Hoppa till innehållet

Matador (tjurfäktning)

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om huvudpersonen i tjurfäktning. För fler betydelser, se Matador.
Joselito el Gallo, en av de stora inom den klassiska tjurfäktningen.

Matador är huvudpersonen i tjurfäktning som till slut dödar tjuren med sitt svärd. Ordet betyder bokstavligen dödare.

Tjurfäktare – torero, matador – diestro – espada

[redigera | redigera wikitext]

En tjurfäktare är en person vars yrke består av tjurfäktning, det vill säga att bekämpa tjurar i en tjurfäktningsarena.[1] Tjurfäktaren kallas också matador, diestro eller espada.[a]

Tjurfäktningsreglerna 1996 skiljer mellan matadorer de toros, matadores de novillos (tjurfäktare som kämpar mot unga tjurar) med eller utan picadores, rejoneadores, och de underlydande (subalternerna) banderilleros och picadores.[2]

Tjurfäktarens roll

[redigera | redigera wikitext]

Tjurfäktarens – matadorens – roll är att bekämpa tjuren i tjurfäktningsarenan. För detta används en serie manövrar (suertes) – handlingar som bygger på bedrägeri: rörelser med kappan och muletan för att få tjuren att anfalla och passera nära tjurfäktaren. När det gäller rejoneadores utförs manövrerna till häst, där hästen övertagit kappans och muletans funktioner när den överlistar tjuren.

Tjurfäktaren utför sina uppgifter enligt den etablerade ordningen för tjurfäktningen, uppdelad i tre faser: picadorstadiet, banderillstadiet och dödsstadiet.

Tjurfäktaren tar emot tjuren när den kommer in på arenan i början av striden, med hjälp av sin capa. Uppgift är att stoppa tjuren genom att kalla den till sig och gradvis dra dess uppmärksamhet mot kappan. Banderillererna lockar också till sig tjuren. Tjuren lockas att anfalla och den sträcka som tillryggaläggs i anfallen minskas gradvis när den upprepade gånger stormar mot kappan. Syftet med denna inledande kontakt är att upptäcka tjurens egenskaper, både positiva och negativa, eftersom striden är beroende av dessa egenskaper. För att ta emot tjuren använder tjurfäktaren olika rörelser med capan. Denna fas avslutas med att tjuren lockas att anfalla en picador till häst. Han är försedd med en lans, som används för att försvaga tjurens nackmuskler och få den att sänka huvudet. Skadas tjuren onödigt mycket protesterar publiken. Tjuren tröttas också av stångningen mot hästen, som på ena sidan är försedd med ett madrasserat skydd.

Några termer

[redigera | redigera wikitext]
  • suerte: varje planerad eller medveten rörelse under tjurfäktningen, särskilt med capan[3]
  • capa, capote; påminner om en vid kappa,[4] fuxiafärgad, används för att reta tjuren att anfalla, försedd med tyngder i fållen för att inte påverkas av vinden, fodrad med oftast gult tyg
  • la muleta, rödfärgad, liknande capa men mindre, används i tredje fasen, då tjuren ska avlivas
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia, Torero, 24 april 2026.
  1. ↑ Under andra perioder användes termen atoreador – tidigare använd i Andalusien – eller toreador. Toreador hänvisade till alla som, till fots eller till häst, gick in på arenan för att bekämpa tjurar. DRAE (Ordbok från Spanska akademin) anger dock att fram till sin 1869 års utgåva av tjurfäktningsreglerna var toreador "en som bekämpar tjurar till häst, till skillnad från torero" och från och med 1884 års utgåva helt enkelt "en som bekämpar tjurar".
  1. ↑ (på spanska) Cossío, Los Toros. Espasa Calpe. 2007. ISBN 978-84-670-2528-6
  2. ↑ Cossío, tomo 6, ”El Reglamento Taurino de 1996”, sid 161–263
  3. ↑ Cossío, tomo 1, sid 347
  4. ↑ Cossío, tomo 1, sid 133