Maximilian Franz Thiel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Maximilian Franz Thiel
Max Thiel.jpg
Född12 januari 1865[1][2]
München[2]
Död16 maj 1939[1][2] (74 år)
Hamburg[2]
BegravdLomma gamla kapellkyrkogård[3]
SysselsättningAffärsman
ArbetsgivareHernsheim & Co
Redigera Wikidata
Anställda vid Hernsheim & Co., ca 1890.

Maximilian Franz Thiel, ofta kallad Max Thiel, född 12 januari 1865 i München i Kungariket Bayern, död 16 maj 1939 i Hamburg i Tyskland[4], var en tysk handelsagent som arbetade för Hernsheim & Co i Tyska Nya Guinea. Han var chef för Stillahavsområdet i det tyska företaget[5]. Hans mor var syster till bröderna Eduard och Franz Hernsheim[6], grundarna av Hernsheim & Co. År 1884 bodde han på Jaluit, Marshallöarna[7], samtidigt som Franz Hernsheim var där[8]. 1885/86[9][10] kom han till Tyska Nya Guinea och bosatte sig i Matupi i Rabaul, Niu Briten i Bismarckarkipelagen där också Eduard Hernsheim bodde[10][9][6]. Här var han såväl chef som delägare i Hernsheim & Co. Under denna tid var han också norsk konsul i Tyska Nya Guinea[11].

Etnografiska samlingar[redigera | redigera wikitext]

En viktig del av verksamheten för Thiel och Hernsheim & Co var etnografiska samlingar. Han insåg snart att det fanns mycket pengar i etnografica och att det var läta att sälja denna typ av samlingar till resenärer i regionen och till museer i Europa. Han lagrade samlingar i sitt hus på Matupi men de var ofta dåligt märkta och saknade korrekt kategorisering, ursprungsort, folkgrupp etc[5]. År 1902 anställde Thiel Franz Hellwig, en tidigare anställd vid Deutsche Handels- und Plantagengesellschaft som hjälp i insamlandet. Hellwig hade bott länge i regionen och hade förvärvat en stor samling som var till salu[5].

Det finns samlingar från Thiel i många museer i USA och Europa samt även i Sverige. Samtidigt som han var på Jaluit 1884 kom Hjalmar Stolpe dit i samband med Vanadis världsomsegling. Under tiden på Matupi träffade han Erik Nyman och Birger Mörner[11].

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Friedrich Thiel och Rosette Albertine Thiel, född Hernsheim, samt systerson till Eduard och Franz Hernsheim. En bror var Carl Ludwig Thiel[4][6].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Pressemappe 20. Jahrhundert, omnämnd som: Thiel, Max, mapp-ID på Pressemappe 20. Jahrhundert: pe/033166co/010690, läst: 13 juni 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] geni.com, Geni.com profil-ID: 6000000051949854886, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gravar.se, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] ”Maximilian Franz Thiel”. geni_family_tree. https://www.geni.com/people/Maximilian-Thiel/6000000051949854886. Läst 29 september 2019. 
  5. ^ [a b c] Buschmann, Rainer (2000). Exploring Tensions in Material Culture: commercialising ethnography in German New Guinea, 1870-1904. , in Hunting the Gatherers: ethnographic collectors, agents and agency in Melanesia, 1870s-1930s. sid. 66. ISBN 1-57181-811-1 
  6. ^ [a b c] Epstein, A. L. (1992). In the midst of life: affect and ideation in the world of the Tolai. Berkeley: University of California Press. sid. 35. ISBN 0-520-07562-5 
  7. ^ Nhat (1884). Auszug aus dem Tagebuch vom Jahr 1884 des Beamten Naht der Firma Hernsheim & Co auf der Insel Jaluit, die grösste der Marshallinseln, D.n:r 2890/1939, Ö.H 105/1, i Sjöhistoriska museets arkiv, Stockholm. 
  8. ^ Hernsheim, Eduard (1983). South sea merchant; edited and translated by Peter Sack and Dymphna Clark. Boroko, Institute of Papua New Guinea Studies. sid. 38,43, 98 
  9. ^ [a b] Maaz, Klaus (2018). A Navigator´s Weather Charm from the Kaniet Islands. In Tribal Art Magazine, no 89. pp. 122–127.. sid. 122-127. https://mag.tribalartmagazine.com/T89ENtop 
  10. ^ [a b] Konsul Thiel 70 Jahre alt, Hamburg Tageblatt, 11 januari. 1935. http://webopac.hwwa.de/PresseMappe20Bookmark/PM20bm.cfm?i=Thiel,%20Max%201865-1939&mid=P033166&dn=1&pg=1 
  11. ^ [a b] Regius, Helena (1999). 'Our ethnological troops in the field' Swedes and museum collecting in Melanesia circa 1900. In Craig, Barry, Kernot, B & Anderson, Christopher (red.) Art and performance in Oceania. sid. 236. ISBN 0-8248-2283-8. https://books.google.se/books?id=2iZcCGarLEcC