Marmota olympus
| Marmota olympus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Murmeldjur Marmota |
| Art | Marmota olympus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Marmota olympus | |
| Auktor | (Merriam, 1898) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
 Solbadande Marmota olympus. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Marmota olympus[2][3][4][5][6] är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1898. Arten ingår i släktet murmeldjur och familjen ekorrar.[7][8] IUCN kategoriserar Marmota olympus globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Marmota olympus har två typer av päls; en mjuk, tät och isolerande underpäls samt en strävare ytterull. Pälsfärgen är årstidsberoende: Vårpälsen (som troligen anläggs under vinterdvalan) är gul till brun. I juni får de vuxna djuren två nästan svarta fläckar på skuldrorna, en färg som sedan sprider sig till resten av pälsen.[9]
Artens könsdimorfism är stor: Hanen blir mellan 72 och 75 centimeter lång inklusive den 21 till 24 centimeter långa svansen, honan mellan 67 och 69 centimeter, inklusive en svanslängd mellan 18 och 19 centimeter. Vikten strax före vinterdvalan varierar mellan 8,5 och 11 kilogram för hanen (med en medelvikt på 9,3 kilogram) och mellan 6,7 och 7,5 kilogram för honan (medelvikt 7,1 kilogram). Individerna förlorar mycket i vikt under vinterdvalan; medelvikterna för hanar och honor just efter dvalans slut är endast 4,1 respektive 3,1 kilogram.[10]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Marmota olympus återfinns i sluttningarna på bergskedjan Olympic Mountains i västra delarna av delstaten Washington i USA. Arten är nästan helt begränsad till Olympic nationalpark. Utbredningsområdet är runt 1 800 kvadratkilometer stort, och de flesta murmeldjuren lever mellan 1 500 och 1 750 meter över havet, även om enstaka individer har påträffats så högt som 1 990 meter över havet och så lågt som nära havsnivån (30 till 200 meter över havet).[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Det typiska habitatet för Marmota olympus är nära trädgränsen på subalpina och alpina ängar och rasbranter.[9] De flesta kolonier ligger på sluttningar som vetter mot söder då mattillgången sannolikt är högre där på grund av tö.[1]
Marmota olympus är mycket sociala djur, de lever i grupper som består av en vuxen hanne, en eller flera vuxna honor, tvååringar, ettåringar och ungar.[11]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Honan får normalt ungar endast vartannat år.[9] Ungarna föds i det underjordiska boet; parningen äger rum under tidig vår snart efter att djuren kommit ut ur boet efter vinterdvalan.[1] Efter en dräktighet på 4 veckor föds 3 till 5 ungar sent i maj eller tidigt i juni.[1][9] De dias i 10 veckor och är självständiga vid 2 års ålder. Könsmognaden inträffar mellan 2 och 4 års ålder.[9]
Föda och predation[redigera | redigera wikitext]
Arten äter främst blommande växter som hundtandsliljor (Erythronium montanum), lupiner, ormrötter som Bistorta bistortoides, nejlikväxter som Eremogone capillaris och blåklockor som Campanula serrata. Utanför säsongen tar den även gräs och halvgräs. Under den tid då marken är snötäckt kan arten också äta as.[9] Födan intas framför allt under morgnar och kvällar; mitt på dagen drar sig arten tillbaka till sitt underjordiska bo.[10] Inför vinterdvalan lagrar den inte mat utan lägger istället på sig kroppsfett.[1]
Själv utgör arten föda för puma, svartbjörn, rödlo, kungsörn[9] och mård.[11] Prärievarg var ingen ursprunglig predator på denna art, då prärievargar inte förekom på Olympic Mountains före 1900-talet. Senare har de blivit en fara för arten, speciellt, tror forskarna, under varma vintrar då det är lättare att gräva fram murmeldjuren ur deras vintervisten.[12]
Vinterdvala[redigera | redigera wikitext]
Marmota olympus sover vintersömn i sina underjordiska bon. Sömnen kan påbörjas någon gång mellan början av september[9] och någon månad senare, beroende på kön och ålder[10]. Den exakta längden är något osäker[1], men förefaller vara mellan 7 och 8 månader[10][12]. Den är en äkta vinterdvala, det vill säga kroppstemperaturen sjunker kraftigt, för denna art till mindre än 4 ºC, och pulsen till 3 slag per minut.[12]
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
-
Marmota olympus som korsar väg i Olympic National Park -
Marmota olympus i sluttning -
Marmota olympus, närbild på ansikte -
Spanande murmeldjur -
Två individer på en sluttning
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h] Linzey, A.V. & Hammerson, G. 2008 Marmota olympus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 maj 2016.
- ^ Merriam, C.H., 1898. Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia, 50:352.
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/marmota+olympus/match/1. Läst 7 maj 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e f g h] Erin Benton (2011). ”Marmota olympus Olympic marmot” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Marmota_olympus/. Läst 6 maj 2016.
- ^ [a b c d] Andrew J. Edelman (18 december 2003). ”Marmota monax”. Mammalian Species No 736. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/736_Marmota_olympus.pdf. Läst 6 maj 2016.
- ^ [a b] North American Mammals - Marmota olympus. Smithsonian National Museum of Natural History. Läst 6 maj 2016.
- ^ [a b c] ”The Olympic Marmot: Ecology and Research”. National Park Service. Arkiverad från originalet den 30 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120130191508/http://www.nps.gov/olym/naturescience/loader.cfm?csModule=security%2Fgetfile&PageID=413259. Läst 6 maj 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Marmota olympus.
Wikispecies har information om Marmota olympus.
