Marxism–leninism

Från Wikipedia

Marxism-leninism är en form av marxism, som analyserar det kapitalistiska samhällets utveckling och påvisar hur arbetarklassen ska kunna erövra statsmakten och bygga det socialistiska samhället. Den beskrivs ofta som "marxismen under imperialismens epok", en epok som inleddes runt 1900-talets början. Termen skapades efter Vladimir Lenins död och användes främst av Josef Stalin och hans anhängare.[1] Trotskister och vissa andra socialistiska inriktningar anser att marxism-leninismen är liktydigt med termen stalinism och står i motsättning till såväl marxismen som leninismen.

I Sverige företräds marxism-leninismen idag främst av Kommunistiska Partiet och SKP.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Vladimir Lenin var utan tvivel en produktiv teoretiker, och hans samlade verk, i olika utgåvor, har studerats runt om i världen. Det som kännetecknar Lenins teoribildning är bland annat hans syn på organisering. Lenin ansåg att en revolutionär socialistisk rörelse som ämnar att störta en kapitalistisk (eller feodal) maktordning måste organisera sig i ett avantgardeparti. Denna förtrupp skall bestå av de mest medvetna revolutionärerna. Förtruppen skall leda arbetarklassen och folket mot seger och socialismen. Lenins avantgardeteori har dock anklagats för att vara odemokratisk och elitistisk. Många marxister i Västeuropa varnade för att ett sådant parti lätt skulle bli diktatoriskt när det väl hade kommit i maktställning och att detta stod i motsättning till den massorganisering som var typiskt för de etablerade socialistiska partierna.

Ett annat kännetecknande inslag i leninismen är Lenins analys av imperialismens roll i det kapitalistiska världssystemet. Lenin såg hur de koloniala länderna sögs ut av de rika västländerna och att en del av denna profit användes för att köpa upp och korrumpera arbetarledare i västvärlden. Denna imperialismteori fick ett starkt inflytande i debatten om de globala klyftorna som uppkom under 1960-talet.

Olika tolkningar av marxism-leninismen har från officiellt sovjetiskt håll använts tendentiöst för att i efterhand förklara svängningarna i den politiska linjen i Sovjet.

Josef Stalin, som av många ses som en av de större utvecklarna av marxism-leninismen, har författat flera verk om leninismens grunder och om leninismens roll i uppbyggandet av det socialistiska samhället. Stalins efterföljare har gjort många tolkningar av marxism-leninismen och ett stort spektrum av grupperingar världen över gör fortfarande anspråk på marxism-leninismen.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Många marxkännare har påpekat att leninismen och marxismen skiljer sig åt på flera avgörande sätt. Denna distinktion gjordes redan i början av 1900-talet av bland annat Rosa Luxemburg. Detta har emellertid avvisats av trotskisten Ernest Mandel som menar att Rosa Luxemburg på många sätt närmade sig Lenin under de sista åren av sitt liv. Denna slutsats är dock omdiskuterad.[2]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Schmidt, Werner (1996). Kommunismen rötter i första världskrigets historiska rum.