Födoämnesöverkänslighet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Matallergi)
Födoämnesöverkänslighet
Latin: fagopyrismus
Hos vuxna i Sverige är det framförallt stenfrukter, ost, nötter, vin, äpplen och skaldjur som utlöser överkänslighetssymtom
Klassifikation och externa resurser
ICD-10T78.0
ICD-9V15.01-V15.05
OMIM147050
Medlineplus000817
eMedicinemed/806 
MeSHsvensk engelsk

Födoämnesöverkänslighet kan vara immunologisk (födoämnesallergi) eller icke immunologisk (födoämnesintolerans).

Födoämnesöverkänslighet och födoämnesallergi[redigera | redigera wikitext]

Med allergi menas den speciella form av överkänslighet som förmedlas av immunologiska reaktioner. Födoämnesöverkänslighet är alltså ett vidare begrepp än födoämnesallergi.

Frekvens[redigera | redigera wikitext]

Ett stort antal människor anser sig överkänsliga för födoämnen. Vid noggrann utredning, innefattande bland annat kontrollerade provokationer, har man dock funnit att endast ett par procent av vuxna har en äkta födoämnesöverkänslighet. Hos småbarn är födoämnesöverkänslighet vanligare; omkring vart femte barn har vid något tillfälle uppvisat en onormal reaktion mot maten.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Födoämnesöverkänslighet kan ge upphov till symtom från flera olika organ. Hudsymtom kan yttra sig som rodnader och nässelutslag (urtikaria) eller försämring av atopiskt eksem eller nickeleksem. Symtom kan även utlösas från luftvägarna som astma och allergisk snuva och allergisk bindhinnekatarr (rinokonjunktivit) och från munhåla och mag- och tarmkanal i form som klåda i svalget, illamående, kräkningar, buksmärtor, diarréer, rubbad matsmältning (malabsorption) med mera.

Den allvarligaste födoämnesreaktionen är allergichock, anafylaxi. Patienter med migrän upplever ofta att vissa födoämnen kan utlösa anfall. Ledbesvär (artrit och artralgi) kan i enstaka fall försämras av födoämnen.

Det orala allergisyndromet (OAS) är ett syndrom som i Sverige framförallt uppträder hos björkpollenallergiker, när de äter nötter eller frukter som de är överkänsliga för. Det handlar om så kallad korsallergi.

Födoämnen som ofta utlöser överkänslighetssymtom[redigera | redigera wikitext]

Hundratals olika födoämnen kan utlösa överkänslighetsreaktioner men några är vanligare än andra. Hos barn är överkänslighet mot komjölk, ägg, fisk, jordnötter, citrusfrukter vanligt. Hos vuxna i Sverige är det framförallt nötter, äpplen, stenfrukter, skaldjur, ost och vin som ger besvär. Det är mycket ovanligt med överkänslighet mot kött, majs, kokt potatis, ris, broccoli, sallad, vinbär och hallon. En del födoämnen hör ihop. Det är visserligen vanligt att en individ är överkänslig för ett enda födoämne, till exempel mjölk eller ägg, men hos många patienter finner man en så kallad multipel överkänslighet, uppenbarligen delvis orsakad av korsallergi. Exempel på sådana grupper av födoämnen är äpple/päron, persika/plommon/körsbär/mandel, hasselnötter/paranötter, ärta/jordnöt/soja, kiwi/avokado och selleri/persilja.

Mekanismer[redigera | redigera wikitext]

Födoämnesreaktioner kan uppstå via flera olika mekanismer. Dels kan en del födoämnen på grund av sitt innehåll av toxiner utlösa symtom hos alla människor, dels kan olika födoämnen förorsaka besvär genom immunologiskt förmedlade reaktioner (allergier) och icke-immunförmedlade reaktioner (intolerans). Psykiska faktorer kan ge upphov till födoämnesaversion.

