Medium (parapsykologi)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om medium.
För andra betydelser, se Medium (olika betydelser).

Ett medium kan vara en person som sägs ha paranormala förmågor eller kunna framkalla parapsykologiska fenomen.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Medium är från 1580-talet, ett mellanläge i kvalitet eller grad från latinets medium i mitten, mitt, centrum, intervall, Också använt som det adjektiva, neutrumet, medius (se adjektivet medial) i betydelsen mellanliggande organ, kanal för kommunikation från 1500-talet. I betydelsen person som förmedlar andliga meddelanden har hittats i dokument från 1853, i bemärkelsen substans genom vilken något leds. [1]. I svenska språket har det funnits sedan 1862 i parapsykologiska sammanhang med innebörden att personen utgör mellanled i en kommunikationskedja.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ordet medium började användas inom spiritismen avseende någon som sägs kunna få kontakt med en andevärld (som förmedlare), se spiritistiskt medium. Under 1900-talet har dock ordet kommit att få en bredare betydelse och betecknar en person som påstås ha även andra paranormala förmågor [3] eller som kan framkalla parapsykiska fenomen (SAOL).

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Exempel på medier i parapsykologisk bemärkelse är pseudonymen Kjell Folkeson[4], Olle Jönsson[5] och Uri Geller[6] . Hit hör även personer som anses ha andlig känslighet (synska) för framtid och hemligheter, med eller utan hjälpmedel såsom till exempel kort.

Personer som anses ha profetisk eller underverkande förmåga i judeo-kristna religioner kallas dock inte medier.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Etymonline, uppslagsord medium
  2. ^ Nationalencyklopedins ordbok. Språkdata, Göteborg, och bokförlaget Bra böcker AB. 1996. ISBN 91-7119-968-3 
  3. ^ Birger Qvarnström (1959). Parapsykologi. Stockholm: Natur & Kultur 
  4. ^ Harald Schiller (1935). Fallet Folkeson. Stockholm: Åhlen & Åkerlund 
  5. ^ Olle Holmberg (1968). Den osannolika verkligheten. Stockholm: Bonniers 
  6. ^ Martin Johnson (1980). Parapsykologi. Uddevalla: Zindermans