Maroboduus
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Maroboduus | |
 | |
| Död | Ravenna |
|---|---|
| Sysselsättning | Hövding |
| Befattning | |
| Kung | |
| Redigera Wikidata | |
Maroboduus eller Marbod, född ca. 18 f.Kr., död i Ravenna 37 e.Kr., var en kung av markomannerna, ett suebiskt germanfolk vars namn betyder "gränsmännen". Hans eget namn är dock keltiskt och består av elementen māro- som betyder "stor" och bodwos som betyder "korp".
Maroboduus föddes in i den markomanniska eliten. Som barn bodde han i Rom och åtnjöt kejsar Augustus gunst. Markomannerna hade slagits fullständigt av romarna år 10 f.Kr. Omkring ett år senare fördes Maroboduus åter norrut till sina hemtrakter och blev härskare över sitt folk. Markomannerna befann sig under press från romersk militär expansion mellan Rhen och Elbe. För att hantera detta hot ledde Maroboduus sitt folk till senare tiders Böhmen, intill kvadernas område. Där organiserade den unge, romersk-uppfostrade ledaren ett förbund av flera närboende stammar.
År 6 e.Kr. inledde Augustus en planering för att krossa Maroboduus kungarike, som han ansåg vara farligt för kejsardömet. Den blivande kejsaren Tiberius gav order till tolv legioner att tåga mot markomannerna. Men då utbröt uppror i Illyrien, och behovet av trupper där tvingade Tiberius att ingå ett fördrag med Maroboduus och erkänna honom som kung.
Hans rivalitet med den likaledes romaniserade Arminius, den cheruskiska ledaren som tillfogade romarna ett förkrossande nederlag i slaget vid Teutoburgskogen år 9 e.Kr., förhindrade en samordnad attack mot romerskt territorium från två håll.
Enligt historikern Marcus Velleius Paterculus skickade Arminius huvudet av den romerske härföraren i Teutoburgerskogen, Publius Quinctilius Varus, till Maroboduus. Denne skickade det vidare till Augustus. I det romerska hämndkriget mot cheruskerna förhöll sig Maroboduus neutral.
År 17 e.Kr. utbröt krig mellan Arminius och Maroboduus. Efter en icke avgörande strid drog sig Maroboduus tillbaka med sitt folk in i Böhmens skogklädda bergstrakter år 18 e.Kr. Året därpå kom en annan ung markomannisk ädling, Catualda, hem från exil bland gutonerna, kanske skickad av romarna, och besegrade Maroboduus. Den avsatte kungen flydde till Italien, och Tiberius försatte honom i exil under 18 år i Ravenna, där Maroboduus till slut dog år 37 e.Kr.