Toxiska reaktioner[redigera | redigera wikitext]

En del mat och dryck kan, om de intas i tillräcklig mängd, utlösa symtom på grund av sitt innehåll av toxiska substanser. Exempel på detta är cyanid i bittermandel och aprikoskärnor, etanol i diverse drycker och tiocyanat i blomkål. Den toxiska effekt som på grund av symtomatologin framför allt kan förväxlas med födoämnesallergi är den så kallade scombroidförgiftningen, orsakad av histamin i fisk (till exempel tonfisk) som förvarats på olämpligt sätt.

Födoämnesallergi (Immunologiska reaktioner)[redigera | redigera wikitext]

När det rör sig om immunologiskt orsakad överkänslighet talar man om födoämnesallergi. Sådan allergi är oftast förmedlad via IgE-antikroppar, men det finns även sådan som är förmedlad via andra mekanismer.

Födoämnesintolerans[redigera | redigera wikitext]

Födoämnesöverkänslighet som inte beror på immunologiska reaktioner kallas födoämnesintolerans. Dit hör, bland annat, laktosintolerans och överkänslighet för biogena aminer, färgämnen och konserveringsmedel.

Enzymdefekter[redigera | redigera wikitext]

Laktosintolerans är den vanligaste av de intoleranser som beror på enzymdefekter. Vid laktosintolerans föreligger i tarmen brist på enzymet laktas och patienten kan därför inte tåla mjölk på grund av dess innehåll av mjölksocker (laktos). Laktosen kan inte, på grund av bristen på laktas, spjälkas till glukos. Utan går i stället outspjälkad ut i tjocktarmen, där den förjäses av bakterier. Detta ger symtomen diarré, gasbildning och koliksmärtor.

Mindre känt är Proteinintolerans. Det handlar om en oförmåga att fullständig bryta ner proteiner. Normalt bryts proteiner först ner till proteinfragment, peptider, och vidare ner till de enstaka aminosyrorna.Vanligast är en brist på de enzymer som bryter ner gluten och/eller kasein (mjölkprotein). [1]

Farmakologiska reaktioner[redigera | redigera wikitext]

En del födoämnen innehåller substanser, biogena aminer, som kan ha biologiska effekter. Dit hör till exempel histamin och tyramin i ost och salami, tryptamin och serotonin i tomat och banan och fenyletylamin i choklad.

De biogena aminer som förekommer i viss mat bryts främst ner i tarmen av enzymen monoaminoxidas (MAO), och diaminoxidas (DAO). Vissa människor tycks ha viss brist på dessa enzym. De kan då få symtom vid intag av mat som innehåller till exempel mycket histamin. Reaktion på biogena aminer kan ske dels när kroppens normala omhändertagande av biogena aminer är hämmat eller på något sätt defekt, dels när biogena aminer intas i extremt stora mängder.[2]

Intolerans via okända mekanismer[redigera | redigera wikitext]

Vid en del typer av födoämnesöverkänslighet är mekanismerna i stort sett okända. Detta gäller bland annat en del reaktioner utlösta av vissa livsmedelstillsatser.

Aversion[redigera | redigera wikitext]

Vid födoämnesaversion rör det sig om en psykologiskt betingad ”överkänslighet”.

Modifierande faktorer[redigera | redigera wikitext]

Ibland kan såväl patient som läkare bli förvånade över att ett födoämne som vid ett tillfälle ger överkänslighetssymtom kan tolereras vid ett annat tillfälle. Förklaringen kan vara att mängden födoämne varierat, det kan röra sig om ett barn som ”vuxit ur” sin allergi. Det kan också vara matens tillagningssätt, samtidig fysisk ansträngning och annat som inverkar.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Det finns inte något enkelt test som kan bevisa eller motbevisa förekomsten av kliniskt relevant överkänslighet. Patientens sjukhistoria (anamnes) är viktigast. Hudtester och blodprovstester (IgE-tester) kan i en del fall ge stöd för en anamnesbaserad misstanke om IgE-förmedlad allergi. I en del fall fordras eliminationsförsök[förtydliga] och provokationer, där man under kontrollerade förhållanden tillför det misstänkta ämnet. För helt säker diagnos fordras så kallad dubbel-blind-placebo-kontrollerad provokation för säker diagnos.

