Masugnsbyn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Masugnsbyn
Masuuni
Masuuninkylä
småort
Masugnsbyn
Masugnsbyn
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Kiruna kommun
Distrikt Vittangi distrikt
Koordinater 67°27′40″N 22°2′17″Ö / 67.46111°N 22.03806°Ö / 67.46111; 22.03806
Area 0,84 kvadratkilometer (2015)[1]
Folkmängd 61 (2015)[1]
Befolkningstäthet 72,62 inv./kvadratkilometer
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod TX870[2]
Småortskod S9257[3]
Ortens läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Norrbottens län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Masugnsbyn (finska: Masuuni, Masuuninkylä) är en småort i Vittangi distrikt (Jukkasjärvi socken) i Kiruna kommun, nära gränsen till Pajala kommun. Grannbyar till Masugnsbyn är Vittangi, Junosuando och Saittarova. Länsväg 395 passerar orten. Järnmalmsgruvan i Masugnsbyn var den första gruvorten i Malmfälten.[4]

Öster om Masugnsbyn finns Rautajoki kanjon, en så kallad kursudal. Nere i dalen rinner bäcken Rautajoki (övers. järnbäcken). Här finns också Masugnsbyns naturreservat.

Vid småortsavgränsningen 1995 utgjorde andelen obebodda fritidshusfastigheter i småorten mer än 50 % av samtliga fastigheter.[5] 2010 hade andelen obebodda fritidshusfastigheter minskat ner till mer än 30 % av samtliga fastigheter.[6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt sägnen upptäckte bonden Lars Larsson från Junosuando den magnetiska järnmalmen under en ekorrjakt i området 1642. Hans järnskodda pilspets fastnade vid ett stenblock. I december 1646 fick Arendt Grape tillstånd att nyttja malmen i området. Året därpå påbörjades bruksrörelsen. 1649 byggdes en stångjärnshammare åtta mil därifrån, vid Kengisforsen i Torne älv, dit tackjärnet skickades för vidareförädling. Bebyggelsen som växte upp kring masugnen fick namnet Junosuando masugnsby, som senare blev bara Masugnsbyn. Masugnen var i bruk fram till 1804.

Malmen i Svappavaara hittas i slutet på 1640-talet eller början på 1650-talet. Det första kända malmprovet från Malmberget dateras till 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången. Enda kända gruvbrytning i Lappland innan Malmfältens start 1642 i Masugnsbyn är Nasafjälls silververk nära gränsen mot Norge i Pite lappmark.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Masugnsbyn 1960–2015[7][8][9][5][10]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
228 82
1965
  
206 82
1990
  
73 75#
1995
  
114 81#
2000
  
103 81#
2005
  
78 81#
2010
  
84 81#
2015
  
61 84#
Anm.: Upphörde som tätort 1970.
 # Som småort.

På grund av förändrat dataunderlag hos Statistiska centralbyrån så är småortsavgränsningarna 1990 och 1995 inte jämförbara. Befolkningen den 31 december 1990 var 125 invånare inom det område som småorten omfattade 1995.[5]

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Flera små företag finns i byn: rörmokare, snickare, fotvårdare, skogsentreprenörer och däckfirma med mera. Sedan 2012 finns här en vägkrog med mera, North Canyon Center.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Dolomit bryts i dolomitbrottet som ligger alldeles bredvid den gamla järngruvan. Dolomiten används i LKAB:s kulsinterverk i Kiruna i kulsinterprocessen. Årsproduktionsmålet är 250 000 ton dolomit. I januari 2012 kör 8 lastbilar knutna till BDX dolomiten till Kiruna i dubbla skift 7 dagar i veckan. Det borras med en Sandvik Tamrock 780 och sprängs med hjälp av en laddbil som kommer från Svappavaara. De maskinerna ägs av KGS. En stor Volvo EC360HR grävmaskin från LTH assisterar med avtäckning, skutknackning, skrotning av bergväggar med mera.

De flesta byborna jobbar i Vittangi eller Svappavaara.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, läst: 27 maj 2017
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 20 mars 2014
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  4. ^ LKAB - En historisk resa[död länk] (pdf)
  5. ^ [a b c] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf 
  6. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 2010. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 2 oktober 2012. sid. 57. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2010A01/MI0811_2010A01_SM_MI38SM1203.pdf 
  7. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 85 
  8. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 77 
  9. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 56. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf 
  10. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Östen Groth - Norrbotten 1/Ur Norrbottens historia, 1984
  • Ragnar Lassinantti - Några tidiga industrialiseringsförsök i nordöstra Norrbotten, Ragnar Lassinantti har ordet, Tornedalica nr 19