Basinkomst

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Medborgarlön)
Hoppa till: navigering, sök

För nationell fördjupning se: Basinkomst i Brasilien, Basinkomst i Kanada, Basinkomst i Storbritannien, Basinkomst i Turkiet, Basinkomst i Indien, Basinkomst i Japan, Basinkomst i Mellanöstern, Basinkomst i Nederländerna, Basinkomst i Norden, Basinkomst i Schweiz och Basinkomst i Tyskland.

Basinkomst (på engelska basic income), även kallat medborgarlön, är i sin typiska form en regelbundet utbetalad summa pengar, från staten till samtliga medborgare (eller invånare) i landet. Medborgarna, eller invånarna, får penningsumman helt ovillkorligt och det är en "lika till alla"-princip som gäller (d.v.s. lika till alla vuxna eller åtminstone alla vuxna i arbetsför ålder). Basinkomst är i denna typiska form ett förslag på ett nytt välfärdssystem där alla ges ekonomisk grundtrygghet utan byråkrati och kontroll.[1] Debatten om basinkomst, liksom det besläktade systemet negativ inkomstskatt, är levande i många länder. Det finns också en akademisk diskussion om förslaget och fem av mottagarna av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne har uttalat stöd för idén.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Paul Lafargue 1871, kritiker av arbetslinjen
Thomas Paine, tidig förespråkare av basinkomst
Philippe Van Parijs, modern förespråkare av basinkomst

Den äldre historien[redigera | redigera wikitext]

Tidiga tänkare som berört tanken var Aristoteles, Thomas More och Juan Luis Vives. Det första konkreta förslaget på basinkomst, inklusive finansiering, stod Thomas Paine för i boken Agrarian Justice (1796). I Paines variant så finansierades basinkomsten som skulle utgå i form av en klumpsumma i samband med myndighetsdagen av en skatt på arv. Enligt Paine var det orättvist att vissa föddes rika (med tillgång till bördiga marker som de fick i arv), medan andra föddes fattiga.

1920-1980[redigera | redigera wikitext]

Under mellankrigstiden förekom en debatt om basinkomst i Storbritannien och i viss mån övriga anglosaxiska länder, vilket utförligt har dokumenterats av historikern Valter Van Trier i boken Every One A King. Framträdande under 1920- och 30-talet var bland andra Major C. H. Douglas, som grundade den så kallade social credit-rörelsen. Därefter dröjde det dock ända till 1960-talet innan en omfattande debatt kom igång igen. Denna startade i USA, som då var upptaget med att bekämpa fattigdomen i det egna landet. Debatten engagerade även många ekonomer. Kulmen kom när James Tobin, Paul Samuelson, John Kenneth Galbraith och 1200 andra ekonomer i ett dokument till USA:s kongress där föreslog en variant av medborgarlön. Främst var det dock det besläktade systemet negativ inkomstskatt som diskussionen gällde.

1980-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Sedan början av 1980-talet har navet för den akademiska debatten om medborgarlön varit de konferenser som anordnats av BIEN, Basic Income Earth Network, tidigare Basic Income European Network. En av de mest drivande i BIEN har genom åren varit den belgiske filosofen Philippe Van Parijs som skrivit flera böcker, bland annat Real Freedom for All. What (if Anything) can Justify Capitalism? (1995). Vid sidan om BIEN har det även uppkommit en rad nationella nätverk och organisationer de senaste decennierna. I USA finns USBIG, vilken liksom BIEN anordnar regelbundna konferenser.[källa behövs] Under 2000-talet och 2010-talet har debatten stegvis breddats till fler länder, förutom att den också stärkts i Europa och andra länder med utvecklad välfärdsstat. Ett antal större och mindre pilotprojekt har också genomförts, bland annat i Namibia och Indien. I Brasilien har regeringen fortsatt att satsa på Bolsa Familia, ett fattigdomsprogram med starka inslag av basinkomst, och i Iran har regeringen ersatt bränslesubventioner med basinkomst. Enligt planen ska Schweiz folkomrösta om basinkomst 2016.

Exempel på basinkomst[redigera | redigera wikitext]

Genom Alaskas Permanenta Fond får alla vuxna medborgare i Alaska en låg och regelbunden basinkomst, vars nivå dock varierar. I Sverige brukar barnbidraget, studiebidraget, garantipensionen och konstnärslönen ses som basinkomstliknande. Liknande system finns i många länder. I Brasilien pågår lokala försök med basinkomst, med villkoret att barnen går i skolan. Ett annat exempel är byn Otjivero, omkring 10 mil öster om huvudstaden Windhoek i Namibia, där ett basinkomstprojekt pågår sedan januari 2008.[3]

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

I de flesta fall är grundtanken att en stor del av finansieringen klaras genom att merparten av dagens bidrag och socialförsäkringar slås ihop, och/eller bantas, för att istället ersättas av en ovillkorlig basinkomst. I många modeller använder man sig dessutom av höjd inkomstskatt och/eller höjd moms. Andra förslag är landskatt, utsläppsrätter, tobinskatt, miljö- och energiskatter, demurrage och penningreform.[4]

Debatten[redigera | redigera wikitext]

I debatten förekommer en mängd olika argument för (en nationell) basinkomst. Skäl som anges för är bland annat mindre byråkrati, mindre tröskeleffekter och mer genomskinlighet. Systemet antas ge incitament till arbetsdelning, men också underlätta för småföretagare och ideellt arbete. Dessutom antas basinkomst bidra till demokratins och kulturlivets vitalisering och en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.