Alternativa diagnostiska metoder[redigera | redigera wikitext]

Det finns mängder av alternativa metoder. I svenska statens offentliga utredning om alternativmedicin 1989:62 redovisades drygt 175 olika former av diagnos- och behandlingsmetoder. Gemensamt för dem var att vetenskaplig dokumentation av angiven effekt saknades.[3]

Några exempel på alternativa diagnosformer.

  • Analys av specifika IgG-antikroppar mot födoämnen. Det har hävdats[vem?] att blodanalys av så kallade specifika IgG-antikroppar mot födoämnen hos patienter med irritabel tarm (IBS) kunde vara av värde för att diagnostisera specifik matöverkänslighet. Några övertygande bevis för detta tycks inte finnas[4]
  • Blodanalys av fria radikaler. Några bevis för att metoden kan användas för allergidiagnos finns inte.
  • Lymfocytstimuleringstest. Vid lymfocytstimuleringstest (cytotoxicitetstest, till exempel Prime test) blandas födoämnesallergen med helblod eller en suspension av vita blodkroppar. Förändring i antal eller form av cellerna sägs indikera matöverkänslighet. Kontrollerade studier visar att testet inte kan användas för diagnos eller behandling.
  • Dynamisk Energi Detektor. Företaget bakom metoden uppger[vem?] att man med skannern Dynamisk Energi Detektor® (DED) genomsöker individens biofysiska struktur efter frekvensstörningar (energibrister). Metoden uppges kunna upptäcka överkänslighet mot vissa födoämnen. Några bevis för att metoden fungerar är inte kända.
  • Håranalys. Vid håranalys kontrolleras näringsstatus och eventuell tungmetallsbelastning. Något vetenskapligt stöd för metoden vad gäller utredning och behandling av matöverkänslighet finns inte.
  • Diverse metoder:[förtydliga] Rotationsdiet, Förhöjt total IgE, Totaleosinofila i blod, Leukocyt-reduktionstest (Bryants test), Pulstest, Sublingual neutralisationstest, Subkutan neutraliseringstest och Cytotoxisk test är också exempel på metoder som inte har något bevisat värde för att påvisa matallergi.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Elimination, det vill säga att man låter bli den mat man är överkänslig mot, är den viktigaste åtgärden. Vid multipel födoämnesöverkänslighet eller allergi för något födoämne som är viktigt i den dagliga kosten bör dietist anlitas. Bland läkemedel kan antihistaminpreparat prövas. Den som har en allvarlig allergi med risk för anafylaktiska reaktioner bör vara försedd med beredskapsmediciner i form av adrenalin för injektion och kortisontabletter, utöver antihistamintabletter.

Kan växa bort[redigera | redigera wikitext]

Hos framförallt spädbarn ser man en toleransutveckling. Komjölksallergin har försvunnit hos minst hälften av barnen vid 2-3 års ålder. Tolerans för ägg kommer något senare medan allergi för fisk och nötter ofta kvarstår upp i vuxenåldern.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hem”. matochpsyke.se. http://matochpsyke.se. Läst 1 september 2015. 
  2. ^ Ulf Bengtsson & Nils E Eriksson (red) Förrädisk föda. Andra reviderade upplagan, AstraZeneca, 2003
  3. ^ SOU 1989:62: Statens offentliga utredning om alternativmedicin. ISBN 91-38-10391-5.
  4. ^ Magnus Forslin: IgG-test av livsmedelsintolerans - kan det vara något?. Dietistaktuellt nr 4, 2009, s16 16

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]