Mebrure Gönenç

De första arton kvinnorna i det turkiska parlamentet efter valet 1935, sedan kvinnlig rösträtt och valbarhet införts. Översta raden från vänster till höger: Mebrure Gönenç, Hatı Çırpan, Türkan Örs Baştuğ, Sabiha Gökçül Erbay, Şekibe İnsel och Hatice Özgener; mellersta raden: Huriye Baha Öniz, Fatma Şakir Memik, Nakiye Elgün, Fakihe Öymen, Benal Nevzat İştar Arıman och Ferruh Güpgüp; nedre raden: Bahire Bediş Morova Aydilek, Mihri Pektaş, Meliha Ulaş, Fatma Esma Nayman, Hatice Sabiha Görkey och Seniha Nafız Hızal.

Mebrure Gönenç, född 1900, död 6 december 1981, var en turkisk politiker, en av de första arton kvinnor att väljas till det turkiska parlamentet 1935 efter införandet av kvinnlig rösträtt och valbarhet föregående år.

Biografi

Mebrure Gönenç var dotter till İbrahim, en sekreterare hos sultan Abd ül-Hamid II. Hon tog examen från en amerikansk flickskola 1919, och arbetade som lärare i engelska och vetenskap vid en amerikansk flickskola i Gedikpaşa. Hon gifte sig 1927 med läkaren Ahmet Remzi, med vilken hon fick två barn.

Mebrure Gönenç valdes till det lokala parlamentet i Adana när kommunal rösträtt och valbarhet för kvinnor infördes, och till det nationella parlamentet när nationell rösträtt och valbarhet för kvinnor infördes 1934. Hon medverkade vid den internationella kvinnokongressen i Istanbul 1935. Som parlamentsledamot engagerade sig Mebrure Gönenç främst i de lokala frågorna för sitt valdistrikt, och rapporterade att byborna måste upplysas, skolorna behövde lärare, alkoholismen måste motarbetas, kvinnorna borde bli aktiva i samhället och de antika källorna borde utvecklas och öppnas för turism. Hon tjänstgjorde i departementet för offentligt arbete under sin mandatperiod. Hon behöll sin plats till 1946.