Basinkomst anses vidare kunna minska problemen med fattigdom, utanförskap, ohälsa, kriminalitet, barnarbete och prostitution, särskilt i regioner där dessa problem är stora.[5] I den svenska debatten har det också framhållits som viktigt att socialbidraget, som kritiserats för att vara stigmatiserande, skulle kunna tas bort om basinkomst införs.[6]

Kritikerna betonar att basinkomst kräver en hög skatt, att många sannolikt skulle sluta att arbeta, samt att det i vilket fall som helst är omoraliskt att få pengar utan motprestation. Kritik kommer också från vissa feminister och vänsterdebattörer, som befarar att basinkomst förstärker ojämlikheten mellan könen. Feminister som går emot strömmen och förordar basinkomst är bland andra Carole Pateman och Nancy Fraser.[7] En vanlig kritik, särskilt från socialdemokrater och borgerliga debattörer, är också att basinkomst bryter mot den så kallade arbetslinjen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.basicincome.org/bien/aboutbasicincome.html#faq FAQ om basinkomst.
  2. ^ Jansson, Per, 2003. Den huvudlösa idén. Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt. Lund: Arkiv förlag
  3. ^ http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,642310,00.html Artikel i Spiegel, 10 augusti 2009
  4. ^ The Grip of Death: A Study of Modern Money, Debt Slavery and Destructive Economics, Rowbotham, Michael, Jon Carpenter Publishing (1998)
  5. ^ Standing, Guy & Samson, Michael, A basic income grant for South Africa (2003)
  6. ^ Karin Högstedt (V) och Bo Frank (M) skrev en gemensam artikeln på DN Debatt om medborgarlön, 2000-01-11, http://hem.passagen.se/setsidor/debatt/artiklar_tidigare.htm
  7. ^ Feminist Arguments in Favor of Welfare and Basic Income in Denmark, Christensen, Erik, Paper presented at the 9th International Congress on Basic Income, Geneva September 12Th –14Th 2002.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Adler-Karlsson, Gunnar, „Towards a world citizen income“, 4p., Paper presented at the 3rd BIEN Conference: Florence, 19-20 Sept. 1990
  • Brittan, Samuel. 1995. Capitalism with a Human Face, Aldershot: Edward Elgar.
  • Christensen, Erik. "Citizen's Income as a Heretical Political Discourse: The Danish Debate about Basic Income", in Inclusion and Exclusion: Unemployment and Non-Standard Employment in Europe (Jens Lind & Iver Hornemann Møller eds.), Aldershot (UK): Ashgate, 1999, 13-34.
  • de Roo, Alexander (ed.). 1987. The guaranteed basic income and the future of Social Security (Part two). GRAEL, Rainbowgroup, European Parliament, Brussels, 11-12 June 1987, 78 p.
  • Duchâtelet, Roland An economic model for Europe based on consumption financing on the tax side and the basic income principle on the redistribution side, paper presented at the 5th BIEN Congress (London, September 8–10, 1994), 7 p.
  • Ekstrand, Lasse. 1995. Den befriade tiden. Om arbete och medborgarlön. Korpen.
  • Ekstrand, Lasse. 1996. Arbetets död och medborgarlön. En essä om det goda livet. Korpen
  • Fitzpatrick, Tony. 1999. Freedom and Security. An Introduction to the Basic Income Debate. London: Macmillan (http://www.macpress.com) & New York: St Martin's Press, 234p., £ 45.00, ISBN 0-333-72194-2.
  • Jansson, Per, 2003. Den huvudlösa idén. Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt. Lund: Arkiv förlag.
  • MEADE, James E. 1995. Full Employment Regained? An Agathotopian Dream. University of Cambridge, Department of Applied Economics, Occasional Papers 61, Cambridge: Cambridge University Press, 94p.
  • Parker, Hermione. 1989. Instead of the Dole. London: Routledge & Kegan Paul, 1989, 384p., £22.95 (paperback), £40 (hardcover).
  • Van Parijs, Philippe (ed.). 1992. Arguing for Basic Income: Ethical Foundations for a Radical Reform. London: Verso (6 Meard Street, GB-London W1V 3HR), 288 p., £12.95 (in paperback), ISBN 0-86091-586-7.
  • Van Parijs, Philippe. Real Freedom for All. What (if anything) Can Justify Capitalism?, Oxford, Clarendon Press ("Oxford Political Theory"), 1995, xii + 336p, ISBN 0-19-827905-1, £ 25 (hardback).
  • White, Stuart, Reciprocity Arguments for Basic Income, paper presented at BIEN'S 6th Congress, Vienna, 12-14 September 1996.
  • Widerquist, Karl. 1999. „Reciprocity and the Guaranteed Income, Politics and Society 33 (3), September 1999.

Externa sidor[redigera | redigera wikitext]