Mathilda Bergström

Från Wikipedia
Mathilda Bergström
Född24 februari 1845 (alternativt 1841)
Stockholm
Död15 oktober 1901
Stockholm
MakeOtto Bergström

Mathilda Maria Charlotta Bergström, född Wisell 24 februari 1845 i Stockholm[1] (eller 1841[2]), död 15 oktober 1901 i Stockholm[3], var en svensk skådespelerska.

Bergström debuterade år 1860, vid bara 16 års ålder, som Elin i Henrik Ibsens Fru Inger till Östråt hos teaterdirektören Fredrik Smitt.[4] Hon var därefter engagerad vid olika ambulerande sällskap i Sverige och Finland 1860–1873. Åren 1873–1880 var hon vid Mindre teatern[förtydliga] i Stockholm, där hon spelade i både tal- och sångpjäser. Mellan 1880 och 1889 var hon vid Södra teatern, Nya teatern och Vasateatern. Bergström engagerades 1889 vid Svenska Teatern i Helsingfors, där hon stannade till 1893. Därefter var hon åter vid Vasateatern 1893–1895 och vid Södra teatern från 1896.[1]

Bland hennes roller kan nämnas Fanchon, Esmeralda, Séraphine, Prins Rafael i Prinsessan af Trebizonde, Fragoletto i Frihetsbröderna, Gabrielle i Hundra jungfrur, Césarine i Theblomma, Bibletto i Tjufskyttarne, Rosalinda i Läderlappen och drottningen i Sjökadetten.[1] Hon var också en framstående kuplettsångare.[4]

Hon var gift med skådespelaren Otto Bergström (1839–1903).[2]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1869 Fina Syfröknarna
Anton Bittner
Mindre teatern
1876 Mamsell Bohm Nerkingarne
Axel Anrep
Mindre teatern[5]
Jorden runt på åttio dagar
Adolphe d'Ennery
Djurgårdsteatern[6]
Änkegrevinnan Danicheff Familjen Danicheff
Pierre Newsky
Mindre teatern[7]
Fatiniza Fatiniza
Franz von Suppé, Friedrich Zell och Richard Genée
Mindre teatern[8]
1878 Diane de Chateau-Lansac Lille hertigen
Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Mindre teatern[9]
1879 Maria Francisca Sjökadetten
Richard Genée och Camillo Walzel
Mindre teatern
Diana Orfeus i underjorden
Jacques Offenbach, Hector Crémieux och Ludovic Halévy
Mindre teatern
1881 Madame de Quimper-Karadec Pariserliv
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Mindre teatern[10]
1882 Therese Gipsfiguren
Th Taube
Mindre teatern[11]
1887 Abbedissan Amors gengångare
Louis Varney, Jules Prével och Armand Liorat
Vasateatern[12]
1889 Petronella Boccaccio
Franz von Suppé, Camillo Walzel och Richard Genée
Vasateatern[13]
Drottning Milda Riddar Blåskägg
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Vasateatern[14]
Lilla Putte
Alfred Hennequin
Vasateatern[15]
1893 Albertina Koch Amors droska
Rudolf Kneisel och Hermann Hirschel
Vasateatern[16]
1894 Fru Winter En séance vid Saltsjöbaden
Harald Leipziger
Vasateatern[17]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Mathilda Maria Bergström i Adolf Lindgren och Nils Personne, Svenskt porträttgalleri (1897), volym XXI. Tonkonstnärer och sceniska artister
  2. ^ [a b] Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  3. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  4. ^ [a b] Lördagsqvällens jul- och teater-kalender, första årgången. Helsingfors. 1891. sid. 18-19. http://books.google.com/books?id=Y7EOAAAAYAAJ&source=gbs_navlinks_s 
  5. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 25 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-25/3398/2. Läst 11 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-07-13/3511/2. Läst 14 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teater och musik: Familjen Danicheff”. Dagens Nyheter: s. 2. 23 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-23/3598/2. Läst 16 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teater och musik: Fatiniza”. Dagens Nyheter: s. 2. 16 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-16/3619/2. Läst 17 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 25 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-25/5118/3. Läst 4 januari 2021. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 december 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-12-31/5175/3. Läst 4 januari 2021. 
  12. ^ ”Amors gengångare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15066&pos=20. Läst 5 juli 2015. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 januari 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-01-24/7323/3. Läst 28 juli 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 februari 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-02-27/7352b/3. Läst 29 juli 2015. 
  15. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 14 februari 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-02-14/7341/2. Läst 28 juli 2015. 
  16. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 9 september 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-09-09/8727A/3. Läst 5 mars 2016. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 25 april 1894. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1894-04-25/8915a/3. Läst 5 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]