Megachile campanulae

Från Wikipedia
Megachile campanulae
Megachile campanulae, hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
ArtMegachile campanulae
Vetenskapligt namn
§ Megachile campanulae
Auktor(Robertson, 1903)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Megachile campanulae är en art av bin som först beskrevs av den amerikanske entomologen Charles Robertson 1903.[1]

Megachile campanulae ingår i släktet tapetserarbin (Megachile) och familjen buksamlarbin.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Arten är ett långtungat bi[4] med svart grundfärg. Huvud och mellankropp har blek, ganska tunn behåring. Vingarna är genomskinliga på den inre delen (hos hanarna svagt färgade) men blir mera rökfärgade mot spetsen. Ribborna är svartbruna. Tergit 1 (första segmentet på bakkroppens ovansida) har hos honan tunn, blek behåring, hos hanen tätare och mera rent vit. Tergiterna 2 till 4 (2 till 5 hos hanen) har djupa fåror längs bakkanterna, fyllda med vit behåring. Honan har tergit 5 mer eller mindre naken, men tergit 6 helt täckt av bleka hår. Hos hanen är tergit 6 vertikal och vithårig. Tergit 7 hos hanen är inböjd under kroppen. På buken har honan kraftig, blekgul behåring som mot bakänden har mörka spetsar; bukpälsen används för insamling av pollen. Honan har en kroppslängd på 10 till 11 mm, hanen på 8 till 9 mm.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Megachile campanulae, som är aktiv mellan maj och september[5], är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, som oleanderväxter, korgblommiga växter, klockväxter, ärtväxter, kransblommiga växter och vattenhyacintväxter.[6] Arten är ett solitärt bi som förfärdigar larvbon av småstenar som den fogar samman med planthartser och gyttja.[7] Man har kunnat konstatera att arten även börjat använda polyuretanbaserat byggspackel som bomaterial[8]. Då den är en viktig pollinatör förekommer det att jordbrukare sätter upp konstgjorda bon av trä- eller papprör nära fält som behöver pollineras.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar östra Nordamerika från Ontario i Kanada[8] över New England till Florida i USA, och med västgräns från Minnesota över Nebraska till Texas.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  2. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/megachile+campanulae/match/1. Läst 18 november 2015. 
  3. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Theodore, Mitchell (1962), "Bees of the Eastern United States" sid 1
  5. ^ [a b c] Theodore, Mitchell (1962), "Bees of the Eastern United States" sid 178–180
  6. ^ Megachile campanulae (Robertson, 1903)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+campanulae. Läst 22 november 2015. 
  7. ^ [a b] Sheffield, Cory S.; Ratti, Claudia; Packer; Griswold, Terry (29 november 2011). ”Leafcutter and Mason Bees of the Genus Megachile Latreille (Hymenoptera: Megachilidae) in Canada and Alaska”. Canadian Journal of Arthropod Identification (York University). doi:10.3752/cjai.2011.18. ISSN 1911-2173. http://www.biology.ualberta.ca/bsc/ejournal/srpg_18/introduction.html. Läst 22 november 2015. 
  8. ^ [a b] MacIvor, J Scott; Moore, Andrew E. (31 december 2013). ”Bees collect polyurethane and polyethylene plastics as novel nest materials.” (PDF, 5,90 MB). Ecosphere 4 (12). doi:10.1890/ES13-00308.1. https://esajournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1890/ES13-00308.1. Läst 13 november 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]