är I 1/1 C 0/0 P 2/2 M 3/3, alltså 24 tänder.[7]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Detta murmeldjur förekommer i östra Ryssland med flera från varandra skilda populationer. Utbredningsområdet sträcker sig ungefär från Bajkalsjön till Kamtjatka. Arten vistas i låga eller medelhöga bergstrakter upp till 1900 meter över havet. Habitatet utgörs av gräsmarker eller skogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

En koloni av 20 till 30 individer lever i ett komplext tunnelsystem. Större rum fodras med växtdelar som skyddar mor kylan. Kolonin består av två till tre familjer som i sin tur består av ett föräldrapar och deras ungar från olika kullar. Unga hanar lämnar kolonin vanligen efter 2-3 år när de blir könsmogna och även honor kan ansluta sig till en annan familj. Marmota camtschatica håller vanligen från september eller oktober till maj vinterdvala. Parningen sker under sena våren eller tidiga sommaren och honor har tre till elva ungar per kull. Honor parar sig inte varje år utan vartannat år eller med längre mellanrum. Dräktigheten varar allmänt 30 till 32 dagar och ungarna diar sin mor 30 till 42 dagar. Arten äter olika växtdelar och några ryggradslösa djur.[1][7]

Detta murmeldjur är främst aktiv på dagen. De letar efter föda eller förbättrar tunnelsystemet. Gångarna kan vara upp till 113 meter långa och ingångarna ligger oftast nära stora stenar. Individerna har olika läten, till exempel varningsläten när fiender som rovdjur eller rovfåglar upptäcks. De markerar reviret med körtelvätska.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Marmota camtschatica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/marmota+camtschatica/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ (2005) , website Marmota camtschatica, Mammal Species of the World
  7. ^ [a b c] L. Bylo (18 november 2013). ”Black-capped marmot” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Marmota_camtschatica/. Läst 14 maj 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]