Maurice Merleau-Ponty

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Maurice Merleau-Ponty
Maurice Merleau-Ponty.jpg
Född14 mars 1908
Rochefort-sur-Mer
Död3 maj 1961 (53 år)
Paris
Andra namnMaurice Jean Jacques Merleau-Ponty
RegionVästerländsk filosofi
SkolaFenomenologiexistentiell fenomenologivästerländsk marxism
IntressenPsykologikroppsligt förankrad kognitionmetafysikgestaltteoriepistemologi
IdéerMetanarrativholism
InfluenserBachelard · Beauvoir · Bergson · Brunschvicg · Coghill · Chardin · Darwin · Descartes · Driesch · Fink · Freud · Gesell · Hegel · Heidegger · Heraclitus · Husserl · Kant · Klein · Koffka · Köhler · Kojève · Lacan · Lévi-Strauss · Malebranche · Marcel · Marx · Mounier · Nietzsche · Piaget · Plotinus · Proust · Sartre · Saussure · Scheler · Schelling · Schilder · Tinbergen · Uexküll · Weber · Whitehead
InflueratAhmed · Abram · Barbaras · Bourdieu · Butler · Castoriadis · Clark · Crowther · Danto · Deleuze · Diprose · Dreyfus · Edie · El-Bizri · Foucault · Gallagher · Giorgi · Guenther · Harman · Henry · Hillman · Ihde · Irigaray · Johnson · Kompridis · Lacan · Laplanche · Lawlor · Lefort · Manha · McClamrock · Polanyi · Ricoeur · Sartre · Schillebeeckx · Simondon · Thảo · Thompson · Varela · Vesely · Virilio · Young · Zahavi

Maurice Merleau-Ponty, född 14 mars 1908 i Rochefort-sur-Mer, död 3 maj 1961 i Paris, var en fransk fenomenologiskt inriktad filosof som bland annat influerades av Edmund Husserl och Martin Heidegger. Han intresserade sig särskilt för sambandet mellan kunskap och kropp, och en del av hans ståndpunkter beträffande kroppen sammanfattas i påståendet "Vi är våra kroppar", som kan tolkas i polemik mot utsagan "Vi har våra kroppar".[1] Huvudverket Phénoménologie de la perception (1945) ägnades till stor del åt dylika resonemang. Tillsammans med Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir grundade Merleau-Ponty tidskriften Les Temps modernes.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Merleau-Ponty studerade vid École Normale Supérieure i Paris där han blev vän med Jean-Paul Sartre. Under 1930-talet studerade Merleau-Ponty gestaltpsykologi såväl som fenomenologi. Under andra världskriget tjänstgjorde han som löjtnant i franska armén och senare i motståndsrörelsen.

Mindre känt är Merleau-Pontys kommunistiska engagemang. Detta märks till exempel i boken Humanisme et terreur, essai sur le problème communiste (1947), vilken bland annat utgör ett rasande angrepp på Arthur Koestlers berömda roman Natt klockan tolv på dagen. I boken försvarar Merleau-Ponty stalinismen i Sovjetunionen, inklusive Molotov-Ribbentroppakten.[2] När han sedan distanserade sig från kommunismen, ledde detta till en brytning med Sartre och Simone de Beauvoir[3]

Sin första avhandling presenterade Merleau-Ponty 1938 med titeln Beteendets struktur (La structure du comportement), en undersökning av beteende utifrån en fenomenologisk och gestaltpsykologisk ståndpunkt. År 1945 lade han fram sin andra avhandling, Perceptionens fenomenologi (Phénoménologie de la perception). Han var också med om att grunda Les Temps Modernes tillsammans med bland andra Sartre. Vid sin död 1961 var han professor i filosofi vid Collège de France i Paris.

Filosofisk teori[redigera | redigera wikitext]

Viktigt i Merleau-Pontys tänkande är den levda kroppen vilket är ett försök att lämna objekt-subjekt-dikotomin. Ett av Merleau-Ponty ofta anfört exempel på problematiken med objekt-subjekt är den blindes käpp. Käppen är inte blott och bart ett objekt för den blinde utan en förlängning av hans kropp, en utvidgad kroppslighet; samma sak med en cykel, en bil, en stol. Tingens enhet med kroppen sedimenteras i kroppen.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1942 – La Structure du comportement
  • 1945 – Phénoménologie de la perception, svensk översättning: Kroppens fenomenologi (Phénoménologie de la perception – Le corps)
  • 1947 – Humanisme et terreur
  • 1947 – L’Union de l’âme et du corps, chez Malebranche, Biran et Bergson
  • 1948 – Sens et non-sens
  • 1953 – Éloge de la philosophie, svensk översättning: Lovtal till filosofin
  • 1955 – Les Aventures de la dialectique
  • 1960 – Signes
  • 1960 – L'Œil et l'Esprit
  • 1964 – Le Visible et l’invisible
  • 1968 – Résumé de cours (1952–1960)
  • 1969 – La Prose du monde
  • 2010 – Œuvres
  • 2011 – Le monde sensible et le monde de l'expression: cours au Collège de France: notes, 1953
  • 2013 – Recherches sur l'usage littéraire du langage: cours au Collège de France: notes, 1953
  • 2016 – Entretiens avec Georges Charbonnier et autres dialogues, 1946–1959

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Koestler, A. (1954) Den osynliga skriften. Albert Bonniers förlag: Stockholm.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]