Medicinsk cannabis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Medicinsk cannabis refererar till användandet av cannabis eller extrakt från denna växt som medicin utskrivet av en läkare, vilket även inkluderar THC i syntetisk form och cannabinoider. Cannabisplantan har en lång historia som medicinalväxt och kan spåras till år 2737 f.Kr.[1]

De effekter hos cannabis som använts i medicinska sammanhang är framför allt att lindring av illamående och kräkningar, aptitökning hos patienter som genomgår cellgiftbehandling eller som är sjuka i AIDS, sänkt tryck i ögonen hos glaukom-patienter samt generell smärtlindring.[2][3][4]

Juridisk status för medicinsk cannabis[redigera | redigera wikitext]

Medicinskt användande av cannabis eller preparat som innehåller THC som aktiv substans är legaliserat i Kanada, Belgien, Australien, Nederländerna, Storbritannien, Spanien, Israel, Finland och vissa stater i USA (rökning av växtdelar är olagligt enligt federal lag). Användandet kräver ett recept och distribution sköts oftast inom ett ramverk som definieras av lokala lagar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns endast ett godkänt läkemedel innehållande cannabis. Läkemedlet marknadsförs som Sativex och intas som en munspray, inte genom rökning. Det får ordineras av läkare för behandling för att lindra symtom hos patienter med måttlig till allvarlig spasticitet orsakad av multipel skleros (MS), och som inte har svarat till­freds­ställande på annan medicinering mot spasticitet. Ordinationen förutsätter således att andra mediciner redan har prövats och att de har inte gett önskad effekt. Den dos som patienten får enligt ordninationen är så låg att patienten inte ska uppleva någon ruseffekt men indrig eller måttlig yrsel rapporteras ofta under de första veckorna. [5]

För att få marknadsföras som ett läkemedel i Sverige måste en ansökan inlämnas till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket granskar den vetenskapliga dokumentationen (som kan omfatta stora mängder dokument) och avgör om produkten uppfyller lagstiftningens krav på ändamålsenlighet, effektivitet, säkerhet (vad gäller biverkningar) och kvalitet. Det finns av internationella organisationer antagna riktlinjer, som i praktiken fungerar som i det närmaste tvingande regelverk, för hur forskningen skall ha bedrivits (GCP) för att godkännas som ett vetenskapligt underlag och hur tillverkningen skall kvalitetssäkras (GMP).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mohamed Ben Amar (2006). ”Cannabinoids in medicine: A review of their therapeutic potential”. Journal of Ethnopharmacology 105 (1–2): ss. 1–25. doi:10.1016/j.jep.2006.02.001. PMID 16540272. http://www.doctordeluca.com/Library/WOD/WPS3-MedMj/CannabinoidsMedMetaAnalysis06.pdf. Läst 8 april 2010. 
  2. ^ Aggarwal SK, Carter GT, Sullivan MD, ZumBrunnen C, Morrill R, Mayer JD (2009). ”Medicinal use of cannabis in the United States: historical perspectives, current trends, and future directions”. J Opioid Manag 5 (3): ss. 153–68. PMID 19662925. http://students.washington.edu/sunila/JOM_5-3-03.pdf. 
  3. ^ ”Microsoft Word - Abstractbook.doc” (PDF). http://www.cannabis-med.org/meeting/Cologne2009/reader.pdf. Läst 14 november 2009. 
  4. ^ Marijuana and medicine: assessing the science base. Washington, D.C: National Academy Press. 1999. sid. 13. ISBN 978-0-309-07155-0 
  5. ^ Sativex, FASS-Allmänhet