Max Pemberton

Från Wikipedia
Max Pemberton
Född19 juni 1863[1][2][3]
Paddington, Storbritannien
Död22 februari 1950[1][2][3] (86 år)
London
BegravdSt Mary's Catholic Cemetery
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidGonville and Caius College
St Albans School
SysselsättningFörfattare[4], biograf
Utmärkelser
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Sir Max Pemberton, född 19 juni 1863 i Paddington i London, död 22 februari 1950 i London, var en brittisk romanförfattare. Huvudsakligen skrev han äventyrs- och detektivromaner.

Pemberton var utbildad vid St Albans School, Merchant Taylors' School och Caius College, Cambridge. Han gav ut magasinet Chums, och Cassell's Magazine från 1896 till 1906, i vilka han publicerade tidiga verk av bland andra Austin Freeman, Clifford Ashdown, William Le Queux och Bertram Fletcher Robinson.

Hans mest kända verk The Iron Pirate blev en bästsäljare i början på 1890-talet, och han blev en produktiv heltidsförfattare. Det var en historia om ett stort bensindrivet fartyg av järn som utmanövrerade och terroriserade världens flottor på Atlanten. Den följdes av Captain Black (1911).

Pemberton grundade London School of Journalism, 1920 och adlades.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Kapten Black (översättning Mauritz Boheman, Skoglund, 1895) (The Iron Pirate)
  • Den ointagliga staden (översättning Emilie Kullman, Skoglund, 1896)
  • Den gyllene pansarkryssaren (okänd översättare, Antikvariska bokhandeln, 1897)
  • Den vita drottningen (översättning Mauritz Boheman, 1897)
  • Spionen i Kronstadt (översättning Emilie Kullman, Skoglund, 1899) (filmatiserad 1911 som Spionen)
  • De hvita husarerna (översättning Ellen Wester, Björcks antikvariat, 1899)
  • Kärlek och krig (översättning Emilie Kullman, Skoglund, 1900)
  • En kvinnlig rysk spion (anonym översättning?, Hansen, 1900). Ny uppl. 1905 med titeln Den ryska spionen
  • Roy den fågelfrie (översättning Karl Benzon, Skoglund, 1901)
  • Nattens riddare (anonym översättning, Helsingborg, 1901) [trol. ur Hvar 8 dag]
  • Furstinnan Tekla (översättning Hanny Flygare, Hey'l, 1902) (The footsteps of a throne)
  • Huset under hafvet (okänd översättare, 1902)
  • Guld: berättelsen om en man och hans pengar (anonym översättning, Adolf Bonnier, 1904)
  • De hundra dagarna (översättning Emilie Kullman, Skoglund, 1906)
  • Diamantskeppet (anonym översättning?, Stockholms-Tidningen, 1907)
  • Ur en juvelerares dagbok eller sällsamma berättelser om juveler och människor (okänd översättare, Norden, 1909)
  • I kampen mot anarkister (okänd översättare, Chelius, 1910)
  • Spionen från Kronstadt (översättning Göte Bjurman, Holmquist, 1911)
  • Lady Evelyn (översättning M. Isberg, Nordiska förlaget, 1911) (The Lady Evelyn)
  • Ett sällsamt giftermål (översättning Ernst Grafström, Holmquist, 1912)
  • Vad kvinnan vill (översättning Ernst Grafström, Holmquist, 1913)
  • Spionen i Kronstadt (översättning E. L., Västra Sverige, 1914)
  • Huset under hafvet (översättning Ester Dahlström, Holmquist, 1914)
  • Sångerskans förbindelse (översättning Eva Wahlenberg, Nordiska förlaget, 1915)
  • Den blodröda dimman (okänd översättare, Zetterlund, 1930)
  • De hundra dagarna (översättning Emilie Kullman, B. Wahlström, 1937)
  • Spionen i Kronstadt (översättning Josef Almqvist, B. Wahlström, 1940)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Max Pemberton, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, Max Pemberton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]